Bästa sättet att cykla klunga på

Upplevelsen av att cykla kan skilja sig radikalt åt, beroende på hur cyklingen utförs.

Att trampa ensam i en timme eller två kan vara en rejäl utmaning för psyket – att cykla fyra timmar i grupp kan däremot vara hur härligt som helst.

Den stora anledningen till det stavas luftmotstånd. Genom att ligga tätt bakom en annan cyklist – eller ligga på rulle som det heter i cykelvärlden – minskar luftmotståndet med ungefär en tredjedel.

Har man en hel grupp av cyklister framför sig kan det till och med halveras.

Därmed kan man cykla både fortare och längre utan att nödvändigtvis bli tröttare.

- Det är som natt och dag, och det är verkligen något man måste uppleva om man vill testa cykling på riktigt, säger Christer Gustafsson, ordförande i Hisingens Cykelklubb.

Christer Gustafsson är nybliven ordförande i klubben, efter flera års växande intresse för sporten.

Själv upptäckte han cyklingen för 6-7 år sedan, då han deltog i motionsloppet Hisingen Runt och där fick prova på att cykla i klunga.

- Det var då jag insåg hur jäkla roligt det var, säger Christer Gustafsson. Det var ett grymt bra arrangemang och jag blev verkligen biten på en gång. För mig har cyklingen gett så mycket rena hälsoeffekter, när jag började cykla vägde jag över 140 kilo, så den har varit guld värd för min hälsa.

Utöver att ha jagat bort kilon från Christers midja, har cyklingen också gett honom många nya vänner för livet. Att cykla i grupp är den kanske mest sociala träningsformen som finns, då man hinner avverka många samtalsämnen under fyra timmars lugn cykling.

- Den sociala delen är helt fantastisk, det är väldigt lätt att hitta nya vänner. Vi brukar beskriva våra rundor som ett cocktailparty på hjul. Man ligger alltid bredvid någon annan, så det finns mycket utrymme till konversationer. Vi har alla olika yrken, intressen och livssituationer, men vi har samtidigt cyklingen som knyter oss samman, säger Christer, och fortsätter:

- Det gäller bara att komma ihåg vem man pratat med vad om. Det blir ju inte bra om man pratar om vädret för tionde gången med samma person.

Hisingens cykelklubb arrangerar gemensam gruppcykling flera gånger i veckan, där såväl distans som intensitet varierar.

Ofta delas gruppen in i tre olika nivåer, där en strävar efter att hålla en medelhastighet på 23 kilometer i timmen, medan nästa håller 26 och de snabbaste trampar på i 29 kilometer i timmer.

Klubben vill dock att man först är med på en så kallad introduktionsrunda. Det finns nämligen en hel del att tänka på för att gruppcyklingen ska kunna utföras på ett smidigt och säkert sätt.

- Säkerheten är alltid viktigast för oss, och introduktionsrundorna är viktiga för att man ska lära sig grunderna, säger Christer Gustafsson. Det handlar om att gå igenom vad man ska tänka på och vilka tecken vi använder oss av när vi är ute i trafiken.

När GP besöker säsongens första introduktionsrunda en kylig lördagsmorgon i april har ett 60-tal nya cyklister samlats för att lära sig gruppcyklingens ABC. Upplägget består av en teoridel, som sedan omsätts i praktik under en 40 kilometer lång runda.

- Det är otroligt roligt att vara ledare på introrundorna, för då får man se så många glada leenden, säger Christer Gustafsson. Alla säger alltid att det varit så lätt, att det är något de inte upplevt tidigare.

Den första och kanske även största utmaningen när man ska cykla i grupp är att ligga lagom tätt. Man måste nämligen ligga tillräckligt nära framförvarande cyklist för att nå det minskade luftmotståndet, men hakar man i varandra kommer det göra ont – och ligger en hel grupp för nära varandra kan skadorna bli omfattande på såväl cyklister som cyklar.

- Att hitta rätt avstånd är en vanesak. Det ser alltid ut på ett visst sätt när någon åker ut på sin första runda och på ett helt annat sätt när man kommer tillbaka, säger Christer Gustafsson.

- Man ska ligga så nära som man känner sig bekväm med, en bra riktlinje kan vara en halv hjullängd. Sedan ska man försöka ha blicken mellan framförvarande cyklists sadel och pedaler. Då ser du om personen framför signalerar något tecken och du märker om personen slutar trampa. Och då vet du att du också borde sluta trampa.

Hisingens cykelklubb cyklar nästan alltid i tvåpar, vilket innebär att man ligger två cyklister i bredd med två långa svansar av cyklister bakom. Från det läget turas man därefter om att ligga längst fram i gruppen, eftersom den som tar vinden får den klart jobbigaste cykelturen.

- Det finns olika skolor för hur man ska gå till väga, men hos oss roterar vi alltid medurs. Personen längst fram till vänster går över till höger led och nästa person på tur kommer upp för att dra, säger Christer Gustafsson, och fortsätter:

- För att detta ska kunna ske utan att det blir hets och ökat tempo bör det ske genom att det högra ledet slår av lite på kraften. Vänsterledet ska kunna glida in i den högra positionen utan att behöva ta i mer.

En annan viktig sak att tänka på under gemensam cykling är att varna medcyklister för de hinder som dyker upp längs vägen. Här finns en rad vedertagna tecken som används flitigt – och det finns en anledning till att man kommunicerar med tecken i stället för med munnen.

- Vi försöker undvika verbal kommunikation, för i vinden kan allting lätt förvrängas. När någon ropar lucka kan det låta som öka och då blir det inte bra. Därför använder vi tecken, och tecknen ska gå genom hela gruppen, där alla varnar cyklisten bakom.

Utöver roationsordningen och de nödvändiga tecknen, finns det några fler saker som man bör känna till innan man sätter sig i en cykelklunga.

Som att man bör undvika att ställa sig upp i uppförsbacke – då skjuts nämligen cykeln bakåt och kan lätt sänka cyklisten bakom – eller att man aldrig någonsin ska äta och dricka i mitten av klungan.

- Allting som innebär att man måste släppa styret ska göras längst bak i gruppen och helst inte alls, säger Christer Gustafsson. Det handlar om säkerheten, och då är det bättre om det kan vänta tills hela gruppen står still.

Magnus Carlsson

puls@gp.se