Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/3

Med fokus på  karate hela livet

För 47 år sedan kom Shingo Ohgami till Sverige från Japan som gästforskare på Chalmers. Förutom att fördjupa sig inom teknisk kemi startade han en karateklubb, och det är den som fick honom att stanna.

I entrén till Valhalla Sporthall ligger karateklubben Samurai-dojo. Delar av lokalen delas med Örgryte brottning. Denna eftermiddag är det tyst och stilla, precis så som Shingo Ohgami vill ha det i sin dojo. 
– Det är viktigt med lugn och ro för att kunna fokusera, säger han.
Shingo Ohgami ser varje rörelse i karaten som en typ av meditation och han ser karateträningen som meditation i rörelse. 
Han tänker att det förutom allsidig träning för kroppen också gör gott för den mentala hälsan genom att det krävs koncentration under träningen. Stillheten i dojon är till för att främja denna koncentration.

Det var 1969 som Shingo kom till Sverige. Han arbetade för ett japanskt företag och fick möjlighet att åka utomlands för att forska. Många japaner hade då USA som förstaval, men eftersom Shingos forskningsområde handlade om trä så var Sverige mer intressant för honom. Han började som gästforskare på Chalmers inom teknisk kemi på ett ettårskontrakt. Han fortsatte efter det ytterligare ett halvår, men sedan beslutade han sig för att lämna sitt japanska företag för att helhjärtat ägna sig åt karaten. 

Han hade nästan direkt när han kom till Sverige startat en klubb för att kunna fortsätta att träna själv. Han ville hålla kroppen i form och tyckte det var roligare om de var ett gäng som tränade ihop än att hålla på ensam. Karate var då ganska nytt i Sverige och Shingos träningar blev snabbt populära. 
– Det var karaten som gjorde att jag stannade i Sverige. När jag undervisade och hjälpte andra så utvecklades jag själv och det var motiverande.
Klubben växte och Shingo åkte på kurser till bland annat Japan, Kina och Taiwan för att fortsätta utvecklas och känna att han hade nya saker att erbjuda sina medlemmar. Han höll i internationella träningsläger som lockade människor från flera länder. Fortfarande reser han till Japan varje år för att förkovra sig inom karaten. 
– Det är intressant med karate för ju mer du tränar desto svårare blir det, säger han.

Bild: Nicklas Elmrin

Många människor har genom åren tränat på Karateklubb Samurai-dojo. Länge hade de sina lokaler på Åvägen 17, men 2015 flyttade de över Mölndalsån till Valhalla.
– Det är så roligt nu för många som var här och tränade på 70- och 80-talen kommer hit med sina barn. Då säger jag ”om barnen ska träna är det lika bra du tränar med” och barnens intresse är instabilt, men föräldrarna stannar kvar och fortsätter träna. 
Själv har Shingo Ohgami tre barn. De var inte så intresserade av karate när de var små och Shingo drev inte på.
– Mina pojkar tyckte om ishockey så jag har suttit många timmar i ishallar runt i Västsverige. Det var roligt att titta på dem när de spelade.
Lite karate fick de dock med sig när de följde med på olika träningsläger som Shingo höll i och en av sönerna har tagit upp det igen och är nu instruktör i klubben.  

Nyligen fyllde Shingo 75 år och han är pensionär, men ägnar ändå en hel del tid åt klubben och är instruktör en gång i veckan. Dessutom tränar han själv varje dag.
– Jag har ett program som jag gör och är jag pigg tar det en och en halv timme, är jag lite tröttare tar det två timmar. Jag vill kunna träna karate fram till den sista dagen i livet. Det vore det bästa. 
Det är karaten som är det stora intresset i livet. Är det inte egen träning, instruktörspass eller annat jobb i klubben, så ägnar han sig åt att skriva om karate. Både böcker och i olika tidningar, svenska och internationella.
– En del översätter jag från japanska och det är lärorikt för mig att sitta med ord på gammal japanska och sedan hitta rätt ord på engelska eller svenska. 
Mycket har handlat om historia och hur karate och andra kampsporter vuxit fram, inte bara i Japan utan i hela världen. Han berättar bland annat om olika lekar och kamptävlingar som vikingar höll på Brännö och i Kongahälla. 

På ena väggen i dojon står orden ”tysthet”, ”renhet” och ”koncentration” på var sin sida av bilden av Shingos läromästare Ohtsuka Hironori. De andra väggarna är helt vita och golvet är täckt av en mjuk blå matta. Shingo ställer sig stilla. Samlar sig. Sedan följer en serie av rörelser. Mjuka, svepande går de sedan hastigt över i en snabb vändning. Det enda ljud om hörs är då och då kraftiga utandningar i takt med rörelserna och ett svagt ljud när en fot dras över mattan. Rörelserna är precisa och går alla i en smidig följd. Efter ett par minuter avslutas rörelsemönstret med en bugning. 
– Det är så bra med karate för du kan träna själv, i din egen takt. När du är ung kan du tävla och köra i full fart och när du blir äldre kan du göra det i ett mjukare tempo. 
På vägen ut från dojon går det att läsa på en plansch i fönstret ut mot gatan ”Ett svart bälte är ett vitt bälte som inte gett upp.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.