Snart ljuder startsignalen på Vårtävlingarna i Skatås. Vagnarna eller joëletterna, som de kallas, är riggade. Däcken pumpade och säkerhetsbältena kontrollerade. Löparna värmer upp. Kaptenerna har fått sina nummerlappar och intagit sina platser i de båda vagnarna. Alla gör en sista high-five.
– Joëletten är gjord för att personer med stora funktionsnedsättningar ska få uppleva ställen dit de inte kan ta sig med rullstol. Det mönstrade däcket greppar bra i lerig, lite hal terräng och klarar branta stigar med rötter och annat knöligt på marken, säger Anders Sandegård.
Den snabbrullande vagnen är designad för löparupplevelser i både stadsmiljö och skogsterräng. Anders och flera av de andra löparna i Glädjeknuff i Göteborg är ultratrail- och bergslöpare men de tar även med sig ungdomarna på stadslopp såsom Sylvesterloppet och Stafettvarvet. Anders förklarar att det varierar från barn till barn vad de tycker är roligast med aktiviteten.
– En del gillar hastigheten. Vagnen susar fram och de känner vinden i ansiktet. En av ungdomarna som ofta är med vill inte gå ur vagnen, han vill inte att det ska ta slut.
Andra tittar runt i naturen och drar in doften från skogen. De flesta som deltar är barn och ungdomar i aktiva och friluftsälskande familjer. Om det inte är några löpartävlingar inplanerade har de möjlighet att låna med sig en joëlett hem.
Några i gänget sätter stort värde på gemenskapen med de andra i föreningen. Anders menar att det kan betyda oerhört mycket att kunna vara med i en idrottsklubb precis som andra jämnåriga, att åka iväg på tävlingar och samla medaljer till prishyllan hemma i sovrummet. Sedan finns det de som älskar själva stämningen på tävlingarna. Alla människor och ljud runt omkring.
– En av killarna fick jättemycket positiv respons när hans vagn passerade målsnöret på Stafettvarvet. Han kände sig som en världsmästare som möttes av folkets jubel, säger Anders och ler åt minnet.
Han berättar att på tävlingarna skapas en extra positiv atmosfär runt vagnarna. Medlöpare springer fram för att göra high-five. Funktionärerna är otroligt peppande. Arrangörerna likaså. Föreningen får delta gratis och kaptenerna får medaljer. Många i publiken vill också göra high-five. De hejar på och applåderar. De löpare som springer med joëletten för första gången brukar säga:
– "Wow, vilken grej, när är nästa tävling? Det här är bland det roligaste jag gjort inom löpning!"
Göteborgsföreningen har två joëletter och till varje vagn behövs åtminstone två löpare som håller i styret framtill och en som styr bakre delen. Eftersom de brukar byta kapten efter halva loppet, kan fyra barn eller ungdomar delta i varje lopp. Sedan är det bra om ytterligare någon löpare springer före och ber andra medlöpare att hålla till höger om vagnen behöver passera. Ibland har Glädjeknuff även en löpare bakom sig som ropar ifall någon annan vill springa förbi. Det är särskilt viktigt i snårig terräng på smala stigar. Kommunikationen under ett lopp är A och O.
Tävlingsdistanserna är vanligtvis från 10 till 30 kilometer. Anders menar att det är bra om löparna åtminstone känner sig trygga med loppets dubbla distans. Om någon skulle bli alltför trött utsätts annars personen som sitter i vagnen för en risk. På asfalt rullar jöeletten enkelt fram på gatorna men i uppförsbackarna och i tekniskt svår terräng behöver man vara fler. Då använder de ibland även rep och selar. Själv tränar han sju-åtta timmar varje vecka. Det tuffaste lopp han deltagit i är ett ultralopp på 17 mil där löparna springer ett varv runt franska Mont Blanc på 10 000 höjdmeter. Men i Glädjeknuff är det inte bara löparna som får motion och muskelträning.
– En del tror att de som sitter i joëletten är passiva men så är det absolut inte. När vagnen kränger fram och tillbaka spänns bålen. Det blir som ett riktigt träningspass man blir lycklig efteråt och känner av ansträngningen i musklerna.
Säkerheten är förstås också i fokus. Hjälm och säkerhetsbälte är absolut nödvändigt. Sittdynan är mjuk och vagnen ordentligt fjädrad för att undvika stötar. Om barnet är litet och lätt används dessutom extra sittkudde och spännband, och om det behövs kan man skruva på ett nackstöd.
Till vardags arbetar Anders på Ågrenska, en stiftelse på Lilla Amundön i Hovås som bedriver verksamheter och utbildningar för personer med funktionsnedsättningar och sällsynta diagnoser, deras familjer och de professionella som de möter.
– Mitt kontaktnät genom jobbet och löpningen är en bra kombo. Men vi välkomnar alla intresserade att höra av sig till Glädjeknuff, som är en helt fristående, liten förening. I april kör vi Joëlett-SM på Österlen i Skåne, i maj Göteborgsvarvet och i juni förmodligen Angers Trail i Frankrike.
Anders Sandegård
Ålder: 48 år.
Bor: Göteborg.
Arbete: verksamhetschef på Ågrenska personlig assistans.
Familj: fru, tre barn och ett bonusbarn.
Engagemang: ansvarig för Glädjeknuff i Göteborg sedan 2015, friidrottstränare i IF Kville och arrangör av Alpaca race på Hisingen.
Glädjeknuff: Föreningen Glädjeknuff startade i Stockholm 2013, Göteborg 2014 och Skåne 2019. Verksamheten är beroende av fonder och sponsring, som går till resor och inköp av joëletter.
https://gladjeknuff.se eller Glädjeknuff på Facebook.
