Det hela började i Rambergskyrkan för snart trettio år sedan. Han kom till Hisingen som pastor och har blivit både kyrkan och ön trogen genom åren. Scoutföreningen, som tillhör samfundet Equmeniakyrkan, ligger på cykelavstånd. Där är han fortfarande aktiv, som ledare.
– Man kan säga att jag gled in på ett bananskal på den här banan i sena tonåren. Men efter en religiös upplevelse var det som att alla bitar i pusslet passade in. Att vara kristen för mig är att göra saker tillsammans med andra, att dela vardagslivet med folk, förklarar han.
Ville bo nära arbetsplatsen
När Göran Bjerhem flyttade till Hisingen 1993 och började jobba i Rambergskyrkan, så valde han att bo nära sin arbetsplats. Han började med att gå runt och besöka socialkontor och polis för att presentera sig. Efter det åkte han med polisen för att sätta sig in i deras arbete.
– Det var en viktig tid som innebar att jag kunde skapa mig egna bilder av polisernas jobb och förstå kulturen. Det är något som jag haft mycket nytta av senare, i samtalen, förklarar Göran som under åren i Göteborg varit både skolpräst på Polhemsgymnasiet och företagspräst vid Volvo Penta.
En avgörande punkt som samtalspartner till poliser var Backabranden. Han blev tillfrågad om han kunde komma in till polishuset och stadens sjukhus, för att finnas till hands som samtalspartner. Svaret blev nej, eftersom han valde att gå ner till närmsta polisstation – i Kvillebäcken. Just för att finnas till hands för de anställda.
– I början tittade alla konstigt på mig och var tveksamma, men chefen förklarade att jag var där för att hjälpa till med samtal efter nattens händelser. Det är viktigt att synas så de kan läsa av mig och möta blicken, förklarar Göran.
Enskilda samtal och handledning
Sedan dess har det blivit många turer i korridorerna i olika polishus med inställningen: ”Jag är här nu!”. Det har lett till enskilda samtal, men även handledning av grupper inom polisen. Ämnena kan handla om allt från rädsla för covid-19, att bli smittad vid gripanden, till att någon i ens egen familj har blivit drabbad. Eller att egna trauman kommer upp efter olika arbetsinsatser. Oavsett om det handlar om skjutningar eller andra våldsamma händelser.
– Jag upplever att polisen får klä skott för olika saker. Saker som ibland syns i media och som man inte kan prata om hemma vid frukostbordet. Det kan dels ge känslan av en orättvis bild, men det ger också en kollektiv sorg, förklarar Göran.
Han går alltid klädd i sin grå prästskjorta. Det är praktiskt för båda parter. Men själva samtalen sker alltid i en lokal utanför polishuset.
– Man skall kunna komma och gå som en privatperson, inte som polis, förklarar Göran och tillägger att han själv har både tystnadsrätt och tystnadsplikt.
”Blir tufft att säga adjö”
Vilket i sin tur betyder att utredare inte får fråga honom om vad som sagts i samtalet eller att han själv får prata om det som sagts när han gått i pension. Göran avslutar snart sin tid som pastor och samtalspartner inom polisen.
– Det blir tufft att säga adjö till alla. Jag har många djupa relationer hos polisen. Jag skall skriva ett inlägg på intranätet och tacka för alla år, säger Göran Bjerhem som tycker att hans stora styrka är förmågan att lyssna – länge.
Det vill säga även om han tror att han vet, så lämnar han det inte där, utan fortsätter att lyssna.
Göran Bjerhem
Ålder: Fyller 67 år den 23 juni.
Bor: Hisingen.
Familj: Fru och tre barn.
Arbetar: Pastor och samtalsterapeut, går i pension 1 augusti.
Intressen: Naturen, vandring, scouting och sport.
