Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Annelie Pompe, äventyrare och krönikör. Bild: Anders Hofgren
Annelie Pompe, äventyrare och krönikör. Bild: Anders Hofgren

Annelie Pompe: Jag andas som om det vore första gången

Annelie Pompe tar ett djupt andetag – och inser att hon plötsligt lärt sig något nytt. ”Jag håller kurser i andning och trodde jag visste det mesta om hur andningen kan påverka och påverkas till att hjälpa oss må bättre. Tills jag läste den senaste forskningen om att andas och observerade verkligheten på riktigt”, skriver hon i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag har andats hela mitt liv, men ska numera med glädje erkänna hur lite jag vet om andning. Kanske till och med erkänna hur lite jag vet om något alls. Det kan nämligen leda till oanade upptäckter.

Inom mina favoritsporter fridykning, bergsbestigning och yoga har jag lärt mig mycket om andning och till och med gått en instruktörskurs. Jag håller kurser i andning och trodde jag visste det mesta om hur andningen kan påverka och påverkas till att hjälpa oss må bättre. Tills jag läste den senaste forskningen om att andas och observerade verkligheten på riktigt.

Ta ett djupt andetag. För det är lätt hänt att fastna i gamla föreställningar och kunskaper. Kanske är det hjärnans lata sätt att skapa trygghet, något att hålla fast vid i en föränderlig tillvaro. Och det faktum att det faktiskt krånglar till det när vi inte vet vad vi ska tro. Men det vi redan vet står ibland i vägen för att vi ska lära oss något nytt. Hur vore det om du för ett ögonblick var utan all din kunskap och upplevde något på nytt? Hur skulle du vara om hela din bakgrund suddades ut?

Jag har vetat/trott att det varit som nyttigast att andas långsamt och jämnt – självklart genom näsan. Jag andas bra innan fridyk, i bergen, på yoga och i meditation. Med all andningsträning tog jag för givet att andningen skötte sig själv i vardagslivet. Som om det skulle räcka att lära sig andas en gång för alla. Eftersom de flesta av oss andas sämre än någonsin verkar det som om det kan vara bra att vara nybörjare på att andas – i syftet att lära sig mer.

Jag studerar och andas som om det vore första gången, blir nyfiken på nytt på något som alltid funnits där, provar olika in- och utandningar, djupare och längre andetag än någonsin. Nyfikenhet och öppenhet är en bra metod att lära sig. Inom zenbuddhismen kallar man en utvecklad variant för ”beginners mind” – att göra något som om man gör det för allra första gången. Tänk vad spännande! Med den inställningen upplever man världen omkring sig på ett helt nytt sätt, som tio tusen små äventyr. Med känslan av att vara nybörjare ser du något du inte sett förut och tar bort förväntningar och fördomar. Du blir mer engagerad, mer nyfiken och tänker nya tankar.

Prova att närma dig en aktivitet eller person som om det vore första gången, då gör du det utan några tankar på ”hur det brukar vara” eller ”borde vara”. Nybörjarsinnet kan hjälpa dig att vara mer öppen, flexibel och närvarande. Det kommer också att hjälpa dig att lära dig bättre eftersom forskning visar att vi lär oss och minns bättre när vi är nyfikna. Så ta nästa andetag (och helst resten också) genom näsan, låt utandningen bli riktigt lång och andas ut all luft innan du andas in, från djupet av dina lungor. Prova vanliga och gamla saker som om de var för första gången och du kommer aldrig mer ha tråkigt!