Så stakar du dig hela vägen till toppformen

För den som bor i Norrlands inland är vintermånaderna i regel synonyma med god snötillgång.

För oss på sydligare breddgrader lämnas dock inga garantier. Snöfall ena dagen kan vara töväder nästa, och den som vill ha regelbunden träning inför till exempel Vasaloppet behöver tänka smart.

Och när man inte kan åka skidor i spåret, men inte heller rullskidor på cykelbanorna, finns det ett verktyg som är bättre än alla andra: stakmaskinen.

– Jag skulle säga att stakmaskinen är perfekt. Den har väldigt många fördelar. Till exempel att det alltid är bra väder inomhus. Det är inte mörkt, inte kallt, inte regnigt och inte halt. Perfekt med andra ord, säger Erik Wickström.

Och är det någon som vet så är det Erik Wickström. Han lever som många andra motionärer med jobb och familj men har ändå en 25:e-placering i Vasaloppet på meritlistan. Dessutom driver han Sveriges största skidblogg och är författare till boken ”Längdskidåkning för dig!”. För honom är stakmaskinen en naturlig del av vardagen.

– För mig är stakmaskinen ett perfekt träningsredskap. Jag har en hemma som jag använder flitigt. Tidigare kände jag en hatkärlek till den, jag kunde ha ångest inför passen eftersom jag visste hur jobbigt det skulle bli. Nu har hatkärleken gått över till ren kärlek, säger Erik Wickström, och fortsätter:

– I perioder jobbar jag mycket, just nu skriver jag till exempel en ny bok vilket tar massor av tid. Då kan min träning bestå av att jag kör tre pass i veckan. Då kör jag 30 minuter på stakmaskinen varje gång, och det kommer man faktiskt otroligt långt på. Det är fantastiskt att kunna gå ner och köra sig så trött och sedan vara klar för dagen.

En stakmaskin kostar från cirka 10 000 kronor och uppåt och är dessutom något otymplig i sitt format, vilket gör att långt ifrån alla har råd och plats att ha en hemma.

Däremot finns stakmaskiner på de allra flesta gymmen i dag. Den kan se ut på några olika sätt, men vanligast är de två modellerna Skierg och Thorax trainer. Den förstnämnda är vanligast och består av en stående ställning där handtagen hänger i snören ovanför utövaren. Thorax trainern, däremot, består av två liggande skenor till vilka två stavar är kopplade.

– Modellerna ser väldigt olika ut och båda har fördelar och nackdelar, förklarar Erik Wickström. Men det som är viktigt är att man alltid ska köra med en modell som har display. Displayen är viktig, dels för att det blir roligare men också för att man behöver siffrorna för att se att utvecklingen går åt rätt håll.

Siffrorna är nämligen en annan av de stora fördelarna med att träna i stakmaskinen, menar Erik Wickström:

– Stakmaskinen är väldigt mätbar. Om du åker rullskidor eller på snö så är det så många variabler som spelar in. Vad är det för väder, hur är underlaget och hur kuperat är det? På stakmaskinen är det alltid samma. Då kan man notera sina tider och jämföra dem, antingen mot sig själv eller mot andra, säger han, och fortsätter:

– Jag är en riktig tidskille. Jag älskar siffror i alla dess former. Men jag upplever också att nästan alla går igång på det här med att ha en display med tid och siffror att kämpa mot. Även personer som annars säger att de inte är tävlingsmänniskor brukar bli otroligt motiverade.

Stakmaskinen har alltså tydliga fördelar rent förutsättningsmässigt. Men den har också rent fysiologiska fördelar gentemot annan skidträning.

– Bland annat så finns det en vinst i att man lätt kan köra sig riktigt trött på en stakmaskin. Många som åker rullskidor har annars svårt att köra sig trötta på dem, men vid stakmaskinen är det inga som helst problem att göra det, säger Erik Wickström, och fortsätter:

– Dessutom ger stakmaskinen styrka och kondition på samma gång, särskilt om du kör på högsta motstånd. Visst, du får inte samma teknik- och balansträning som du får utomhus, ofta är den bästa tekniken på stakmaskinen inte den mest skidlika tekniken. Men i stället bygger du styrka på ett väldigt bra sätt.

För den vanlige motionären kan en utmaning med stakmaskinen, precis som med löpband och motionscyklar, vara motivationen. För många av oss är det helt enkelt inte lika roligt att nöta en inomhusmaskin medan vi stirrar in i en vägg och går miste om såväl naturupplevelse som frisk luft.

Och det här problemet finns det olika sätt att tackla.

Erik Wickström gillar att staka medan han tittar på skidtävlingar på sin surfplatta eller lyssnar på podcasts. Men han rekommenderar också att dela in stakträningen i intervaller, för att göra den både roligare och effektivare. Och här har särskilt vanliga motionärer mycket att hämta, menar han.

– När jag är ute och föreläser brukar jag ha handuppräckning, där deltagarna får berätta hur ofta och vad de tränar. Och man kan verkligen säga att motionärer skulle dra nytta av mer intervallträning, säger Erik Wickström, och fortsätter:

– Det finns framförallt två vanliga missuppfattningar kring intervallträning. Det första är att det är någonting som är till enbart för elitmotionärer och elit. Det är helt fel. Det andra är att intervaller är synonymt med att köra stenhårt tills man stupar. Och så behöver det inte alls vara. Intervaller kan vara att man bara tar i lite mer än vanligt i några minuter, för att sedan vila och därefter göra det igen.

Det råder alltså inga tvivel om att stakmaskin är ett otroligt effektivt träningsredskap, då den varken kräver lång tid eller bra väder för att träningen ska bli av. Således kan den som vill åka till exempel Vasaloppet lägga grunden i stakmaskinen – men man måste komma ihåg att också åka åtminstone lite på snö om de nio milen mellan Sälen och Mora ska bli roliga.

– Konditions- och styrkemässigt kommer man långt i stakmaskin, säger Erik Wickström. Men tekniken är alltid viktig i längdskidåkning och träning på snö är onekligen värdefullt. Framförallt i februari när Vasaloppet närmar sig. Jag brukar säga: hellre mycket snöträning i februari än lite utspritt över hela vintern.

Magnus Carlsson

puls@gp.se