Vid en första anblick är padeltennis, eller padel som det oftast kallas, en lite märklig sport. Det har ingenting med paddling att göra – namnet padel kommer från engelskan och betyder spadformat redskap – utan är snarare en slags hybrid mellan squash och tennis. Banan ser ut som en tennisbana, men är dessutom instängd i en glas- och gallerbeklädd bur. I stället för stora racket med stenhårda senor används små, hårda rack som i det närmaste påminner om de som används vid strandtennis.
Exakt hur padel uppstod som sport är omtvistat, men de flesta är överens om att det skedde i Mexiko. I dag är sporten också som störst i Sydamerika – bara i Argentina finns över fyra miljoner utövare – och i södra Europa. I Spanien har padel vuxit till att bli landets näst största sport. Endast fotbollen lockar fler och även hemma i Sverige växer sporten så det knakar.
– Vi har inte direkt gjort någon marknadsföring, men det kommer ändå hit nytt folk för att testa hela tiden, säger Stefan Koch på Göteborg Padel center.
Stefan öppnade tillsammans med en kollega Göteborg Padel Center i Västra Frölunda för två och ett halvt år sedan. Göteborg Padel Center har i dag sex banor tillgängliga för spel och utöver det kan man nu spela padel i Sankt Jörgen Park-hallen på Hisingen, vid Hills Golf Club i Mölndal och Pixbo tennis i Mölnlycke.
– Det är klart att vi gjorde en chansning när vi drog igång det här, men jag tror verkligen att sporten kommer växa sig riktigt stor i Sverige. Vi ser nu att det kommer folk från hela landet för att spela och det byggs allt fler banor. Som motionssport betraktat är padel helt enastående, säger Stefan Koch.
Anledningarna till det är flera. Den som testat att spela vanlig tennis vet att det sällan blir långa bolldueller mellan två nybörjare, inte minst eftersom man i tennis servar med bollen över huvudet – en finess som kräver lång och målmedveten träning. Dessutom tenderar slagen lätt att gå rakt i nät eller långt utanför banan om man inte övat upp sin precision.
Ett padelracket däremot är lika stort som ett vanligt tennisracket, men har ett kortare skaft och en hård yta i stället för strängar. Rackets konstruktion gör att slagen inte blir lika hårda, och när man som spelare dessutom kan använda sig av planens väggar får man extra lång tid på sig att hinna upp bollen.
– Det är en kul grej är att det är svårt att döda bollen. Många som spelat vanlig tennis kan slå riktigt hårt, men det har man inte direkt någon nytta av här. Ett hårt slag studsar ofta i väggen, vilket gör att motståndaren hinner upp den. Ofta är det mycket mer effektivt att placera bollen noggrant med ett lågt slag, säger Stefan Koch.
En annan sak som gör padel nybörjarvänligt är att det så gott som alltid spelas i dubbel, vilket innebär att man alltid har en kamrat som kan hjälpa en att hinna upp bollarna. Och när man är två blir det lättare att få till en jämn match.
– När man spelar dubbel får man till många härliga bolldueller, även som nybörjare, vilket jag tycker är den stora tjusningen med padel, säger Stefan Koch. Bollen går över nät många gånger och en stor del av speltiden går åt till att faktiskt spela. Alla som spelat tennis vet annars att om man har en timmes speltid får man lägga tjugo minuter på att leta bollar. Så är det inte här.
Hur är det då att spela padel? Det är svårt att inte lockas när man hör bollarna smälla i glaset runtom planen och jag bestämmer mig för att prova. Och mycket riktigt tar det inte lång tid innan spelet blir helt okej. Trots att mina racketsportserfarenheter endast sträcker sig till några timmar i badmintonhallen och ett par tafatta försök till tennis på en grusbana i skärgården, blir det snabbt ett bra spel med långa dueller som lämnar avtryck i form av såväl endorfiner som svettpölar.
Den snälla underarmsserven är guld värd och det är oändligt mycket lättare att sikta med ett padelracket än med ett hårdsträngat tennisracket. Ändå är det tre saker som visar sig vara extra svåra för mig.
Det första är att stå rätt placerad på banan. Det känns som jag springer som en dåre fram och tillbaka över planen medan Stefan lugnt står kvar i mitten av banan och skickar mig från hörn till hörn.
– Men utan att överdriva så är det faktiskt det viktigaste i alla racketsporter. Det hjälper inte hur bra man slår om man hela tiden står på fel plats. Det är något man lär sig med tiden, konstaterar Stefan.
Nästa svåra sak är regelboken. Rutorna i den 10 x 20 meter stora planen är samma som på en vanlig tennisbana och många regler är samma. Serven slås diagonalt och poängräkningen sker på samma vis som i tennis. Studsar bollen i marken två gånger i rad på din sida är bollen död och din motståndare får poäng. Bollen kan också, efter att den tagit i marken, slå i någon av väggarna runtom planen innan den returneras. Man kan också slå bollen i den egna väggen på vägen över till motståndarsidan.
Det är också här den tredje svåra saken uppstår för mig: Att våga utnyttja hela banan, inklusive väggar. Det må kännas väldigt ovant, men ibland är det bästa alternativet att slå bollen bakåt för att den sedan ska studsa över hela planen in på motståndarens sida.
– Det är samma för alla i början, säger Stefan. Man försöker kanske spela som i vanlig tennis och vill inte släppa bollen förbi sig. Men bara efter några gånger tänker man annorlunda. Och det är när man hittar dit som det blir kul på riktigt. När väggen inte längre är din fiende. I stället blir den ditt vapen.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.