Forskare varnar: "Dieten kan vara direkt livsfarlig"

I sin nya bok Fetmakoden lanserar läkaren och njurspecialisten Jason Fung vad han menar är den enda fungerande nyckeln till varaktig viktnedgång. Hans tes är att det är insulin, inte kalorier, som är den avgörande faktorn. Genom att minska insulinnivåerna minskar du också i vikt – och vägen dit är regelbunden fasta.

Att äta mindre leder inte till viktminskning, eftersom kroppen anpassar sig och hushållar med energin. Träning är inte heller effektiv mot fetma, eftersom kaloriintaget ökar som följd av träning, anser Fung och beskriver hur kroppen strävar efter jämvikt och anpassar sig via sin egen vikttermostat.

Problemet vid övervikt är att termostaten är för högt inställd. Så hur ska den regleras? Fetma är ett tillstånd av resistens mot hormonet leptin och är därmed en hormonell störning i fettväven. Och det är insulin som reglerar kroppsvikten och orsakar fetma.

"Yoga, fysisk träning och sömn"

Vi kan sänka insulinnivån genom att stressa mindre. Några metoder är yoga, fysisk träning och tillräckligt med sömn. Vi kan även sänka den via maten vi äter, råder Fung.

Delvis sammanfaller hans kostråd med de allmänna kostråden, som att undvika socker och vitt mjöl. Fung varnar för att socker stimulerar frisättningen av insulin och är starkt fettbildande, och att raffinerat spannmål, som vitt mjöl, är toxiskt för kroppen eftersom det är processat.

Obearbetade kolhydrater däremot tycks inte orsaka höga insulinnivåer. När det gäller fett hävdar Fung att det saknas samband mellan kostfetter och fetma. Öka istället intaget av naturliga fetter som talg, ister, smör, kokosolja, olivolja, råder han. Samt öka konsumtionen av skyddande faktorer (kostfibrer och vinäger).

"Svårt att bryta cirkeln"

Men om man uppnått insulinresistens på grund av höga insulinhalter är det svårt att bryta cirkeln även om man ändrar sin kosthållning. Här kommer när vi ska äta in i bilden: tre måltider per dag. Inget småätande, inga mellanmål.

Fasta är det effektivaste sättet att sänka insulinhalterna. Vid fasta börjar koppen förbränna fett för att skaffa energi. Det räcker med att fasta ett dygn för denna effekt. Regelbunden fasta leder till förbättrad insulinkänslighet, skriver Fung.

"Fung är ingen specialist"

Flera medicinskt sakkunniga har avböjt att kommentera Fungs teser, då de menar att han inte arbetar evidensbaserat (utifrån vetenskapliga studier).

Ingrid Larsson, näringsfysiolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, vill dock bemöta teorierna.

– Jag hoppas kunna bidra till att människor med fetma och diabetes inte går på det här, säger hon påpekar att Fung vare sig är fetma- eller viktminskningsspecialist.

Finns det poänger i resonemanget att det är insulin och inte kalorier som orsakar fetma?

– Det har tydliga svagheter. Till att börja med är höga insulinnivåer en konsekvens av fetma, inte orsaken till den. Minskar man i vikt, minskar insulinnivåerna. Vid fetma är det ett mycket stort antal olika faktorer – som dessutom interagerar med varann – som spelar in.

Fung hävdar också att typ 2-diabetes går att bota. Och att behandling med insulin av typ 2-diabetes utan undantag leder till försämrad hälsa hos patienterna. Istället säger Fung, kan många som följer hans program med kolhydratsnål kost och fasta sluta med insulin efter några månader.

– Personer med diabetes som också tar insulin och annan diabetesmedicin ska inte fasta, det kan vara livsfarligt. Det är no, no, no! Man ska följa sin läkares ordinationer, betonar Ingrid Larsson.

