Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ibland kan Helena Bergander tycka sig se någon som ser ut som systern Johanna, ibland tänker hon att Johanna fortfarande är kvar på Bali. ”Jag har kontakt med några av hennes närmsta vänner och vi träffas ibland. Det känns fint. Vi kan prata och minnas Johanna. Hon lever vidare på något sätt genom dem", säger Helena. Bild: Anna Edlund

Helena miste sin syster i terrorattentaten på Bali

Ibland kan hon inbilla sig att systern Johanna är kvar på den indonesiska paradisön och dricker drinkar på stranden. Hon vet att det inte är sant, men det blir lite av en tröst att tänka så. Helena Bergander var 19 år när hennes storasyster omkom vid terrorattentaten på Bali 2002.

Hon var på tjejkväll hos en kompis när föräldrarna ringde för att berätta att det skett explosioner på Bali. Helena Bergander, som då fyra månader tidigare tagit studenten, minns en olustig känsla. Hennes tre år äldre syster Johanna befann sig på Bali, men inte kunde väl Johanna ha varit på just den platsen där det exploderat...?

– Jag tänkte ”det är klart att det inte har hänt Johanna något”. Men sedan ringde mina föräldrar igen och ville att jag skulle komma hem. De kunde inte få tag på Johanna.

Helena med sonen Otto. Bild: Anna Edlund

Helena, med sonen Otto, fem månader, i famnen, gör en kort paus innan hon fortsätter:

– Jag promenerade hem. Pappa kom för att möta mig. Jag såg honom på håll, och när han såg mig föll han ihop... Det var väldigt jobbigt att se sina föräldrar så ledsna.

Besked efter två veckor

Under natten lyckades familjen nå en av de vänner som Johanna hade rest tillsammans med. Vännen befann sig på sjukhus och hennes uppfattning var att Johanna inte överlevt. Det skulle dock dröja två veckor innan det definitiva beskedet kom.

– Ju längre tid som gick... det är klart att man på något sätt förstod även fast man inte ville, säger Helena dröjande. Jag skrev dagbok då och det som återkommer är ”jag förstår inte, jag förstår inte”. Men det kanske handlar om att man inte vill ta det till sig.

Familjen fick i efterhand veta att Johanna och hennes vänner befunnit sig på nattklubben Sari, ett av målen för terrorattacken som den 12 oktober 2002 tog 202 människors liv.

– Senare förde jag något slags samtal med syrran i dagboken. Jag skrev riktat till henne. Jag kände att jag skulle bli så ensam. Jag var ledsen över det, och lite arg också – över att bli lämnad. Det hjälpte att skriva.

Helena visar upp en bild på sig själv och storasyster Johanna. Den lilla handen till höger tillhör Helenas son Otto. Han är fem månader, ungefär lika gammal som Helena (till vänster) är på fotografiet. Bild: Anna Edlund

Helena konstaterar att det finns ett före och ett efter för alla inblandade. När terrordåden inträffade var hon själv på väg att lämna hemstaden Alingsås men händelsen gjorde att planerna ändrades.

– Jag blev ensamt barn kvar och ville vara med mina föräldrar. Men det var också svårt att se dem så ledsna. På våren 2003 flyttade jag till Barcelona. Det var väldigt jobbigt för mamma och pappa, men jag behövde komma iväg.

Medverkade i P3-dokumentär

Helena förklarar att hon aldrig grottat ner sig i det som hände, tittat på bilder eller liknande från förödelsen.

Men i och med den dokumentär P3 sände i somras, som Helena medverkar i, fick hon en större inblick.

– Jag förstod hur fruktansvärt det var för dem som överlevde. Och jag fick veta mer om Johannas sista stund.

I centrala London finns minnesmonumentet Bali Bombings Memorial med namnen på de 202 människorna som miste livet i terrorattentaten. Bild: Julle Lennartson, Sang Tan

I dokumentären berättar en australiensisk kille om hur han pratat med Johanna precis när det smällde.

– Han skulle just böja sig fram för att kyssa henne…

Helena ler lite snett när hon lägger till:

– Sedan vet man ju inte, Johanna kanske inte ville kyssa honom. Men jag skulle vilja komma i kontakt med den killen. Jag skulle vilja veta vad de pratade om, hur Johanna verkade må. Jag vill att hon ska ha varit lycklig den sista stunden. Jag vet vem han är på Facebook, så någon dag ska jag kontakta honom.

Stod varandra nära

Helena berättar vidare att hon och Johanna var väldigt tighta. Hon skrattar när hon konstaterar att Johanna säkert tyckte att lillasyster var jobbig som fjortis, men förklarar att de när de vuxit till sig kom varandra nära.

– Vi kunde prata om killproblem och om föräldrar som tjôtade på en.

Återigen skrattar Helen lite. Hon tar en klunk vatten och fortsätter därefter:

– Det saknar jag nu, att ha någon att prata med på det sättet. Vi har gått miste om så mycket tid tillsammans. Jag blev vuxen utan henne. Jag har en syster samtidigt som jag inte har det. Det känns ledsamt att inte få uppleva saker tillsammans med henne, att hon inte får träffa Otto och han inte henne.

Helena vill hedra storasyster Johannas minne genom att berätta om henne och om terrordåden på Bali 2002. Bild: Anna Edlund

Genom att berätta om Johanna, om hur fantastisk hon var och hur saknad hon är, vill Helena hedra sin storasysters minne.

– Jag vill lyfta både händelsen och henne. Många kommer inte riktigt ihåg det som hände.

Personerna som utförde terrordåden undviker Helena att tänka på.

– Jag vill inte lägga energi på dem. Men man får inte sluta leva, man får inte bli skrämd.

En person saknas hela tiden

I nästa andetag konstaterar Helena att hon är glad och nöjd med livet i dag, men att en person hela tiden saknas.

– På årsdagen åker jag alltid med mina föräldrar och deras hund till havet. Vi åker dit för Johannas skull, men hon skulle ha varit där med oss.

Helena tittar på Otto när hon lägger till:

– När han var lite mindre kunde jag se Johanna i honom. Det känns fint att ha med sig, att hon finns i honom.

Helena Bergander

Ålder: 36 år.

Bor: Mölndal.

Familj: Sambon David och sonen Otto.

Gör: Delägare i digital reklambyrå.

Intressen: Fotografera, vara i naturen, hästar.

Terrordåden på Bali

Den 12 oktober 2002 exploderade flera bomber i turistorten Kuta Beach på Bali. Attentatet riktades mot Sari Club och Paddy’s Bar och krävde 202 människors liv, varav sex var svenskar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.