Hilja kom som finskt krigsbarn med en lapp runt halsen

Tre dagar tog resan genom Finland och Sverige för Hilja och lillebror Antti.

– Han var fem år och förstod inte så mycket. Han grät när vi åkte men tyckte tåget var spännande, berättar Hilja Nordner, som hette Kouhia som ogift.

I Stockholm väntade bastubad och avlusning innan tågresan fortsatte. Grupper av finska krigsbarn klev av på vägen söderut och i Herrljunga var det äntligen Hiljas och Anttis tur. Här fick de tillbringa två veckor i karantän före slutstationen Vesene. Hilja hamnade hos det äldre barnlösa paret Artur och Maria Andersson medan Antti fick bo på granngården.

Fick en handfull lingon

– Jag minns trätråget på matbordet fullt med lingon. Maria gav mig en handfull lingon, som jag åt ett i taget. Jag var utsvulten och det smakade ljuvligt, berättar Hilja.

Familjen Kouhia hade varit på flykt sedan ryssarna erövrade Karelen under finska Vinterkriget. Medan kriget fortfarande pågick sprang Hiljas mor och de fyra barnen ut i skogen med lakan över huvudet och gömde sig i snön så fort ett bombplan hördes. Fadern stred vid fronten.

Vid Vinterkrigets slut våren 1940 evakuerades en halv miljon finländare från Karelen, som dock återtogs av Finland två år senare. Familjen Kouhia kunde återvända och bodde hos släktingar medan fadern började bygga ett nytt hus på grunden av det som brunnit ner. Men de hann inte ens flytta in förrän Röda armén på nytt marscherade in i Karelen och de tvingades fly.

En avtalad flyktingvistelse på två år

Vid det laget hade finska krigsbarn börjat komma till Sverige. Avtalat var en vistelse på två år. Hilja och Antti var de i syskonskaran Kouhia som var i rätt ålder.

– Min far hade återvänt till fronten och mor var osäker på om hon skulle låta oss åka. Hon skrev till honom för att höra vad han tyckte. Svaret, att han var emot, hann inte tillbaka i tid.

Älskade att få göra nytta

Hilja är glad för att modern släppte iväg henne och hon kom att älska sina fosterföräldrar Artur och Maria. På deras gård fanns samma arbetsuppgifter som Hilja hjälpt till med hemma i Finland och hon njöt av att få göra nytta.

– Vi hässjade hö, satte potatis, plockade svamp och skördade äpplen. Fruktträd saknades på gården hemma, där var alldeles för kallt. Och så fick jag börja i tredje klass.

I Finland hade jag bara hunnit gå två veckor i skola när kriget bröt ut.

År 1946 var det dags för Hilja att flytta hem igen. Lillebror Antti som drabbats av tuberkulos fick stanna kvar ytterligare ett år. Hans fosterfamilj ville adoptera men det gick föräldrarna inte med på.

– Jag tyckte det var spännande att komma hem, berättar Hilja. Min äldre syster Sylvi hade börjat gå på dans och jag som fyllt fjorton fick följa med ut och roa mig.

Hilja hade hela tiden brevväxlat med sin familj, som hade haft det svårt och fattigt. Väl tillbaka i Finland gick breven andra vägen. När Artur och Maria fick höra att Hilja längtade efter äpplen, ”det gjorde inget om de var gröna och hårda” skrev hon, kom snart en tiokilos låda på posten full med röda, fina höstäpplen och andra läckerheter. I en annan försändelse kom tyg att sy en konfirmationsklänning av. Hilja visar stolt ett fotografi på sitt unga jag i den vita klänningen.

Återvände till Sverige och gifte sig

När Hilja var 17 år ville hon återvända till Sverige. Hon fick pengar till biljetten av Artur och Maria, som välkomnade henne med öppna armar. På deras gård hölls bröllopsfesten när Hilja nio år senare gifte sig med lantbrukaren Åke Nordner och fick en snäll men lite blyg man, två döttrar, en produktiv gård med 50 nötkreatur och allt hon någonsin kunnat drömma om.

Att Hilja nu blir huvudperson i en bok, började i själva verket med en annan bok, ”Det kom för mig i en hast – Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson”, skriven av Ingeborgs systerdotterdotter Maria Bouroncle. Far till de tre mördade barnen, var just Artur, Hiljas barnkära och skojfriska fosterfar.

Författaren Maria Bouroncle och Hilja sågs första gången på bokreleasen i Ljung som ligger nära Vesene. I stort sett alla åhörare hade anknytning till personerna och händelserna i boken om Ingeborg och det blev många förlösande samtal. Långt senare fick Maria Bouroncle idén till en uppföljare.

Efter viss tvekan gick Hilja Nordner med på att bli huvudperson i boken ”Flickan med en lapp runt halsen – Historien om ett finskt krigsbarn”. Handlingen är fritt baserad på Hiljas minnen från unga år och hur livet fortsatte i den drabbade byn Vesene, dit barnamörderskan Ingeborg hade återvänt efter avtjänat straff.

TEXT

Elisabeth Wikström

namn@gp.se