”Jag kommer att våga mer efter 50”

Sedan 1990-talet har Andreas Lundstedt underhållit med sång och dans i diskorytm. Ibland i gruppen Alcazar, ibland solo. Han har spelat musikal, gjort krogshow och deltagit i Melodifestivalen många gånger. Och han vill bara fortsätta – det känner han starkt efter ett par lugna år under pandemin.

Han har tillbringat nästan ett och halvt år i Grekland, som nygift med artisten och producenten Daniel Mitsogiannis.

– Vi hade tanken och drömmarna om att någon gång flytta ner. Men det är lite svårt att bara dra i väg, med det här jobbet där man sjunger på olika ställen. Men så försvann alla gig och då kände vi: "Perfekt, vi drar".

Världens längsta smekmånad

Det blev ”världens längsta smekmånad”, konstaterar han, med lockdowns men också sol, Medelhavsmat och grekisk musik. Och i slutändan en bekräftelse på att de tagit rätt beslut när de gifte sig.

– Det är flera som har sagt: "Men bråkade ni inte, tröttnade ni inte på varandra?", säger Andreas Lundstedt och fortsätter:

– Visst kan man tjafsa, men det gick mycket, mycket bättre än vad vi kanske hade trott. I en pandemi känns det som att det hör till att man slår huvudena mot varandra. Vi valde rätt, och det är vi väldigt tacksamma för.

TT: Hur var det att komma tillbaka till Sverige och köra i gång med artisteriet igen?

– Det är lite som att cykla. Man behöver inte fundera på hur man gör. Och jag hade såklart saknat att få använda mig av mina verktyg sången och dansen, och att uppträda på en scen.

Men visst betydde det något att få en betänketid, berättar han. Det gav perspektiv på saker och ting.

– Det var bra att gå tillbaka till mig själv, fråga mig vad jag vill med mitt liv. Tycker jag fortfarande om att stå på scen? Eller vill jag styra om min kurs och kanske jobba mer bakom scenen? Producera mer, kanske för andra, eller för mig själv?

Han stötte och blötte men kom fram till att han älskar det han gör och att det inte är något han tar för givet – han fyller 50 och verkar i en bransch där man fort kan bli ointressant och bortglömd.

Har uppfyllt många drömmar

Andreas Lundstedt konstaterar att han har förverkligat flera drömmar. Har fått uppträda i Globen och i Berwaldhallen, gjort huvudrollen i ”Saturday night fever”, först på Oscarsteatern, sedan på Chinateatern. Och för att lägga ytterligare en klassisk svensk scen till meritlistan så firade han och Alcazar sitt 20-årsjubileum med en show på Cirkus i Stockholm innan gruppen lades ner.

Dessutom har han gett ut en bok. ”Mitt positiva liv” (Norstedts) skrev han ihop med Cecilia Blankens 2012. I den berättade han om sitt liv, och om att han var hiv-positiv. Nu har han precis läst in boken som ljudbok för Storytel. Det blev ett återbesök till en period då han bitvis mådde uselt. Han levde ett självdestruktivt liv och försökte döva sorg och självförakt med droger och hårt festande.

TT: Gjorde du några nya reflektioner nu när du läste in boken?

– Det har hänt och jag står för allt. Kanske kan jag bli lite ledsen och tycka att det var tråkigt att jag ibland gjorde onödiga val och hamnade ur spår. Det är inget jag är stolt över, men jag inser i dag att det var någonting som jag behövde göra då.

Idag mer förlåtande

På den tiden var han hård mot sig själv, säger han. I dag är han mer förlåtande. Och väldigt glad över att han tog sig vidare.

– Annars hade jag inte suttit här i dag.

Hans karriär ångar vidare med storslagna planer, förbi 50-årsstecket. En dröm om att sätta upp en hyllningskonsert till en stor förebild ska förverkligas. Hans idoler brukar vara kvinnor – Whitney Houston, Mariah Carey och Janet Jackson – men det finns ett undantag. Sedan ett besök i Paris i tonåren har han följt George Michaels karriär, och i höst tänker han göra en konserthusturné med egna tolkningar av den brittiska artistens musik.

– Nu känns som rätta tillfället. För att jag känner mig bekväm och självsäker, och jag vet att jag kommer att göra det bra, på mitt sätt. Det är häftigt att känna att man har utvecklats på det sättet. Jag kommer att våga mer efter 50, tror jag.