Tänk smart – och nå formtoppen

Många tränar hårt för att nå sina mål, och oavsett om man strävar efter att lyfta tungt, cykla långt eller springa snabbt finns en gemensam nämnare – att den fysiska träningen måste genomföras för att nå hela vägen fram.

Men det finns också mycket att vinna på att jobba med träningen på ett mentalt plan. Och för många är det en bra idé att börja med att backa bandet.

Vad som är viktigare än hur man når sitt mål är varför man vill nå det.

– För en motionär ska det vara en av de första frågorna. Varför tränar du egentligen? Varför vill du göra detta? Och då blir nästa steg: Gör du det för att du vill, eller för att du borde? Springer du för att du verkligen vill springa eller springer du för att det ser bra ut att springa, för att så många andra gör det? Svaret på varför man tränar måste hela tiden finnas där. Det ska komma inifrån och kännas positivt, säger Carl Brümmer.

Carl Brümmer tillhör själv den absoluta toppen inom triathlon och försörjer sig genom att föreläsa om bland annat organisationskultur och mental träning. Han hjälper allt från nybörjare till Sverigeelit med att hitta rätt verktyg för att ta träningen framåt.

– För mig handlar mental träning om att vara medveten om vad jag tänker och vad jag känner, och att det finns en koppling mellan tankar och känsla, säger Carl Brümmer, och fortsätter:

– Det pratas ofta om måsten, man måste träna. Men om man stannar upp lite inser man att det inte finns några måsten som inte är konsekvenser av ett fritt val. Då kan man fråga sig inför ett pass: måste jag träna nu igen? Och nej, det måste jag inte, men jag vill det. Och då gäller det att ha koll på varför man vill det.

En väl utbredd bild av träning, särskilt på lite högre nivå, är att man måste träna hårt, ofta och extremt disciplinerat för att man ska få resultat. Att ställa in ett träningspass är därför den största synden som finns i vissa kretsar – men inte hos Carl Brümmer.

– Jag har gjort så länge nu, att jag inte kör några träningspass som jag inte vill köra. Vill jag inte göra passet så gör jag det inte. Känns det inte bra när jag börjar ett pass avbryter jag, säger han, och fortsätter:

– Jag är helt övertygad om att den inställning jag har till passet kommer ha betydelse för hur jag presterar på det, vilket också kommer att påverka mina resultat i slutändan. Man kan jämföra med ungdomsidrott, där många pressas för hårt med måsten i tidig ålder, vilket gör att de tappar lusten och slutar.

Att våga ställa in träningspass och i stället prioritera vila är också en viktig komponent för att lyckas för de flesta, menar Carl Brümmer.

– Ofta får jag frågan: Hur ska jag träna? Och min motfråga blir: Vad har du för vilostrategi? Jag är helt övertygad om att många tränar för mycket. Det handlar om en fundamental grundförståelse. Det är inte träningen som gör dig bättre, det är träningen i kombination med återhämtningen efter träningen, säger han, och fortsätter:

– Många missar det här, särskilt bland elitmotionärerna. Man inspireras av proffsens träningsupplägg, men man missar hur mycket vila de har i sitt schema. När motionären tränat på morgonen och sedan åker till jobbet, där stressnivåerna ökar – då åker proffset hem, äter mellanmål och sover en timme.

Medan amatören är på jobbet med stress och maximal koncentration kan ett proffs anpassa dagen utifrån sin träning. På eftermiddagen är amatören trött men pressar sig till ännu ett pass. Proffset däremot är väl förberedd för samma pass.

– Det är så enkelt att om du ska träna behöver du vila också. Själv tränar jag gärna fem-sex dagar i veckan, men det händer att det bara blir tre. Har jag mycket på jobbet och kommer hem väldigt sent, då blir det vilodag – och därmed håller jag mig frisk! Kroppen kan inte skilja på psykisk och fysisk stress och utsätts man för båda samtidigt blir det lätt för mycket.

Mental träning handlar framförallt om två saker:

Att på ett grundläggande, teoretiskt plan jobba med varför man tränar och öka sin medvetenhet kring det.

Men det finns också mycket att vinna i att jobba mentalt inför och under en prestation. När det kommer till träning och tävling och mental kapacitet är pannben ett flitigt använt ord. Pannben är det som plockas fram under hårda träningspass och tävlingar, när smärtan är stark men man biter ihop tills uppgiften är slutförd.

– För mig handlar pannben om beslutsamhet. Varför vill jag uthärda det som pågår just nu. Mental träning kan användas till två saker: att under samma ansträngning må bättre eller till att klara av att må sämre, säger Carl Brümmer, och fortsätter:

– Jag håller på med triathlon, där jag ska simma, cykla och springa. Jag vet att jag efter simningen ska både cykla och springa, och jag vet under cyklingen att jag ska springa sedan. Men när jag väl springer vet jag att det är det sista momentet, och det finns ett sjukvårdsteam efter mållinjen. Således är förutsättningarna utmärkta för att tömma mig totalt.

Men för att tömma de sista krafterna ur kroppen gäller det att tankarna går i rätt banor.

Och är man ansträngd är det inte alltid lätt att tänka rätt.

– När jag körde Ironman på Hawaii ett år stannade jag faktiskt, för att gå igenom mina tankar. Det är väldigt varmt där, du springer ensam, det är du och solen. Och jag kände att jag inte kunde springa med rätt tankar i huvudet. Det var lättare att formulera uppgiften jag hade framför mig om jag stod stilla, säger Carl.

Han fortsätter:

– Det var tio kilometer kvar av hela loppet. Då är det bara att tänka bort allt annat och fokusera på att det bara är en mil kvar, en distans jag sprungit många gånger. Från den stunden kapade jag 10-15 sekunder per kilometer. Jag korsade mållinjen, och sen föll jag ihop. Där och då kände jag en oerhörd smärta, samtidigt som det var en form av njutning att märka att det faktiskt fungerade. Det gäller bara att veta varför jag vill göra det.

Magnus Carlsson

puls@gp.se