Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Janina Sabra utsågs nyligen till årets trygghetsskapare. Hon prisades för sitt arbete med att stärka banden mellan ungdomar och blåljuspersonal.
Janina Sabra utsågs nyligen till årets trygghetsskapare. Hon prisades för sitt arbete med att stärka banden mellan ungdomar och blåljuspersonal. "Jag arbetar med hjärtat men är inte rädd för att säga ifrån när jag måste", konstaterar hon. Bild: Mathias Pernheim

Janina stärker banden mellan ungdomar och blåljuspersonal

Janina Sabra är årets trygghetsskapare och mottog nyligen priset Omfamningen. Utmärkelsen fick hon för sitt arbete med Människan Bakom Uniformen – en verksamhet som vill stärka banden mellan ungdomar och blåljuspersonal.
– Jag arbetar med hjärtat men är inte rädd att säga ifrån, säger vinnaren.

När vi ses har det gått några dagar sedan Janina Sabra mottog priset under en digital ceremoni. Chocken och lyckoruset har inte lagt sig än.

– Det är jätteroligt att jag vann. Men det var lite chockartat med tanke på hur duktiga de andra de andra nominerade är, säger hon och tillägger.

– Det känns bra att MBU uppmärksammas. Det är en bekräftelse på allt långsiktligt arbete som vi lägger ner verkligen gör skillnad.

Lovvärt syfte

MBU, som står för Människan Bakom Uniformen, är en verksamhet som arbetar för att skapa bra möten mellan ungdomar och människor som arbetar i uniformsyrken.

Tanken är att det ska öka ungdomars delaktighet och minska kriminaliteten. Det var i samband med oroligheter och stenkastning mot uniformspersonal 2009 som MBU startade.

– Själva idén var att utgå från ungdomars tankar om hur man förebygger kriminalitet och skapar en trygg tillvaro. Vi jobbar jättemycket med att öka ungdomars inflytande.

– MBU startade förresten på Ungdomens hus Radar 72 i Kortedala. Det roliga är att jag hängde där mycket som ung, men under de åren såg jag ingenting av den problematiken som vi arbetar mot i dag.

Ökad förståelse

MBU bygger på att vid tio tillfällen under ett visst antal månader ge ungdomar chansen att träffa människan bakom uniformen. Då besöker deltagarna olika arbetsplatser och får träffa bland annat poliser, väktare och ambulanspersonal. Till syvende och sist handlar det om att öka förståelsen för uniformsyrket men också att ge uniformspersonal möjlighet att träffa ungdomar.

– Det är jättebra att de träffas. Blåljuspersonal kan då berätta och säga till ungdomarna att ”tänk dig att din mamma får en hjärtinfarkt men ambulansen kommer inte fram för att det är folk som kastar sten.” Då förstår de konsekvenserna. Deltagarna får också prova att köra spårvagn när personalen kastar ägg på vagnarna. De flesta blir förvånade över hur rädda de blir och reagerar med ”Oj, jag kunde inte tänka mig att det skulle kännas så skrämmande när det smäller mot rutan.”

Flera solskenshistorier

En och annan solskenshistoria dyker upp under samtalets gång. Flera ungdomar som deltagit i MBU har själva utbildat sig inom något av de yrken som de kommit i kontakt med under kursen.

– Det finns flera fina exempel. En kille kom in på polishögskolan och en annan läste till sjuksköterska. Några har blivit biljettkontrollanter och andra har börjat arbeta som väktare. Det är det som är så bra med kurserna, att de blir nyfikna och intresserade och får förståelse för vad ett uniformsyrke innebär.

Bild: Mathias Pernheim
Bild: Mathias Pernheim

Janina växte upp i Bergsjön. Någon stenkastning och trakasserier mot uniformerad personal förekom inte i hennes ungdom vad hon kan minnas.

Själv ägnade hon sig åt dans och hade siktet inställt på en karriär som dansare. Men en ryggskada tvingade henne att lägga tåspetsskorna på hyllan.

– Klassisk balett var hela mitt liv. Jag gick på Svenska balettskolan i sex år och åkte från Bergsjön till Selma Lagerlöfs torg varje dag. Men när jag var 18 gick det inte längre. Jaha, vad gör jag nu? Det kändes jättekonstigt men jag utbildade mig till fritidsledare i stället. Men det blev jättebra, konstaterar hon och fortsätter:

– Att jobba med barn och ungdomar blev en passion. Den linjen har jag fortsatt på. Det är fantastiskt att kunna få unga människor att inse att de kan påverka sina liv, säger hon och berättar att det var den tanken som slog henne när hon fick besked om att hon hade antagits till fritidsledarutbildningen.

– Det här är vad jag vill göra. Nu kan jag vara med och påverka andra att göra något bra av sina liv. Det var något som jag brann för och jag visste att utbildningen var rätt väg för mig.

Rötter i två olika kulturer

Janina har rötterna i två olika kulturer. Hon föddes i Sankt Petersburg i Ryssland och kom till Sverige och Göteborg när hon var ett år.

– Min mamma är ryska och pappa kommer från Libanon. Pappa flyttade till Ryssland för att studera och på universitetet träffade han min mamma. Så jag är en mix mellan Östeuropa och mellanöstern och jag pratar ryska och förstår arabiska. Jag är rysk medborgare och reser ofta dit och hälsar på min mormor och morbror som bor kvar i Sankt Petersburg. Till Libanon reste vi ofta när jag var barn.

Hon tror att hennes bakgrund gör att hon har en förståelse för hur det är att växa upp i en svensk förort och ha rötterna i en annan kultur. Den erfarenheten har hon nytta av i sitt jobb, menar hon. Där har hon också nytta av sitt motto i livet att alltid försöka hitta lösningar när problem uppstår.

– Om man inte är positiv så fungerar ingenting. Jag försöker alltid se något positivt i allt. Det har jag efter min mamma. Hon är överpositiv, haha. Är jag ledsen så ringer jag alltid henne och då vänder det direkt.

Vägrar vara otrevlig

Ibland får hon höra att hon är för positiv och alldeles för snäll.

– Jag klarar inte av att vara otrevlig, haha. Det kanske är att vara för snäll. Jag är snäll på jobbet också, men där är jag också hård men rättvis.

Att arbeta med människor och befinna sig i en ledarroll innebär en del utmaningar. Dels måste hon få de hon jobbar med att känna tillit, dels måste hon vara tuff och sätta regler och ställa krav när det behövs. Hon tycker att hon klarar balansgången.

– En del unga har sagt till mig att ”det räcker att du ger mig ögat så fattar jag”, haha. Det låter kanske värre än vad det är. Jag arbetar med hjärtat men är inte rädd för att säga ifrån när jag måste, klargör Janina.

Janina Sabra

Ålder: 33 år.

Bor: Centrala Göteborg.

Gör: Processledare i verksamheten MBU (Människan Bakom Uniformen) som tillhör socialförvaltningen i nordöstra Göteborg.

Familj: Föräldrar och två yngre syskon.

Intressen: Träna, resa, umgås med vänner och familj.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.