Bageriet i Fritsla i Marks kommun ligger mitt i det lilla samhället mittemot textilaffären Fritsla Tyglager.
– Det var ett lyckokast att vi fick lokaler här, säger Ingrid. Det är populärt bland många kvinnor att åka det som lite vanvördigt kallas Kärringrundan då man besöker olika tygaffärer här i Knallebygden och gärna också vill pausa på ett fik. Då passar det bra att gå in på mitt bageri.
Ekologiskt och närodlat
På hyllorna ligger frukt- och fröbröd, valnötsbröd, bröd med morot och solros, limpor på rostad havre, bullar med tosca, kanel eller kardemumma och små syltkakor, kolasnittar och bondkakor. Dagens lunchrätt är så långt som möjligt ekologisk och närodlad.
– Ibland när det är svårt att få tag på varor som vi önskar, så får vi kompromissa. Men mjölet är hur som helst alltid ekologiskt och närodlat från en halländsk gård. Och allt vi serverar gör vi själva från grunden.
Att hantera degen rätt är en hjärtefråga för Ingrid.
– Industriellt framställt bröd förlorar mycket i kvalitet. Bröddegar behöver jäsa länge för att mineraler och näring ska frigöras. I dagens bagerier är ofta jäsningstiden förkortad för effektivitetens skull. Ofta läggs extra gluten i degen för att den ska bli luftigare vilket kan vara en förklaring till varför många idag har problem med glutenallergi. Vi är noga med långa jäsningstider.
Ingrids koncept har blivit lyckat. I dag har hon fem anställda bagare och expediter och dessutom timpersonal att ta till.
– Jag har till och med kunnat gå ner lite i arbetstid och jobbar i snitt omkring tio timmar per dag om man inkluderar pappersarbetet hemma. Min duktiga personal kan klara mycket själv.
Testade olika jobb
Vägen till bageriägare var långt ifrån självklar. Ingrid från Torsby utanför Kungälv växte upp som näst yngsta barn i en syskonskara på åtta. Pappa var präst i församlingen och mamma var hemmafru. Efter tre år på Helsjöns folkhögskola i Horred följde några år av testande på olika jobb och resor.
– Jag hade tidigt klart för mig att jag ville arbeta med människor och se världen. Ett tag funderade jag på missionärsarbete. Genom en kompis som hade kontakter i Indien kunde jag få jobba på en hjälpverksamhet i Tamil Nadu i södra Indien i några olika omgångar. Jag var också au pair för en svensk familj i Chennai ett år. Vad jag lärde mig? Mycket om indisk mat och mycket om hur otroligt olika villkor vi människor lever under. Och att alla människor ser sitt eget hem som centrum i världen.
Träffade blivande maken
Hemma igen kom Ingrid in på Socialhögskolan och blev socialpedagog och arbetade sedan i flera år på ett akutboende för omhändertagna barn. Under praktikperioden under utbildningen på Migrationsverket hade hon träffat Mentor från Albanien.
– När vi så småningom blev ett par jobbade vi båda i Göteborg, men egentligen var igen av oss stadsmänniskor. Vi sökte därför hus i ett mindre samhälle och hittade Fritsla.
Ingrid fick jobb som LSS-utredare för personer med funktionshinder i Marks kommun och Mentor startade en pizzeria i Kinna.
– Jag jobbade hela dagarna och Mentor alla kvällar och helger. Vi träffades nästan aldrig och vår son Walter träffade bara ha en förälder i taget. Det var inte hållbart.
Mentor sålde pizzerian
Första steget ur situationen var att Mentor sålde sin pizzeria.
– Men vi behöll ugnen och ställde den i källaren. Inte anade jag då att det var början till en ny väg i livet.
För ugnen i källaren kom att inspirera Ingrids bakintresse.
– Jag hade länge velat lära mig göra surdegsbröd och anmälde mig till en kurs i Halland. Efter det började jag baka för skojs skull till mina arbetskamrater och sedan också till grannar.
Ryktet spred sig via sociala medier och plötsligt hade Ingrid utöver sitt vanliga heltidsjobb en egen verksamhet där hon bakade och körde ut bröd och bullar till kunder en dag i veckan.
– Det blev förstås för mycket. Jag började leta efter en lokal för ett bageri och efter ett år kunde jag öppna 2015. Efter tre år hittade jag sedan mina nuvarande lokaler.
Massor av djur
Samma år, 2018, hade också familjen flyttat till barndomens sommarställe i Seglora. I dag har det lilla skogstorpet utvecklats till en Bullerbyidyll med katter, hundar, kycklingar, höns, kalkoner, kaniner, får, kor och expanderande grönsaksodlingar.
– Mentor vallade getter som ung på sina föräldrars gård i Albanien så han var van vid djurskötsel. Vi trivs båda med att bo på landet och har alltid nya idéer kring hur vi kan bli mer och mer självförsörjande, säger Ingrid.
– Med tiden kanske jag kan få mer tid här hemma och kan jobba lite mindre i bageriet. Men just nu trivs jag med att kunna kombinera torplivet med livet i bageriet och alla mina glada nöjda kunder.
Ingrid Pasha
Ålder: 46 år.
Bor: Litet skogstorp i Seglora.
Familj: Gift med Mentor, sonen Walter.
Jobb: Driver sedan 2015 Bageriet i Fritsla.
