Intervjuade sjuttio klimatforskare för att få svar på sin klimatoro

På återvinningsstationen hjälps Benedikta och barnbarnet Leonel åt att sortera skräp. Plast för sig och papper för sig.

– Jag blir frustrerad när folk säger att det inte är någon idé att leva mer miljövänligt för det är redan kört och det lilla Sverige kan göra är en droppe i havet, säger Benedikta Cavallin och fortsätter:

Finns mycket att göra som individer

– Det finns förvisso inga enkla lösningar, men det finns väldigt mycket vi kan göra både som individer och framför allt som samhälle. Vi måste sluta sticka huvudet i sanden och göra det som behövs, säger hon.

Benedikta vet vad hon talar om. Under året som gått har hon intervjuat ett 70-tal klimatforskare och andra kloka personer för att kunna skriva boken hon själv längtade efter att läsa när klimatoron växte sig allt större. Drivkrafterna till att skriva boken har sitt frö i Benediktas barndom, men vi återkommer till det. Det som kickade igång bokprojektet i början av 2021 var när hon en dag hörde klimatsamordnaren Svante Axelsson säga på TV: ”Vi har alla lösningar, men vi gör det inte.”

– Där stod en människa och sa att lösningarna finns! Men hur ser de ut och varför genomförs de inte? frågade sig Benedikta och beslöt att ta reda på det.

Skrev en bok som manual över förändringar

Resultatet blev boken, som också är en manual till vilka förändringar som behövs, område för område. Hur transporter, byggande, matproduktion med mera kan bli mer miljövänligt, hur vi kan stoppa utrotningen av arter till lands och havs, hur samhället behöver förändras och vad vi kan göra som individer.

Hon vävde även in perspektiv ur sitt eget liv och därmed backar vi bandet till slutet av 1970-talet. Benedikta är tio år när hon beslutar sig för att starta Naturpartiet när hon blir stor. Debatten om kärnavfall var då het, problem med försurade sjöar och giftbesprutade skogar uppmärksammades. Hon insåg att vi människor gör sådant som skadar djur, natur och oss själva. Den vissheten gnagde inombords.

Allt liv är värt att älska och respektera

Trots en ganska rörig uppväxt i Lövgärdet minns hon sig själv som en glad och nyfiken unge med stor aptit på livet. Tryggheten fanns hos mormor på landet, där hon tillbringade somrarna.

– Mormor lärde mig namnen på vilda växter. Kom det in myror i stugan plockade hon försiktigt upp dem och gick ut med dem i skogen, minns Benedikta Cavallin, som genom mormor förstod att allt liv är värt att älska och respektera.

Snart fyller den lilla flickan 54 år. Något Naturparti startade hon aldrig men nyfikenheten på livet fick henne att välja journalistyrket – med rätt att ställa frågor och söka svar på allt som fångar hennes intresse. Miljömedvetandet växte även i takt med forskarnas rapporter och mediernas rapportering. Det kom en dag när hon inte längre kunde motivera sig att flyga. Successivt har maten hon äter alltmer gått åt det vegetariska hållet, hon slänger ingen mat, handlar mest ekologiskt och närproducerat och köper secondhandkläder.

– Men jag är ingen förebild. Det händer att jag slarvar, shoppar eller kör bil för att det är enklare så. Samtidigt vet jag att när jag tar mig tid att göra rätt val så mår jag bättre. Att leva miljövänligt är egentligen ingen uppoffring, säger Benedikta Cavallin.

Arbetar för barnbarnet skull

Det viktigaste skälet att hon vigt ett helt år åt att skriva en bok om hur vi räddar världen stavas Leonel.

– De flesta klimatscenarier sträcker sig till år 2100. Då kommer Leonel att vara 81 år. Men hur ser hans framtid ut om vi inte lyckas vända skutan? Mänskligheten överlever helt enkelt inte om temperaturen stiger för mycket, säger Benedikta krasst.

Leonel har hunnit fylla tre år. I den gröna oasen nära Redbergsplatsen där de bor, springer han från den ena blommande busken till den andra, och rör vid blomklasarna med sina små händer.

– De här blommorna är mina, säger han förtjust, innan han rusar vidare till krukorna med penséer. Alla blommor är mina!

Leonel springer av lust och glädje genom grönskan, lyckligt ovetande om hur bråttom det är att bromsa uppvärmningen av jorden för att förhindra katastrofala klimatförändringar.

Medvetna om att vi skadar miljön med vår livsstil.

Så hur ser hans mormor på framtiden, efter allt hon fått lära sig genom arbetet med boken?

– Jag tror det kommer att bli värre innan det blir bra. Men när vi väl hittat en fungerande omställning tror jag vi kommer att vara lyckligare. I dag finns det en diskrepans mellan hur vi bör leva och hur vi lever. Vi är medvetna om att vi skadar miljön med vår livsstil.

Hon ser ett samband med utbredd psykisk ohälsa i samhället.

– Politikerna har gjort miljöfrågan till vårt individuella ansvar. Men jag tycker det är viktigt att trycka på att det är ett samhällsansvar. Att påstå att vi som individer har det stora ansvaret för miljöfrågan är bluff och båg. Ett sätt för dem som sitter med makten att göra verkliga förändringar att slippa undan, menar hon.

Om Benedikta fick bestämma skulle hon införa en global koldioxidskatt och lagstifta om totalförbjud mot alla miljöfarliga ämnen.

Politikerna vågar inte lagstifta om tuffa miljökrav

– Det ska helt enkelt vara förbjudet att släppa ut gifter och kännbara straff om man ändå gör det!

Att den nödvändiga omställningen ännu inte har skett beror på att ekonomisk tillväxt fortfarande är prio ett i världen, menar Benedikta.

– Politikerna vågar inte lagstifta om tuffa miljökrav för de tror att det ska skada konkurrenskraften. Men ur ett ekonomiskt perspektiv är det vansinnigt att inte ställa om. Att utrota arter och förändra klimatet är kapitalförstöring.

– Idén måste ju ändå vara att lämna världen lite bättre, säger Benedikta och lyfter upp Leonel i famnen. De blickar upp mot solstrålarnas lek i bladverket.

– Alla kommer att må bättre när vi lever på ett hållbart sätt, avslutar hon.

Anna Rehnberg