Beda Hallberg började arbeta för Göteborgs allmänna hjälpförening i början av 1900-talet. Hon var en tobakshandlarfru i yngre medelåldern. Hon vandrade mellan de uslaste källarhålen och fallfärdigaste kyffena i Göteborgs domkyrkoförsamling. Hennes uppdrag var att undersöka om hushållet var sedesamt och nyktert och sedan skriva en liten rapport som tillstyrkte ett understöd på kanske fyra kronor i månaden.
I samband med besöket förväntades tobakshandlarfrun hålla en liten moralföreläsning. Det var lite oklart hur hon rent praktiskt skulle undervisa en 73-årig döv jungfru i sedlighetsfrågor och hur hon skulle kunna begära ordnad katekesläsning när – som hon skrev i en rapport – ”det lilla spisrum de bebo, fuktar så gränslöst, att hela väggarna äro våta och gumman berättade för mig att det ofta händer att dörren måste av grannarna bankas upp då köld inträder”.
Och en dag fick hon alltså Idén.
Skolbarnen fick en halvdag ledigt
När Beda Hallberg många år senare i sentimentala vändningar berättade majblommans historia inledde hon: ”Från en blygsam början har av Förstamajblomman blivit en stor örtagård ...”
Det var en konstig formulering eftersom en av de sensationella sakerna med majblomman var att det inte alls hade börjat blygsamt, utan med en knall. Redan första året hade 139 000 blommor prunkat, skolbarnen fick en halv dag ledigt för att sälja (och barnens föräldrar måste förstås köpa).
Redan andra året fanns det 157 lokalkommittéer och över en miljon majblommor såldes.
Naturligtvis var det inte Beda Hallbergs indignation som skapade majblomman, för naturligtvis fanns i varje svensk stad en tobakshandlarfru som arbetade med välgörenhet och gick omkring och kände sig vanmäktig.
Beda Hallberg styrde majblomman bort från politiken
Men bara Beda Hallberg i Göteborg hade den organisatoriska och kreativa förmågan. Hon skulle ha blivit en utmärkt vd. På sätt och vis blev hon också det.
Till receptet – utöver mobilisering av landshövdingar och skolbarn – hörde att undvika grötighet i syftet och i stället sikta på en rejäl fiende: barntuberkulosen. Över detta hälldes några matskedar hällörad fromhet och lite psalmer.
Idéerna var inte nya – men Beda Hallberg fick dem att verka nya.
Inget tyder på att Beda Hallberg cyniskt ville bygga sin egen karriär på majblomman, men om hon hade velat det skulle hon knappast ha kunnat göra det bättre. I en tid när kvinnor vanligen inte fick göra karriär erbjöd välgörenhet en intressant undantagszon. De påstått mjuka egenskaper som diskvalificerade kvinnor i andra sammanhang blev plötsligt en fördel.
Till Beda Hallbergs begåvning hörde också att hon styrde maj-blomman bort från politiken.
Som borgerlig tobakshandlarfru med en produkt som inbegrep frivilligt välgörenhetsarbete i samband med arbetarnas stora dag borde hon annars ligga illa till hos arbetarrörelsen. Dessutom stod hon vid ett tillfälle på Allmänna Valmansförbundets – det vill säga nuvarande moderaternas – lista till stadsfullmäktige. Beda Hallberg var inte opolitisk. Men själva Majblomman tycks alltid ha upplevts som opolitisk – som en blomma för alla.
Majblomman överlevde
Arbetarrörelsen skepsis mot Majblomman blev aldrig mycket värre än den konkurrerande ”hälso- och sanitetsblomma” som Uddevalla arbetarekommun ville lansera.
Majblomman överlevde hotet från hälso- och sanitetsblomman och hamnade i stället – även till Uddevallabornas glädje och båtnad, får man hoppas – på hundratusentals kavajslag i förstamaj-demonstrationerna. Det är svårt att föreställa sig att någon annan göteborgare har hjälpt så många människor som Beda Hallberg.
