Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jazzsångerskan Rigmor Gustafsson ägnar tiden under coronarestriktionerna åt att skriva låtar, öva och meditera. Nu fyller hon 55 år. Bild: Carl-Olof Zimmerman
Jazzsångerskan Rigmor Gustafsson ägnar tiden under coronarestriktionerna åt att skriva låtar, öva och meditera. Nu fyller hon 55 år. Bild: Carl-Olof Zimmerman

​Improvisation är Rigmors melodi

Att improvisera är livsnödvändigt för Rigmor Gustafsson. Det kan låta självklart för någon som håller på med jazz, men det handlar inte bara om att ta ut svängarna musikaliskt. Improvisation är hennes sätt att leva.

För en jazzsångerska är det mycket märkligt att inte kunna stå på scenen och sjunga. Men Rigmor Gustafsson försöker göra det bästa av situationen under pandemin. Hon övar, mediterar, skriver nya låtar och planerar för den tid utan coronarestriktioner som förhoppningsvis kommer en dag.

– Och så rider jag massor. Jag mår väldigt bra av det, ja, av djur över huvud taget. Jag kan längta så mycket efter en katt att jag håller på att gå sönder!

Att umgås med djur påminner om att musicera, tycker hon. Båda kräver total närvaro för att man ska kunna läsa av varandra. Men det är också en närvaro som kommer automatiskt och som gör att man inte tänker på annat.

Nära till det mesta

Någon katt tänker Rigmor Gustafsson inte skaffa så länge hon bor i Stockholms innerstad, där hon trivs utmärkt. På Södermalm har hon nära till mycket, inte minst replokalen där hon och några musikerkompisar fortfarande träffas och jammar.

– Men i grunden är jag en lantis. Jag bodde i New York en tid när jag var yngre och tyckte jättemycket om det, men jag tror faktiskt att jag en dag kommer flytta ut på landet igen.

Hon växte upp på en liten bondgård med mycket djur i Värmland. Hon beskriver en barndom som på många sätt var idyllisk, men också präglades av idyllens raka motsats. När Rigmor var sju år dog hennes mamma efter flera års cancersjukdom.

Den förlusten har satt djupa spår i hennes fortsatta liv.

– Jag tar ingenting för givet, jag vet att man kan dö när som helst. När jag var yngre blev jag så provocerad när folk pratade om framtiden, att skaffa barn och så. Hur kunde de så kallt räkna med att få leva?

Inga egna barn

Hon tror själv att mammans död är den största orsaken till att hon inte har skaffat egna barn, att hon inte har haft någon stark längtan efter det. Någonstans har tanken alltid funnits att man kan dö ifrån dem.

– Men jag älskar att umgås med syrrans och brorsans barn och jag skulle göra vad som helst för dem.

Som en hjälp att komma vidare fick Rigmor en gitarr och en häst av sin pappa, två saker som skulle komma att betyda mycket.

– Ett smart drag av honom. Då var jag ju sysselsatt. Och det har jag varit sedan dess. Jag drar in pengarna på musiken och sedan försvinner de på ridandet, säger Rigmor och skrattar.

Halkade in på jazzmusiken

I kommunala musikskolan gick hon hos en gitarrlärare som uppmuntrade henne att spela som hon ville, medan han själv kompade. Att det kallades improvisation visste hon inte, inte heller att musikstilen hon alltmer halkade in på var jazz.

– Men när jag började på musikgymnasiet i Karlstad placerades jag i gruppen som spelade klassisk gitarr eftersom jag var tjej. Jo, så var det faktiskt. Det tog ett år innan jag kunde byta till jazz. Men det viktiga för mig var inte jazzen utan friheten att kunna improvisera. Och så är det fortfarande.

Rigmor Gustafsson känner sig trängd om allt är bestämt på förhand. Det gäller i musikens värld där hon gärna tar ut svängarna och låter stundens ingivelse avgöra vad som händer.

Styr över sig själv

Men det gäller också i livet i övrigt. Som det här med frilansandet. Rigmor Gustafsson har aldrig längtat efter en fast tjänst eller långsiktiga åtaganden. Som frilans styr hon över sig själv.

– Det är helt fantastiskt att få hålla på med de två saker som jag älskar mest och alltid har gjort; sjunga och rida. Jag är oerhört privilegierad. Baksidan med musiken är att man måste vara så utåtriktad.

Hon är snarare inåtvänd som person. Under ett scenframträdande pratar hon förstås och skapar kontakt med publiken, men annars söker hon gärna avskildheten – att gå in i sin egen bubbla och klinka på pianot för sig själv.

– Och det här med sociala medier, jag tycker det är sååå jobbigt! Jag förstår ju att det är ett sätt att nå ut och sprida sin musik men jag håller inte på med det, nästan inte alls.

Vad hände med ditt gitarrspelande?

– Ja det är en bra fråga. Jag spelar lite för mig själv men inte offentligt, då måste man vara mycket bättre. Jag har höga krav på mig själv.

Rigmor Gustafsson

Ålder: Fyller 55 år den 12 april.

Gör: Musiker, jazzsångerska, kompositör.

Bor: Södermalm i Stockholm.

Familj: Bror och syster med familjer.

Aktuell: Med nya singeln ”Stop all the clocks” efter en dikt av WH Auden.

Om att fylla 55: ”Jag är glad att få hålla på med det jag gör. Jazz är tacksamt på det sättet, man blir inte för gammal, bara mer mogen och erfaren.”

Så firar hon födelsedagen: Med ridning.

Lyssnar på: "Just nu framför allt pianisten Ahmad Jamal."

Läser: ”Böcker. Jag blir så trött på apparater så jag köper vanliga böcker. Nu har jag just läst ’Maken’ av Gun-Britt Sundström.”

Oroas av: ”Klimatet är mitt mörkaste moln. Mer än pandemin faktiskt.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.