Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Tobbe Johansson är en hängiven samlare av ölprylar. I bostaden har han ett eget litet museum med närmare 25 000 föremål av allehanda slag. "Jag har träffat många likasinnade galningar och vi ses i samband med föreningarnas möten, äter och dricker gott", konstaterar han. Bild: Christer Olofsson

I sitt museum samlar Tobbe på allt som har med öl att göra

För ölentusiaster är det självklart att dricka öl. Men vissa av dem samlar även på burkar, glas, underlägg och etiketter.
– För mig handlar det om nostalgi, konstaterar Tobbe Johansson, som hemma i lägenheten har ett eget litet museum med bortåt 25 000 ölföremål.

Ett helt rum och halva vardagsrummet är fullt av ölrelaterade föremål. De flesta finns i välordnade hyllor, större pjäser som tunnor och träbackar står direkt på golvet, medan väggarna är fullproppade av stilfulla skyltar och inramade reklamaffischer.

– Jag älskar förpackningsdesign och bygger små miljöer hemma med allt ifrån burkar, flaskor och skyltar till glas, underlägg och askfat. Miljöerna går ihop logiskt och visar objektens utveckling genom historien, säger Tobbe Johansson i Göteborg.

Bild: Christer Olofsson

Att samla på ölprylar kallas för breweriana.

Tobbes föremål spänner över drygt 100 år, från ungefär 1880 till 1980. Sammanlagt äger han mellan närmare 25 000 ölföremål, inklusive ”etiketter i pärmar och underlägg i lådor”. Och det som inte får plats i lägenheten förvaras på vinden.

Utbudet är ofantligt stort och för en entusiast gäller det att begränsa sig. Därför väljer de flesta ett eller flera områden, som specifika föremål från en viss tidsperiod eller ett geografiskt avgränsat område.

Inte särskilt dyrt

En fördel med det enorma utbudet är däremot att det blir enkelt att nischa sig efter både intresse och budget. Det behöver nämligen inte vara speciellt dyrt att hålla på med breweriana.

– Själv började jag med svenska stålburkar och deras olika variationer. Men när man köper en samling följer det alltid med någon dansk eller norsk burk, och till sist blev det så att jag även började samla på Norge, Finland och Danmark. Samlingen blev nästan komplett, berättar Tobbe och fortsätter:

– Sedan dess har jag rensat i hyllorna. Jag har inte kvar något från 1980-talet och framåt och struntar i de olika burkvariationerna. Genom det skalade jag ned samlingen från tusentals burkar till drygt 500. Numera är jag mer intresserad av bryggerihistoria och vill ha ett bra urval för att spegla den. Jag har även gjort mig av med burkarna från Norge och Finland.

På andra sidan Atlanten är marknaden för breweriana gigantisk. På nätet huserar hundratals företag som säljer ölprylar, från serveringsbrickor, stop och emaljskyltar till barspeglar, kapsyler och öppnare. Det finns även flera samlarorganisationer med många tusen medlemmar.

Dyraste prylarna i USA

Självfallet är det även i USA som de dyraste föremålen hittas. Där har burkar sålts för 50 000 dollar, över 400 000 kronor styck. I den ligan befinner sig inte Tobbe.

Men visst har han lagt ned en hel del pengar på sitt intresse. Ett av hans högst värderade samlarobjekt är Sveriges första ölburk, Three Towns Beer, som enbart gick på export, 1954.

– Den betalade jag 30 000 kronor för. I toppskick! Det finns nog bara denna i Sverige i det fina skicket. Och den här lätt rostiga serveringsbrickan från Wenersborgs förenade bryggerier kostade också mycket. Det är det enda kända exemplaret. Men jag tänker inte på pengavärdet utan på det unika med föremålen, poängterar Tobbe och visar sina klenoder utan att på något sätt vara överdrivet försiktig.

Han ställer fram fler saker på vardagsrumsbordet. En jätteflaska Carnegie porter, ett partyfat från Tingsryds bryggeri och ett träfat signerat Majornas bryggeri får sällskap av några objekt från det för länge sedan avsomnade Stora bryggeriet i Stockholm.

Började samla i tonåren

Liksom många andra började Tobbe samla på burkar som tonåring på 1970-talet. Det var då som brewerianan fick vind i seglen. De flesta tröttnade dock efter ett tag, så även Tobbe. För hans del tändes breweriana-lågan på nytt i vuxen ålder.

– Förpackningar är väldigt rotade i sin tid – estetiskt, politiskt och teknologiskt, vad som är möjligt att göra. En burk eller en etikett är inget konstobjekt utan är skapad för att så effektivt som möjligt sälja innehållet. Den ska vara billig, praktisk, laglig och attrahera så många som möjligt, summerar Tobbe Johansson och avslutar:

– Genom brewerianan lär man sig mycket. Jag får en inblick i historia, både angående bryggerier och förpackningar men också allmänhistoria. Det finns även en social bit. Jag har träffat många likasinnade galningar och vi ses i samband med föreningarnas möten, äter och dricker gott. Under de senaste åren har det inte ansetts vara lika kufiskt att samla på ölprylar. Folk verkar numera vara mer överseende.

Tobbe Johansson

Ålder: 54 år.

Yrke: Grafisk formgivare.

Bostadsort: Göteborg.

Fritidsintressen: Breweriana och karate.

Har gjort: Startat Brewerianagruppen på Facebook och skrivit boken ”Norsk burkguide 2018”. Tillsammans med Roger Johansson har han även skrivit praktverket ”Svensk burkguide 2019”.

Satsar på: Majornas bryggeri, som ganska nyligen öppnade en egen restaurang.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.