Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Margareta Amprazis son Alexander blev bara 31 år. Nu kämpar hon för att konditionsidrottande ungdomar ska ges möjlighet att screenas så att en eventuell hjärtsjukdom upptäcks innan det är för sent.  Bild: Lars Hjertberg
Margareta Amprazis son Alexander blev bara 31 år. Nu kämpar hon för att konditionsidrottande ungdomar ska ges möjlighet att screenas så att en eventuell hjärtsjukdom upptäcks innan det är för sent. Bild: Lars Hjertberg

Hjärtstartaren la av – Margareta förlorade sin son Alexander

Alexander Amprazis blev bara 31 år. Flera års elitträning följdes av stora insatser för välgörande ändamål, innan hans hjärtstartare gick i baklås en augustikväll 2018.
Nu kämpar Alexanders mamma Margareta för att konditionsidrottande ungdomar ska erbjudas screening.

– Många som drabbas av en liknande sjukdom ser det som att deras glas är halvtomt, men för Alex var glaset alltid halvfullt, beskrev en läkare sitt intryck av Hovåsgrabben Alexander Amprazis som avled den 23 augusti 2018, fem dagar efter sin 31-årsdag.

Halvfullt? Den slitna metaforen känns närmast otillräcklig.

Full av energi

I Hovåsgrabben Alexanders glas skvalpade det av engagemang, skvätte av energi, och till slut rann det över. Men ingen visste ju om att Alexander bar på en medfödd hjärtskada, som visserligen länge var tillbakadragen, men skulle komma att utvecklas i takt med att träningen trappades upp.

– I tidiga tonåren började Alex satsa allt mer på konditionsidrott. Han var bara 16 år när han sprang sitt första maratonlopp, och när han var 17 genomförde han en halv Ironman, minns Margareta Amprazis som ännu två och ett halvt år efter att Alexanders hjärta stannade, inte riktigt kan förlika sig med tanken att hennes förstfödde somnat in för gott.

– På något vis blir det bara värre med tiden. Det går inte en dag, inte en kväll, utan jag tänker på honom.

Och som om det inte vore svårt nog att begrava sin egen son lever Margareta Amporazis i förvissningen om att Alexander klarat livhanken om bara hans inopererade ICD – en hjärtstartare – hade fungerat som den skulle.

På många sätt hade Alexander Amprazis det lätt för sig. Han gick ut skolan med toppbetyg, visade uppenbar konstnärlig talang men valde till slut ändå att ta fasta på sitt brinnande intresse för fysisk träning.

Under de här åren ville timmarna liksom inte riktigt räcka till.

– Ofta hann han med ett simpass redan innan första föreläsningen. Och när han var 16 år blev han en av de allra yngsta spinningledarna på Friskis&Svettis.

Ständigt aktiv

Alexander cyklade, sprang och simmade – och mitt uppe i alltihop började han lägga mycket tid på sin blogg.

– Via den kom han i kontakt med en kille som haft testikelcancer och någon vars mamma haft bröstcancer, och bestämde sig för att arrangera en 24-timmarsspinning till förmån för Rosa bandet, berättar Margareta.

Engagemanget för Barncancerfonden växte och när flickvännen kom in på en utbildning i Stockholm flyttade Alexander med och började jobba för organisationen på heltid.

– I december 2013 åkte jag och Alex syster Kim upp till Stockholm för att hälsa på. Då märkte jag att han var stressad, och några dagar efter att vi kommit hem till Hovås igen ringde telefonen. Det var Alex. Då satt han på intensiven, berättar Margareta och fortsätter:

– Han hade kört ett spinningpass på morgonen och fått 240 i puls. Senare fick vi veta att det hänt flera gånger tidigare, men att han då bara gått hem och vilat. Nu togs han in på Karolinska och efter magnetröntgen visade det sig att han hade hjärtmuskelsjukdomen ARVC.

Ärftlig hjärtmuskelsjukdom

ARVC är en ärftlig, men ovanlig, hjärtmuskelsjukdom som på senare år drabbat flera unga idrottare. Hos flertalet debuterar emellertid inte sjukdomen förrän senare i livet.

– Antagligen har han haft sjukdomen redan från födseln. När hjärtat växer bildas det en ärrvävnad som sakta tar över hjärtat. Vi visste ju inget, men troligen har hans hårda träning i tonåren påskyndat sjukdomens utveckling.

Alexander levde i flera år med en inopererad hjärtstartare (ICD). Några enstaka gånger kickade den också igång honom när hjärtat lagt av, men lördagskvällen den 23 augusti 2018 gick hjärtstartaren i baklås och kom aldrig till undsättning när Alexander föll ihop hemma i lägenheten på Kungsholmen.

Hjärt- och Lungfonden stöttas

Margareta vet förstås att hon aldrig kan få sin Alexander tillbaka, men vill gärna bidra till att unga konditionsidrottare framöver ska få möjlighet att screenas, så att en eventuell ARVC kan upptäckas innan det är för sent. Därför stöder nu hon och maken Christos Hjärt- och Lungfonden på flera sätt.

De arrangerade till exempel 2019 cykelracet Ride for Life, och följer nu i juni upp med ett kust-till-kustlopp från Kalmar till Varberg. Dessutom slussar Margareta pengar vidare till fonden från sin yogaverksamhet.

Alex är borta, men hans goda hjärta ger ringar på vattnet.

Fotnot 1: ARVC är en ärftlig hjärtmuskelsjukdom som uppmärksammats på senare år då den drabbat idrottande ungdomar. Insjuknandet inträder dock vanligen senare i livet, i de flesta fall är de drabbade mellan 20 och 50 år. ARVC står för: Arrythmogenic right ventricular cardiomyopathy.

Fotnot 2: En Ironman omfattar tre olika grenar som ska genomföras direkt efter varandra: simning 3860 meter, cykling 180,2 kilometer. löpning 42 195 meter (ett maratonlopp). I en halv Ironman tävlar man i halva distanserna.

Margareta Amprazis

Ålder: 58 år.

Yrke: Ekonom och yogalärare.

Bor: Villa i Hovås.

Familj: Maken Christos, sonen Alexander som avled 2018, och dottern Kim.

Fritidsintressen: Film, litteratur, musik, yoga och att laga mat.

Favoritmusik: Allätare.

Senast lästa bok: ”Väg 9” av Tina Frennstedt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.