Svenska diabetesförbundet instämmer

Fredrik Löndahl, förbundsordförande i Svenska Diabetesförbundet, instämmer:

– Daglig tillförsel av insulin är livsavgörande för många personer med diabetes. Att på egen hand experimentera med insulindoser och koster kan vara förenat med direkt livsfara, både till följd av att glukosnivån kan bli för hög eller att den kan bli akut låg. Det är därför viktigt att diskutera alla förändringar i sin behandling med sin diabetesläkare, diabetessjuksköterska eller med en dietist och man har täta uppföljningar vid förändringar. Vid typ 1-diabetes måste man måste tillföra insulin för att reglera glukosnivån, vilket är en komplicerad process och bedömning.

Även vid typ 2-diabetes är det förenat med stora risker att själv experimentera. Förändringar bör ske i samråd med vården och täta uppföljningar, påpekar Fredrik Löndahl.

–Kroppen producerar fortfarande insulin, men inte tillräckligt för dess behov. Vid otillräcklig glukoskontroll finns stora risker för komplikationer och förtida död.

Fler riskfaktorer

– Har man en ätstörning, eller har haft det tidigare, ska man inte syssla med fasta överhuvudtaget. Detsamma gäller om du har en cancersjukdom eller annan katabol sjukdom. Ser vi på det vetenskapliga underlaget är det väldigt tunt vad gäller fasta överhuvudtaget, säger Ingrid Larsson, vars budskap är att läsa ”med väldigt öppna ögon”.

–Särskilt om en person säger sig ha botemedlet till något. Fetma är svår att behandla och förebygga på grund av sin komplexitet. Men vi kan inte komma ifrån att viktminskning handlar om färre kalorier in än ut. Detta är grunden, snurra inte till det. Även om vi gärna vill ha en annan förklaring.

Svaret på varför några blir tjocka

Ett tarmhormon kan förklara varför en del blir tjockare än andra. I en artikel i Nature har forskare från bland annat Lunds universitet beskrivit en ny mekanism bakom utveckling av fetma, insulinresistens och fettlever.

Den kan förklara varför en del personer blir tjocka och andra inte, fastän de äter ungefär lika mycket. Det handlar tarmhormonet neurotensin, som frigörs när vi äter framför allt fet mat. Neurotensin underlättar tarmens upptag av fettsyror.

Risken att utveckla fetma var mer än dubbelt så hög hos de personer som hade de högsta nivåerna av neurotensin än bland dem som hade de lägsta nivåerna. En fjärdedel av befolkningen beräknas ha höga neurotensinnivåer.

På stenåldern när det kunde vara ont om mat var det en fördel för dem som hade genetiskt höga neurotensinnivåer, eftersom dessa kunde öka kroppens upptag och lagring av fett. I dag innebär det ökad risk för fetma och fetmarelaterade sjukdomar, berättar Peter Nilsson, professor i hjärtkärlforskning på Lunds universitet och en av medförfattarna bakom studien.

– Tjocka personer överproducerar insulin i sin kropp som ett svar på så kallad insulinresistens, det vill säga en viss okänslighet för hormonets effekter. Det ligger en sanning i att höga insulinnivåer har en koppling till fetma. Sen är frågan om lösningen är en fettrik diet. Det finns inga långtidsresultat som bevisar nyttan.

Individuella kostråd är ett sätt att hjälpa personer med höga neurotensinnivåer att förebygga fetma.

–Här är rådet för just dessa individer att äta mindre fett.

Resultaten kommer delvis från populationsstudien Malmö Kost Cancer där drygt 28 000 män och kvinnor deltog. Jason Fung refererar just till en delstudie i Malmö Kost Cancer i sin bok, där han fastslår att det totala fettintaget inte är signifikant relaterat till risken för kranskärlssjukdom.

Förespråkarna av fettrik kost har rätt i att intag av mättat fett inte är så starkt kopplat till hjärt-kärlsjukdom som man tidigare trott. Men nyckeln till framgång är snarare ökad fysisk aktivitet än en fettrik kost, säger Peter Nilsson.

Maria Backman

livsstil@gp.se