"Vänster! Höger! Ducka!"
De orden kan Annica Törneryd på det lilla språket luxemburgska.
– När jag flyttade hit pratade min tränare i kickboxning helst luxemburgska. Så det gällde att snabbt lära orden, annars kunde jag få en smäll.
I början av 2000-talet ställde hon upp två gånger i luxemburgska mästerskapet i kickboxning. Hon vann båda åren.
Annica minns en avgörande match. Hiten "Eye of the tiger" dånade ur högtalarna och publiken skrek och hejade.
– Jag skulle möta tjejen som kallades för "vildsvinet" och som i de här kretsarna ansågs vara stenhård. Fast jag vann. Det var häftigt, säger Annica.
När pokalen skulle överräckas blev hon bländad av strålkastarljuset från tv-kamerorna och pressfotograferna. Så hon märkte inte när det var dags att sträcka fram handen.
– Någon nöp mig i armen och viskade i örat "ta pokalen, ta pokalen", säger hon.
Oväntat telefonsamtal
Minnena får oss att skratta.
Att Annica hamnade i storhertigdömet beror på en oväntad händelse då hon arbetade som marknadsassistent i Göteborg. År 2000 fick hon plötsligt ett telefonsamtal.
– Jag hörde någon som ungefär sa: "Hej, vill du jobba på svenska översättningsavdelningen i Luxemburg".
– Oh, tänkte jag. Det låter spännande.
Annica tog chansen och åkte iväg och blev assistent vid EU.
Snart träffade hon en man och inom loppet av bara ett år utökades familjen med tre barn.
Efter ett tag insåg hon att parrelationen inte fungerade och som ensamstående mamma brast det sedan på många plan.
– Jag kände mig som knäckebrödssmulor längst ned i botten av brödpaketet.
Kom ihåg tränarens ordergivning
Annica insåg dock att det gällde att ta sig upp igen, inte minst för de tre små barnens skull.
Fast var skulle hon hitta kraften?
Plötsligt dök gamla minnen upp från träningen i kickboxning och när hon sprang i backarna i Skatås.
– När jag grät och ville ge upp, brukade tränaren rappa mig på vaderna och uppmana: När du tror du är slut, då har du alltid minst 20 procent kvar att ge!
Då, i 20-årsåldern, kändes orden hårda. Men under depressionen blev de hennes motto.
Genom att skriva "göra i dag-listor" försökte hon få igång sig själv, men många gånger var det tungt.
– En gång råkade listan hamna upp och ned. Som sista punkt stod nåt som dock kändes möjligt att klara av.
Vad var det?
– Att skura en kökslucka!
När hon var färdig kände hon sig riktigt nöjd med sin insats.
– Så jag tvättade en kökslucka till och en till. Det låter kanske patetiskt nu i efterhand. Men när man är knäckt, så var detta en stor seger.
Startade eget företag
Annica insåg faran med att återvända till samma gamla vanor. Därför gällde det att förändra något radikalt i livet.
Som så många andra dagdrömde hon om att vinna pengar på lotto och vad hon i så fall skulle göra med alla pengarna.
– Ah, starta eget, kom jag på och nånting med coachning.
Chanserna att vinna på lotto är inte så värst stora. Men Annica är sparsam och när hon räknade, insåg hon att det fanns en slant på banken.
– Så det vore väl en bra idé att investera i mig själv, tänkte jag.
På nyårsafton 2014 registrerade hon sig som egen företagare.
Året därpå blev det utbildning och certifikat från flera organisationer, bland annat The John Maxwell Team i USA.
Snart kom firman ACT2exceed igång.
– Fast i ärlighetens namn tjänade jag inte en euro de två första åren. Det gällde främst att bygga upp ett nätverk och ingjuta förtroende, vilket tog sin tid.
Har skrivit fem böcker
Nu föreläser och arbetar Annica Törneryd i olika europeiska metropoler och har skrivit fem böcker.
– Målet är förstås att bygga upp en stark självbild hos kunder som är i behov av coachning. Självbilden ligger till grund för att vara lycklig, bli en bra mamma och slippa mobbning med mera.
Givetvis kommer vi in på ämnet brexit som ju präglat nyhetsflödet de senaste månaderna. Luxemburg är säte för flera institutioner inom EU. Men enligt Annika märks än så länge ingen massflytt av britterna.
– Däremot känner jag flera britter som pluggar det inhemska språket, för att kunna bli medborgare i landet och därmed få EU-pass.
Nästan hälften av landets invånare är utlänningar. Det gör att det alltid går att stöta på någon som behärskar franska, tyska eller engelska.
Barnen talar fem språk
Många av hennes svenska bekanta tycker därför det är onödigt att lära sig det lilla språket.
Fast inte Annica, som talar det flytande.
– Luxemburgarna blir jätteglada över detta. Personligen tycker jag man bara måste lära sig språket som talas i landet man bor i.
Annicas tre barn kan redan hela fem språk.
Luxemburgska, franska, tyska och engelska lär de sig i skolan. Svenskan får de så klart hemifrån och under sommarbesöken i Aröd i nordligaste delarna av Kungälvs kommun.
– Mina barn kommer att ha nytta av sina språk i hela livet.
Annica Törneryd
Ålder: Fyller 44 år om drygt en månad (19 maj).
Född: I Tynnered.
Uppvuxen: I Västra Frölunda, Bohus, Nödinge och Aröd.
Bor: I byn Moutfort i Luxemburg.
Familj: Tre barn: Noé 11, Max 10 och Mia 10.
Arbetar: Som coach och har egna företaget ACT2exceed.
Favoritlåt: Franska "Ella elle l’a" med France Gall som var en stor hit i Sverige 1988.
Extrautbildad: Som American Red Cross life guard.
