Kanske minns du Brasse och hans lattjo-lajbanlåda i tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter. Lådan, som egentligen var en väska, innehöll fyra djur: tre som hörde ihop och ett som skulle bort. Magnus och Eva lyckades aldrig gissa rätt. I helgens bibeltexter hamnar vi lite i samma läge, när vi möter fyra personer: Abraham, Sara, Elisabet och Maria. På ett avgörande sätt är det en av dem som avviker från de övriga.
Det är lätt att tro att det är Abraham. Han är kvartettens ende man och kön är något som människor ofta definieras utifrån. Men den här helgen är det inte om kön som det handlar. I stället är Maria den som utmärker sig, på grund av sin ålder.
Vi lever i en åldersfixerad tid. Samtidigt är ämnet känsligt. I USA är det förbjudet att fråga efter en persons ålder vid en anställningsintervju. Sverige ligger långt efter i arbetet mot orättvisor baserade på ålder. Trots att vi svenskar blir allt äldre, lever aktiva liv högre upp i åren och talar om höjd pensionsålder, är det allt fler som åldersdiskrimineras allt tidigare. Redan i 40-45-årsåldern lär chanserna minska att bli kontaktad av arbetsgivare när man söker jobb. Det går alltså fort att bli för gammal.
Ändå vittnar många unga om att de ofta avfärdas med hänvisning till sin ungdom. Dåligt bemötande av personal i affärer och på caféer när ungdomarna är där utan föräldrar. Eller som förra veckans klimatskolstrejk, som kallades barnslig och naiv av somliga.
Fönstret för när en människa är i rätt ålder – tillräckligt gammal och lagom ung – verkar ha krympt till en smal glipa.
Personerna i helgens bibeltexter har alla fel ålder. Mänskligt sett. Och Maria utmärker sig alltså särskilt. Gemensamt för alla fyra är att de ska bli föräldrar. Tre av dem vi möter är för gamla. Abraham och Sara har, precis som Elisabet och hennes man Sakarias, länge försökt få barn. Nu är de till åren komna och det borde vara för sent. Om Abraham står det att han ”var omkring hundra år gammal”. Sara var runt nittio och hennes ”moderssköte var dött”. Elisabet beskrivs som ”ofruktsam” och gravid ”på sin ålderdom”.
Maria däremot är ung. En flicka som inte ens har ”haft någon man”. Till skillnad från de andra har hon inte ens hunnit försöka bli gravid. Ändå ska hon bli mamma. Hennes graviditet är speciell – hon väntar ett alldeles särskilt barn.
Men trots att Maria avviker från de övriga ska hon inte bort, som i Brasses lattjo-lajbanlek. I den här tankeleken ska ingen bort. Alla kan användas för Guds sak. Helgens tre graviditeter – Saras, Elisabets och Marias – är mirakler. De är mot alla odds. Samtliga personer har åldern emot sig. Mänskligt sett är det omöjligt. Men inte i Guds ögon. Och här ligger ett budskap för vår åldersfixerade samtid:
I Guds ögon finns inte fel ålder – bara rätt personer. Alla kan tas i anspråk – oavsett ålder och erfarenhet. För Gud är ålder ointressant. Alla passar in och ingen ska bort.
