Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Konsertpianisten Henrik Måwe fokuserar mer på tystnad och pauser än tidigare, och har som småbarnspappa lärt sig att arbeta mer strukturerat. Nu fyller han 40 år. Bild: Henrik Montgomery
Konsertpianisten Henrik Måwe fokuserar mer på tystnad och pauser än tidigare, och har som småbarnspappa lärt sig att arbeta mer strukturerat. Nu fyller han 40 år. Bild: Henrik Montgomery

Henrik var med på noterna redan från barnsben

Henrik Måwe var bara nio år när han upptäckte den klassiska musiken. I dag är han en av Sveriges främsta konsertpianister.
– För att välja den här banan krävs det att man är lite galen, säger han.

I den klassiska musikvärlden är Henrik Måwe ett välkänt namn. Som pianist har han beskrivits som ett ungt geni med förmåga att improvisera och forma musiken i nuet. Under åren har han turnerat runt i Europa, USA och Sydafrika. Han har spelat i flera av de finaste konserthusen, bland dem Wigmore Hall i London och Lincoln Center i New York.

Både musik och gestaltning

För fyra år sedan hyllades han brett och stort för kammarspelet ”Chopin – en föreställning” där han ensam stod för både musik och gestaltning.

Två år tidigare, under den stora flyktingvågen, medverkade han i SVT:s direktsända konsertgala ”Playing for life” och spelade ”Dance with the devil” – ett drygt åtta minuter långt stycke som mest påminner om hårdrock – snabbt och aggressivt, men också känsligt och skört. På Youtube är spelningen Måwes mest visade.

Det ser verkligen ut som en svår prestation, stämmer det?

– Ja, men det svåra är inte att spela rätt utan att hålla fast vid den röda tråden i sin berättelse. Just ”Dance with the devil” är extremt rytmiskt och medryckande – då har man det som hjälpmedel. Det är lättare än när det är mer stillastående musik som verkligen kräver ett mentalt grepp.

”Om konsten är ens kall tycker jag att man ska unna sig att ge det ett helhjärtat försök”, säger Henrik Måwe. Bild: Henrik Montgomery
”Om konsten är ens kall tycker jag att man ska unna sig att ge det ett helhjärtat försök”, säger Henrik Måwe. Bild: Henrik Montgomery

Som barn drömde Henrik Måwe om att hålla på med vetenskap och forskning. I släkten finns flera läkare, men också ett stort kultur- och musikintresse. Henrik berättar hur han introducerades för den klassiska musikvärlden via sin pappa som gärna spelade Bach och Mozart på piano.

– När jag var nio år fick jag en guidning av min mormor. Hon tog fram papper och penna förklarade att ”den tangenten betyder den här noten” och så vidare. Det var som ett pussel av rytmer och toner som jag lärde mig snabbt.

Repertoaren växte

Snart kunde han spela sitt första stycke, en sonat i C-dur av Mozart. Så småningom växte repertoaren med Bach, Beethoven och Chopin.

– Jag blev helt uppslukad och kunde sitta i timmar. Det var som att jag hade fått en nyckel till en ny värld och jag kunde se och höra musikens alla olika beståndsdelar och sätt man kan spela på.

Inriktningen som konsertpianist beskriver han som oundviklig och lustdriven. När musiken kom in i hans liv tog den all plats. Samtidigt vet han att det krävs ett visst mått av galenskap för att våga lägga sitt öde i konstens händer och inte lyssna på förnuftet.

– Om konsten är ens kall tycker jag att man ska unna sig att ge det ett helhjärtat försök, men också vara ödmjuk inför att det är ett krävande liv med stenhård konkurrens.

Begåvad slarver

Som tonåring var Henrik en begåvad slarver och alla föräldrars och lärares mardröm – det är i alla fall hans egen beskrivning.

– Det som fångade mitt intresse kunde jag inte slita mig bort ifrån, medan det som var en plikt kunde vara väldigt svårt. Om jag inte var med på noterna var det nästan omöjligt. Under en period vände jag helt på dygnet – vaknade sent på dagen och spelade på nätterna. Men det var också bra, för jag fick mycket gjort, säger han och skrattar.

Som tvåbarnpappa fungerar dock inte det upplägget.

– Nä, nu vänder de på dygnet åt en. Men att bli pappa är det bästa jag har fått vara med om. Det är en ny typ av relation och en kärlek jag inte trodde fanns. Både den jag ger och den jag får. Den är större än all konst. Det finns verkligen ett före och ett efter.

Har du blivit en annan pianist och musiker efter att du blev förälder?

– Kanske. Jag har i alla fall blivit mycket bättre på att använda tiden. Har man barn som ständigt vill ha ens uppmärksamhet så blir tjugo minuter plötsligt väldigt långt.

– Den största förändringen är den som har skett mellan att jag var ung och lovande och i dag. Med tiden kommer ett annat självförtroende, säger Henrik och fortsätter:

– En specifik skillnad är att jag har börjat ägna mer fokus åt tystnaden, och kan använda pausen som uttrycksmedel på ett mer naturligt sätt. Jag har lärt mig hur man är närvarande i en paus och känner hur den ska vara. För musik är inte bara toner utan främst det som sker mellan dem.

Henrik Måwe

Ålder: Fyller 40 år den 6 mars.

Gör: Konsertpianist.

Bor: I Stockholm.

Familj: Hustrun och opinionsbildaren Alice Teodorescu Måwe (före detta chef för Göteborgs-Postens ledarredaktion) samt en son på tre år och en dotter som är fyra månader.

Aktuell: Med en Chopin-samling och ett strömmat uruppförande i flera avsnitt av tonsättaren Albert Schnelzers nya pianoverk. Medverkar även på Schnelzers kommande porträttskiva med "Dance with the devil".

Om att fylla 40: ”Tiden har gått vansinnigt fort. Just nu är jag lyckligt oengagerad i frågan, men smällen kanske kommer senare.”

Så firar han födelsedagen: ”Tråkigt att det inte går att fira mer festligt. Antingen går jag och min fru ut och äter eller så lagar vi något gott hemma. En promenad i ett vackert Stockholm är också fint.”

Bästa middagen: ”Först ett glas champagne, sedan en bra köttbit, och till det dricker jag gärna ett bordeauxvin. Som efterrätt blir det någon bra glass.”

Så rensar han tankarna: ”Då gör jag en kollektivtrafikrunda genom Stockholm med min son. Vi promenerar, åker spårvagn till Djurgården, tar färjan till Slussen, går upp på Mariaberget och ser ut över staden. Sedan tar vi tunnelbanan hem – då har vi haft en fantastisk tid.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.