Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Pontus Bäckström, präst och krönikör. Bild: Anders Hofgren
Pontus Bäckström, präst och krönikör. Bild: Anders Hofgren

Pontus Bäckström: Kom, 2020, så går vi

Varje årsskifte ger anledning till både bokslut och framåtblickande. Prästen Pontus Bäckström kommer inte att sakna året som gått. ”2020, din tid är över. Hoppas att du hittar en annan tid någon annanstans där du får blomma och vara året du ville och drömde om. Det blev inte här. Vila i frid, gå med Gud, ta hand om dig och håll avstånd”, skriver han i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ta det inte personligt 2020, men du kommer inte att vara saknad. Ingen reste sig när du gick ut genom dörren, inget tacktal, ingen avskedsgåva, bara lättnad och frisk luft och oförlöst längtan efter någon annan. Vi anställde din efterträdare 2021 tidigt, innan du formellt var borta, utan några särskilda referenser eller krav på kompetens. Vem som helst får duga, tänkte vi, vem som helst utom du. Nu skiljs vi åt: du åt ditt håll, vi åt vårt och vi skall aldrig mötas igen. Det var kanske inte bara ditt fel, men du får ta det på dig.

Jag tycker lite synd om dig nu när du går, jag ser dina drömmar och din besvikelse, du ville så mycket när du tog över, men du fick liksom aldrig någon chans. Vi gav dig Trump och Corona, gängkriminalitet och nyfascism, flyktingströmmar och klimatkatastrofer. Det var kanske inte rättvist, men det blev ditt år och dina 365 dagar i rampljuset. Förlåt, 2020.

Det finns någonting renande och hoppfullt med tiden och tidens gång, nätter som blir till dagar, år som läggs till år, givna tillfällen att lämna och släppa taget om det gamla, då vi kan omfamna och ta emot det nya. Vi behöver tidpunkter för bokslut, tillbakablick, sorger, låta solljuset sakta sippra in genom de nerdragna persiennerna, fågelkvitter, hopp.

Jonas Gardell. Bild: Stina Stjernkvist
Jonas Gardell. Bild: Stina Stjernkvist

Jag minns att Jonas Gardell vid något tillfälle pratade om behovet av försoning, i samband med att han berättade om ett sexuellt övergrepp han blivit utsatt för i tonåren och vad det är att resa sig och komma vidare. Han använde en välkänd, banal och rolig historia för att måla en djupare bild av försoningens erfarenhet.

”Två tomater var ute och gick. När de gick över vägen blev den ena tomaten överkörd. Då vände sig den andra tomaten om och sa: ”Kom, ketchup, så går vi…”

Försoning har två sidor: sanning och barmhärtighet. Sanningen är viktig att se och erkänna. Lyssna på berättelserna. Reda ut vad som hänt. Du är mosad, överkörd, en krossad tomat på livets motorväg. ”Kom ketchup…” Där är inte tid för klämkäck tröst och pepp. Men det kommer en annan tid då vi kan säga: ”kom, så går vi”. Res dig upp. Gå med mig. Du är mer än ett offer. Du förtjänar bättre. ”Kom ketchup, så går vi”. Sanning utan barmhärtighet kan bli hård och kall. Den tar oss inte vidare. Den finns på nätet, i kommentarstrådar, i drevens svartvita och primitiva logik, lynchmobbar som vill hänga ut och hänga högt.

Året 2020 har varit kallt och hårt för många. Sanningen har ofta många färger och nyanserna ser vi först efter en tid. Och när sanningen klarnat behöver vi barmhärtighet. Någon som håller oss i handen, som säger att det ordnar sig, att det finns en annan tid. Som gör att vi kanske, om tiden vill och livet är barmhärtigt, kan resa oss igen, börja om, försonas, våga leva.

I en av Bibelns böcker, Predikaren, beskrivs tiden och livet, då som nu:

”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp … en tid att sörja, en tid att dansa … en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag … en tid att gråta, en tid att le”.

2020, din tid är över. Hoppas att du hittar en annan tid någon annanstans där du får blomma och vara året du ville och drömde om. Det blev inte här. Vila i frid, gå med Gud, ta hand om dig och håll avstånd. Kom, 2020, så går vi!