Det var en ren tillfällighet att Johan började jobba på Stadsteatern 1982. Han var färdigutbildad finsnickare men det var svårt att få jobb, så han började tänka ”utanför boxen”. Han hade träffat sina barns mor, skådespelaren Kicki Kallin, som arbetade på Backa teater. Johan sökte till SVT som behövde sommarpersonal till dekorverkstaden.
– Att jobba på dekorverkstaden, var ett väldigt roligt jobb. Redan på gymnasiet hade jag blivit intresserad av teater och påbörjade på hösten ett halvårs ungdomspraktik på Göteborgs stadsteater. Jag var 23 år och där hade jag sedan olika vikariat som snickare, i fem års tid, innan jag fick en fast tjänst.
– När Stadsteatern byggdes om, 2000-2002, var vi på Stora teatern och jag fick pröva på jobbet som scentekniker i ett och ett halvt år. När vi flyttade tillbaka igen, fick jag frågan om jag vill prova på att vara inspicient. Det ville jag och fick gå som lärling en tid hos en annan inspicient innan jag fick min första egna produktion, som var Pelle Snusk, på Studion, hösten 2002.
Johan berättar att Stadsteatern är en fantastisk arbetsplats och här vill han stanna kvar så länge han kan. ”Jobbet är rörligt och omväxlande och ingen dag är den andra lik. Det är också en lagom stor arbetsplats och man kan snabbt lära sig namn och utseende på de som jobbar här”.
Det är också Johan och hans tre inspicient-kollegor som ansvarar för schemaläggningen av den tekniska scenpersonalen. Arbetstiderna är tvåskift – 8.00–16.30 eller 14.00–22.30.
– I Sverige finns det ingen utbildning för inspicienter. Förmodligen beror det på att arbetet varierar på de olika teatrarna. De flesta inspicienter skolas in i yrket genom utbildning internt. Att ha teatererfarenhet och kunna ha flera bollar i luften samtidigt är viktigt liksom att man har en organisatorisk förmåga och är social och kan ta folk. Jag sitter med i planeringsmöten och har en arbetsledande funktion – jobbet spänner över ganska mycket.
Under hösten har Johan, tillsammans med kollegan Bele, ansvarat för tre föreställningar – Mephisto, Höstsonaten och sjukhuskomedin Var god dröj som hade premiär 9 december. De fyra inspicienterna på Stadsteatern, bestämmer tillsammans vilka produktioner de helst vill jobba med, både på Stora scenen och på Studion.
Det var på gymnasiet som Johan blev intresserad av teater och litteratur, intressen som han fortfarande har. Han är en av fyra medlemmar i en bokcirkel som träffas var sjätte vecka. Musikintresset har han också haft med sig hela livet då han sedan 25 år, sjunger och spelar gitarr i countryrock-bandet, Macho Grande. En given spelning är den som varje år ges vid en vätskekontroll under Göteborgsvarvet.
Johan berättar att han är en notorisk motionslöpare. Han snittar på en halvmil om dagen och cyklar också dagligen mellan hemmet och teatern.
– Jag gillar att jobba kvällar. Jag vaknar tidigt och brukar vara ute och älga runt i Änggården eller Slottsskogen och det brukar bli runt fem kilometer. Jag tycker det är kul att springa och måste inte tvinga mig till det. Mitt intresse för terränglöpning började redan när jag var sju år och pappa tog med mig till Skatås.
Johan är född och uppvuxen i Göteborg och har bott här hela sitt liv, men 2009 bodde han två månader i Karibien, då han deltog i teveprogrammet Robinson.
– Det var samma år som jag fyllde 50. Jag hade sett programmet tidigare och tänkte att kanske det var något att söka till. Jag kom med och det var en jättekul upplevelse. Paolo Roberto var programledare och jag var äldst bland deltagarna. Jag var med till slutet då det var dags att utse vinnarna. Den stora behållningen var att vara borta från civilisationen och vara utan mobil, till exempel.
– Det var roligt att vakna och titta upp på den karibiska himlen och bada i det fantastiska vattnet. Kosten var ensidig, mest kokos och vatten, så jag tvingades uppleva svält och svåra förhållanden. Upplevelsen lärde mig att uppskatta det som vi i vardagen, tar för givet.
– Med stigande ålder har det smugit sig in ett visst mått av ödmjukhet i mitt medvetande. Jag har lärt mig att man ska vara snäll – ingen människa har mått dåligt av att vara snäll- och att vara snäll vinner man också på.
Att skaffa sig egen tid, har blivit allt viktigare för Johan och ibland går han ner i arbetstid en månad eller två, för att få den här egentiden. Han säger att han har nått insikten att ”livet är ändligt och att det är viktigt att göra saker nu och inte skjuta upp dem till pensionen – allt kan hända".
En tre veckor lång resa till Australien tillsammans med kärestan Hélène är den närmaste planen för Johan.
Fakta: Johan Häggblom
Ålder: 57 år.
Yrke: Inspicient.
Familj: Särbo med Hélène och Johans döttrar Joanna, 30 år, Julia, 27 år och Susanna, 25 år. Lillasyster Jonna.
Bor: Olivedal.
Intressen: Teater, musik – sjunger och spelar gitarr i countryrock-bandet Macho Grande, sedan 25 år, notorisk motionslöpare som springer en halvmil om dagen, litteratur – är en av fyra medlemmar en bokcirkel.
Maxim: "Ingen är oumbärlig, men var och en är oersättlig".
Kuriosa: Deltog i Robinson 2009.
Fakta: Inspicient
- Ordet Inspicient kommer från latinets in spicio som betyder se in i, iaktta, betrakta. Det är inspicienten som ansvarar för och samordnar det tekniska arbetet på scenen under repetitionsarbetet med en ny uppsättning. Han bistår regissören och scenografen och ser till att arbetet löper problemfritt och leder även arbetet under föreställningarna genom att ge signaler till ljus-, ljud- och scentekniker. Inspicienten håller också reda på när skådespelarna ska in på scenen och följer pjäsmanuskriptet där alla scenförändringar finns antecknade.
- Utbildning: Det finns inte någon formell utbildning i Sverige, oftast internutbildar teatrarna sina egna inspicienter. Att ha teaterkunskap och tidigare erfarenhet av annat teaterarbete är också en merit. I England och Tyskland finns det fyraåriga inspicient-utbildningar.
