I en karaktär blir det enklare att blomma ut

Vägen ringlar sig genom sommarlandskapet i utkanten av Lilla Edet och invid de gula rågfälten bor Conny Jonasson tillsammans med sin sambo Linda och fyra katter. Mellan tekoppar och fikabröd ligger de överdimensionerade guldfärgade knappar som ska sys på Connys senaste dräkt. Han suckar och inser att det kommer bli nattarbete inför resan till cosplaykonventet i Linköping morgonen därpå.

Så sveper leendet över ansiktet när han berättar om karaktären han den här gången ska ikläda sig, Toker, en av de sju dvärgarna, han som på Kalle Ankas julafton balanserar på en av de andra dvärgarnas axlar, gömd innanför den långa rocken.

Lite blyg men känner sig bekväm i sina dräkter

– Så jag får vingla runt lite och se sådär slängig ut, säger Conny entusiastiskt. Själv är han annars rätt blyg men känner sig alltid bekväm i sina dräkter. Han berättar att många inom cosplaykulturen är introverta, trots att det egentligen handlar om att synas och visa upp sig. Men bakom en mask, i en kostym sker något.

– I en karaktär blir det enklare att blomma ut, säger Conny som även brukar skapa dräkter till sin sambo och tillsammans åker de runt på olika konvent som blir till stora mötesplatser där deltagarna delar lusten att få kliva in i fiktiva världar och träffa likasinnade.

– Vi kollar varandras dräkter, inspireras, delar tips, idéer och lösningar. Han gillar att vara en del av denna kreativa community, där behållningen är glädjen och samhörigheten.

– Man blir boostad av att folk blir glada av att se ens karaktär.

Egentillverkade masker och föremål som kopierats ur filmer

Conny har alltid närt ett starkt intresse för film.

– Jag är filmnörd och har över 600 DVD filmer och det är nog därifrån intresset för cosplay kommer. Vissa filmer, som Tillbaka till framtiden-trilogin kan jag se om och om igen, säger han medan vi går runt i vardagsrummet där Connys egentillverkade masker, vapen, accessoarer och föremål ur filmer och spelvärldar trängs i glasskåp och hyllor. I ena hörnet står en exakt kopia av den illgula lådan för det radioaktiva bränslet som förde Marty McFly och doktor Emmet fram och tillbaka i tiden.

– Det är något speciellt med att ha fysiska grejer ur filmerna i ens närhet, det gör en glad. Lusten att genom prylar och kläder kliva in i en roll, en fantasivärld, kom nån gång under högstadiet.

Har egna ljussablar likt de i Star Wars

– Jag gjorde egna ljussablar i samband med de nya Star Wars-filmerna och började åka på konvent och sci-fi-mässor runt om i Sverige. Första gången jag bar en egenskapad dräkt var 2011, då utklädd till kapten Haddock i Tintin. Jag hade handlat på loppisar, sytt om, satt ihop allt och köpt fuskskägg. Sen gick jag runt och skrockade och svor som kapten Haddock.

– Det blev lite av en succé.

Han är självlärd och en fena på färger, form och att sy, alltmedan kreativiteten och idéerna sällan vilar still.

– Jag ångrar att jag inte ägnade syslöjden mer intresse, säger han med ett skratt och tillägger att han främst hämtar kunskap i böcker, hos vänner och i olika grupper på nätet.

– Jag är aldrig sysslolös men kanske materiallös, så jag testar mig fram, plockar isär leksaker, tar vara på blinkande lampor och söker nya lösningar. Säkert 80 procent av allt är begagnat och återbruksmaterial. Till vardags arbetar Conny som undersköterska inom hemtjänsten i Lödöse men all övrig tid och pengar går åt till parets gemensamma intresse.

Sitter och pysslar på kvällarna

– Vi sitter ofta sida vid sida på kvällarna och pysslar, jag syr på mina dräkter och Linda gör örhängen och smycken av pärlor. Visst är vi nördiga, vi har ju blivit lite insnöade, men det handlar ju egentligen bara om man vill fördjupa sig, lära sig mer. Han gillar nörd-epitet som inte definieras av några givna ramar, utan att det är något man definierar sig som själv. Det är en väldigt inkluderande, vänlig värld, poängterar Conny. Bestående av individer med ganska smala, specifika intressen. En grupp som samtidigt saknar få fysiska mötesplatser utöver de stora evenemangen ett par gånger per år. Därför startade Conny, Linda och ett par vänner för ett par år sedan föreningen Nördimperiet, där medlemmarna träffas regelbundet för att umgås, spela och dela verkstäder.

– Föreningen har ett fyrtiotal medlemmar främst från trakten runt Trollhättan och samlar folk inom brädspel, rollspel, cosplay, lajv och andra liknande intressen. I slutet av oktober ordnar föreningen för tredje gången sitt eget konvent: Trollcon, som sist hade tusen besökare.

En kultur där folk möts och får nya vänner via sina intressen

Conny har märkt ett ökat intresse för föreningens verksamhet, alltmedan nördbegreppet stadigt breddats och för längesen förlorat sin negativa klang som en gång omgav det. Istället har det utvecklats till en rik kultur där folk möts och finner nya vänner via sina specialintressen och sin expertis.

– Idag har folk lättare för att få vara nördiga, acceptansen är större, mycket mer än vad våra föräldrar ”fick” vara, ler en fyrtioåring som inte har några tankar på att sluta förkovra sig, skapa dräkter och föremål kopplade till sina fiktiva favoriter.

– Jag vill allt leka lite längre, säger han med ett stort leende innan han drar på sig den blå tokerrocken. Ansiktet försvinner bakom masken vars ögon döljer ett finmaskigt nät som släpper igenom både blick och ljus. Och plötsligt gör sagofiguren bilden där mitt i verklighetens böljande rågfält.

Anna Berglund