Himmelska toner och fullt blås i piporna

– Det är förstås hedrande för mig och Fässbergs församling, säger hon.

Redan som liten spelade Elisabeth cello och fick en växande gedigen musikalisk erfarenhet.

– Pappa var pastor i en frikyrkoförsamling. Han sjöng och spelade gitarr. Mamma sjöng och spelade piano, dragspel och orgel.

Startade familjeorkester

Tillsammans med de fem barnen startade de en familjeorkester. Pappans jobb gjorde att de flyttade runt mycket. Elisabeth:

– Vi bodde i Karlskrona, Halmstad, Helsingborg och Borås innan vi kom till Göteborg.

Musiken skapade en sammanhållning. Den, ledarskap och feminism har präglat Elisabeth. Hon utstrålar pondus och viljekraft.

– Jag är en doer, kan inte låta bli att lägga mig i, dra igång och hålla i projekt. Men pondus jag vet inte, säger hon.

Med en färsk examen från Musikhögskolan i Göteborg, hennes första av två fyraåriga utbildningar där, var hon med att starta ett musikkollektiv där tjejer lirade rock och pop.

– Vi talar 1980-tal. Killarna hade fått träna på elgitarr från småskolan och spelade jättebra. Vi tjejer tröttnade på att hålla på med mesiga instrument som piano och tvärflöjt. Vi ville också spela elinstrument. Jag var en del av det drivet, säger Elisabeth.

Repade i ett skyddsrum

Tjejerna startade ett musikkollektiv och lånade 20 000 kronor, som räckte till en ljudanläggning, ett elpiano, trumset och basförstärkare.

– Vi repade i ett skyddsrum i Härlanda och drog igång ett storband. Jag var med att fixa det praktiska.

Elisabeth fanns i fronten även när flera andra band startade.

I succén med Kurt Olssons orkester, med Lasse Brandeby, var Elisabeth pianist och orkesterledare. Då var kapellmästare var en exklusiv titel för en kvinna. Det var en del av grejen i en tid då kvinnor fick stå tillbaka.

– Jag skrev alla arren. Det var mycket jobb med att fixa allt runt omkring, att få till alla repetitioner och allt annat praktiskt. Bara en sån sak som att ringa runt, när det inte fanns mobiler, innan vi kunde ge oss ut på turné tog tid.

– En del trodde länge att tjejer inte kunde spela sådana instrument som vi började med, att vi fejkade. En gång hörde jag tydligt när en man i publiken med hög röst sa: ”Det är playback”. Det sa han trotts att vi spelade med hög volym alldeles intill honom.

Proffsmusiker i damorkestern

Hon gjorde fler insatser som indirekt banade väg för fler kvinnor.

– Jag har spelat jazz och saxofon som var så mansdominerat. I andra band kunde det sitta sju snubbar, ingen kvinna.

Damorkestern med proffsmusiker och musikkollektivet, anser hon banade väg för en positiv utveckling.

– Kvinnor fick chansen att förkovra sig i sådan musik som traditionellt inte ansågs kvinnlig. Det har betytt en del även för mig.

Efter 15 år som frilansare gick Elisabeth ytterligare fyra år till på Musikhögskolan för att bli kyrkomusiker.

– 2004 tröttnade jag på att inkomsterna kom i ojämn takt och ville inte fortsätta som musiklärare. Jag fick chansen att läsa till organist. Det var fantastisk, en ny grej för mig.

Pompa och ståt

Under utbildningen fick Elisabeth halvtidsjobb som vikarie i Fässbergs församling i Mölndal. Där har hon lett körer, spelat vid gudstjänster, gett lunchkonserter, skrivit egna arrangemang och låtar.

Efter examen 2008 fick Elisabeth fast tjänst.

– Jag är stolt över att jobba här. Kyrkan behövs i Mölndal. Den gör så många bra saker och jag får vara en del av det.

Från den 15 oktober till 25 oktober väntar pompa och ståt när Göteborgs konserthus nya orgel, byggd i Österrikiska Riegel Orgelbau, ska tas i bruk.

Orgeln, som kallas Instrumentens drottning, ska invigas av kungen och drottningen. Festligheterna avslutas 23-24 oktober med orgelmaraton då ett 60-tal organister från Västra Götalands 49 kommuner kommer att avlösa varandra.

Varje kommun får en halvtimme var mellan klockan 10 och 22.

Mölndal representeras av Karin Rosander, Elisabeth Engdahl, Lo Bringeland och Elias Glamheden.

– Elias är elva år och jättebegåvad. Det är superkul. Han ska spela med sin lärare Lo Bringeland, säger Elisabeth.

Orgel för minst 25 miljoner kronor

Orgeln är en investering på minst 25 miljoner kronor. Konserten, orgelmusik i två dygn, har kallats ett supermaraton, unikt i sig.

– Äntligen har Göteborg fått en konserthusorgel i världsklass. Den förra orgeln var 86 år och var i ett undermåligt skick redan sedan decennier tillbaka, säger Stefan Nävemyr som är presschef vid Konserthuset.

Hans Davidsson i Göteborgs internationella orgelakademi och professor i Sverige, Danmark, Tyskland och USA, är nöjd.

– Konserthusorgeln håller världsklass. Den har allt som man i dag kan vänta sig. Ett i karaktären symfoniskt instrument, som har alla klangfärger, fler än en orkester från det allra svagaste till det fanfarlika starka, likt ett åskutbrott. Orgeln ger mer än vad som byggts på andra ställen, säger han.

TEXT

Clas-Göran Sandblom

namn@gp.se