Därför behöver du (inte) sportdryck

Sportnutrition kallas det oftast, och är egentligen ett finare namn på produkter som är gjorda för att ätas innan, under och efter träning och tävling.

Försäljningen av dessa produkter växer lavinartat, och alla som hämtat ut en nummerlapp till lopp som Göteborgsvarvet eller Vasaloppet har gått genom mässtält och häpnats över hur många aktörerna är.

Dyrt är det också. En energigel eller en portion sportdryck som är gjord för att tas under tävling kan kosta inte mindre än 40 kronor, vilket gör att den naturliga följdfrågan är:

Behövs det?

Svaret: Nja.

– Det beror helt på vad man har för syfte. Springer man bara för att må bra eller för att hålla vikten, och inte har några särskilda mål med sin träning, då behöver man absolut inga sådana här produkter, säger biomedicinaren Simon Gustavsson.

Och han, om någon, borde veta. Till vardags driver han ett företag som säljer sportdryck och vill därför så klart sälja så mycket produkter det går.

Samtidigt genomförde han i somras projektet Sverigetrampet, där han cyklade från Treriksröset till Smygehuk – utan att äta.

Den strapatsen tog honom två veckor, och längs vägen intog han ingenting förutom vatten, mineraler, vitaminer och några få koppar svart kaffe.

Som energi använde Simon i stället det fett som han hade lagrat i kroppen, och för att vara på den säkra sidan lade han innan på sig 20 extrakilon med hjälp av en specialdiet bestående av grädde, glass och jordnötssmör.

Han betonar att experimentet inte på något vis är hälsosamt, och att det inte är något som man bör testa om man inte har koll på vad man gör.

– Jag hade funderat på det här i flera år, och mycket handlade om att bevisa att det gick. För i teorin är det ganska enkelt, men det var ändå väldigt få som trodde att jag skulle klara det. Den stora utmaningen är ju det psykologiska, och jag kan verkligen gå igång på den typen av utmaningar, säger Simon Gustavsson, och fortsätter:

– Många reagerade också på att det var konstigt eftersom jag har det jobbet jag har. Men jag ser det snarare som en bra grej att vara transparant. Ingenting är svart eller vitt: Man kan cykla genom Sverige helt utan energi. Men man skulle också kunna inta energi längs vägen och få en bättre upplevelse.

Simon Gustavsson är alltså det levande beviset på att man per definition kan göra enorma prestationer utan att ens vara i närheten av sportdrycker och energigels. Men det finns också situationer då det är en bra idé för motionären att tillföra energi.

Eva Blomstrand,professor i näringsfysiologi med inriktning mot idrott och hälsa vid Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm, förklarar:

– Generellt sett kan man säga att vid aktiviteter som håller på längre än 90 minuter har man ett behov av att tillföra kolhydrater. Och det behovet uppstår främst för att vi behöver upprätthålla blodsockernivån.

När Simon Gustavsson cyklade genom Sverige utan att fylla på med energi fick han cykla väldigt långsamt. Kroppen orkade inte mer än en snitthastighet på cirka 20 kilometer i timmen, vilket kan jämföras med att han i vanliga fall fixar 30 kilometer i timmen.

Detta beror på att när vi får i oss kolhydrater omvandlas dessa till glykogen, som sedan lagras i musklerna. Fyller vi inte på med ny energi tar glykogenet slut – och då får kroppen börja använda fettreserverna i stället. Det betyder alltså att om Simon kontinuerligt hade fyllt på med energi skulle han ha kunnat hålla en högre ansträngningsgrad.

– Kolhydrater är ett högoktanigt bränsle, som gör att vi kan ligga på en högre intensitet. I normalläget använder musklerna både kolhydrater och fett som bränsle, men när kroppen skiftar över till att bara ta energi från fettdepåerna kan vi bara leverera på 50 procent av max, säger Eva Blomstrand, och fortsätter:

– Det här är också anledningen till att idrottare ofta använder sig av så kallad kolhydratladdning. En medeltränad person kan fördubbla sina nivåer av glykogen i musklerna genom att göra det och då räcker det längre.

Under långa lopp, som Vasaloppet eller Vätternrundan, kommer alltså även motionären behöva fylla på med kolhydrater om man vill hålla en hög ansträngningsnivå men ändå inte gå in i väggen. Hur mycket kolhydrater man klarar att ta upp varierar, och är dessutom en förmåga som kan tränas upp.

– Men ungefär 50 gram kolhydrater per timme är en enkel riktlinje man kan följa. Sedan varierar det mellan olika personer, en tjej som väger 60 kilo och en kille som väger 90 kilo har inte samma behov, säger Eva Blomstrand.

50 gram kolhydrat per timme kan man få i sig på många olika vis. Sportdryck, energigels eller bars är några. Man bör däremot prova sig fram och hitta en metod som funkar, då det är lätt att få problem med magen när energin ska tas upp av kroppen.

– Varför det blir så, är oklart, men för en del kan det bero på att det blir en hög koncentration av kolhydrater som ligger kvar i magsäcken. Det kan därför vara en fördel att varva sportdryck och vatten, för att skölja ner det, säger Eva Blomstrand.

Vad både Simon Gustavsson och Eva Blomstrand menar är alltså att vi utan problem kan träna – och till och med cykla genom hela Sverige – utan någon extra sportnutrition. Simon Gustavsson förklarar sin syn på saken:

– Jag mådde skit när jag gjorde det, inget snack om saken. Men jag överlevde. Å andra sidan överlever du om du tältar på gatan också, men det är bekvämare med ett hus eller en lägenhet. Du kan köra Vasaloppet utan energi, men det kommer bli roligare med energi, säger han, och fortsätter:

– Om man ska sammanfatta det kan man säga så här: Tränar du bara för att må bra behöver du inga produkter. Men om man vill upptäcka sin fulla potential i jakt på prestationer, att komma på en viss placering eller att göra något på en viss tid, då måste man faktiskt tänka annorlunda.

Magnus Carlsson

puls@gp.se