Hans-Åke, 76, har inga planer på att sluta köra rally

Hans-Åkes passion för motorsport i allmänhet – och så småningom hundkojor i synnerhet – går långt tillbaka i tiden.

I mitten av 50-talet byggdes en motocrossbana hemma i västmanländska Norberg, så redan under de tidiga skolåren väcktes hans intresse för motorsport.

– Och sedan var jag fast. Jag kom i kontakt med många av förarna som körde motocross. När jag var runt 13 kände jag flera av dem. Ibland kom de och hämtade mig så jag kunde få se tävlingarna de var med i. I gengäld hjälpte jag till att göra rent motorcyklarna efteråt.

Tekniskt intresserad

Parallellt med skolgången hjälpte han också till i pappa Åkes företag hemma i Norberg. Hans-Åke var tekniskt intresserad och började så smått fundera på att själv bygga en egen speedcar-bil. Det var en ny variant av tävling som vuxit fram och som blivit mycket populär. Men att skaffa en sådan tävlingsbil kostade pengar.

– Och det hade jag inte mycket av. Jag försörjde mig genom att bära ut tidningar på helgerna, men de räckte inte. Då bestämde jag mig för att försöka bygga en egen bil, baserad på det material som fanns på företaget. Jag fick tag i farfars svetskärra som jag, utan att ha fått lov, använde som underlag till min nya vagn.

Det blev förstås ett himla liv, men de kritiska rösterna tystnade så småningom och den egentillverkade speedcar-bilen nådde en viss framgång på tävlingsbanorna.

Ett par år senare väntade militärliv i flottan på HMS Göta Lejon i Karlskrona där Hans-Åke var maskinman och delaktig i olika drift- och underhållningsarbeten ombord.

När livet i flottan var över återvände han till familjeföretaget i Norberg.

Hundkojan blev populär

Under 60-talets början dök en ny bilmodell upp som snabbt blev populär: hundkojan.

Den var också känd under sitt personbilsnamn Mini och skapades av Alec Issigonis redan 1959. Bilen tillverkades av British Motor Corporation fram till sekelskiftet under flera olika namn. Men 1969 blev Mini ett eget bilmärke. När Issigonis bäste vän John Cooper provkörde Mini blev han förtjust främst över väghållningen. Men i egenskap av formel 1-stallet Coopers ansvarige tyckte han att hundkojan som tävlingsbil behövde främst en starkare motor tillsammans med skivbromsar för att bilen skulle kunna säljas till allmänheten. BMC var tveksamma om den nya idén skulle tilltala de bilintresserade men tog fram ett tusental på försök efter Coopers modell. Verkligheten visade i stället att över 150 000 vagnar såldes och succén var ett faktum.

1962 blev den smidiga lilla bilen en tävlingsbil som väckte Hans-Åkes intresse.

– Jag lyckades köpa en begagnad bil för 4 000 kronor och bestämde mig för att börja tävla. Den första jag körde var på vintern i Lindesberg 1964. Problemet var bara att jag behövde ha en kartläsare vid min sida. Men jag hittade flera senare som klarade den uppgiften galant.

Vann flera tävlingar

Året därpå bytte Söderqvist upp sig. Han köpte en begagnad bil med starkare motor och då kom också framgångarna på tävlingsbanorna runt om i Sverige. Under de kommande åren vann han flera tävlingar.

Det kunde dock slutat riktigt illa vid tävlingen Kopparsvängen i Lindesbergstrakten 25 september 1965. I hög fart körde han av vägen. Via en talltopp for Hans-Åke med kartläsare rakt ner i sjön Stora Kloten och bilen sjönk.

– Det gällde att ta sig ut ur bilen så fort som möjligt. Jag sa åt min kartläsare att vi skulle öppna sidorutorna samtidigt och försöka ta oss ut ur bilen och upp ur vattnet. Det lyckades vi med och kom upp till ytan omgiven av en massa näckrosor. Vi simmade i land, men då upptäckte jag att min plånbok var kvar i bilen.

Hans-Åke slängde sig i igen och dök in i bilen på nytt, hittade plånboken och tog sig upp en andra gång.

Händelsen drog inte ner hans intresse för rally med minibilar. Han fortsatte att köra samtidigt som han arbetade med sin pappa i firman hemma i Norberg. 1971 sökte och fick Hans-Åke ett jobb i Jönköping som serviceingenjör på en mekanisk verkstad. När Volvo motorsport annonserade efter en projektledare i mitten av 80-talet fick Hans-Åke det bland många sökande. Han blev projektledare och var med om att med Volvo 240 turbo vinna i Macao och efter flera deltävlingar också ta hem EM för standardbilar i Fuji i Japan 1985.

– Sedan fick jag ett erbjudande om ett servicearbete i Singapore, men det avböjde jag.

Trots aktningsvärd ålder har Hans-Åke Söderqvist inga planer på att dra ned på verksamheten. Familjeföretaget har tagits över av Hans-Åkes son och själv arbetar han med sin hundkoja som han håller i bästa trim. Den är från 1965 men får naturligtvis bästa ”vård” av honom.

När vi kommer på besök är bilen upphängd i monteringshallen för genomgång. Hans-Åke är noggrann. Det måste man vara om man har en bil som hängt med så länge och som redan varit ute på runt 120 tävlingar sedan 2010.

– Jag tävlar så länge ögonen är med. Jag har haft förmånen att besöka många länder, men har ännu kvar storheter som Kina, Australien och Indien. Det gäller att röra på sig. Jag var med en gång i tiden och startade Friskis och Svettis här i Göteborg, jag vet vad en god kondition betyder för livet.

Jan Österström