Hej Stina!
Hur ser du på det här med ”piska och morot” vid barnuppfostran? Alltså, är bestraffning någonsin okej och i så fall på vilket sätt? Eller ska man endast fokusera på att berömma när barnen gör något bra och hoppas att de helt enkelt låter bli dumheterna?
Johansson
Hej!
Tack för din fråga, just den ställer ganska många föräldrar. Jag tycker inte att ”morot och piska”-metaforen, beröm kontra bestraffning, är särskilt hjälpsam i barnuppfostran. Inte i relationer mellan vuxna heller för den delen. Den beskriver en person med makt som styr och en annan utan makt som blir styrd. Jag rekommenderar att istället sträva efter att få till ett bra samarbete, för barn vill samarbeta med personer som de känner sig känslomässigt trygga med. En metafor som jag föredrar är när barnet är riktigt litet så är du kapten på skutan och barnet passagerare. Med mognad får barnet fler och fler uppgifter tills att det är redo att styra sitt eget skepp.
Stötta barnet
Så på frågan om beröm/belöning eller bestraffning brukar jag svara att man kommer längre genom att istället fråga sig: 1. Vilken slags relation jag vill ha med mitt barn? 2. Vad behöver just mitt barn? 3. Vad är viktigt för mig i mitt föräldraskap?
Ditt föräldrajobb är att stötta barnet i utforskandet och lugna dem i upprördhet – inte att ta bort de svåra känslorna utan att hjälpa barnet hantera dem.
Inom anknytningsteorin brukar man tala om att föräldern ska vara en säker bas att utgå ifrån samt en trygg hamn att återkomma till. Barn har en medfödd nyfikenhet och vill lära sig vad som gäller i världen. De har även en instinkt att söka trygghet när de blir överväldigade av svåra känslor. Ditt föräldrajobb är att stötta barnet i utforskandet och lugna dem i upprördhet – inte att ta bort de svåra känslorna utan att hjälpa barnet hantera dem. Varje gång du gör det hjälper du ditt barn att utveckla en självbild av att klara av saker, kunna styra sig själv samt att höra till. Det är grunden för så kallad inre motivation och en viktigt del i psykisk hälsa.
Del i psykisk ohälsa
Detta är mycket viktigare än beröm och bestraffning – som lätt leder till att barnet blir väldigt upptaget av att förhålla sig till andras vilja och åsikter mer än sina egna, vilket faktiskt inte sällan är en del i psykisk ohälsa.
Att lära barn saker är såklart en stor del i barnuppfostran. Barn vet inte alltid vad som är bäst för dem och kan inte tänka ut långsiktiga konsekvenser. Dessutom är alla barn olika och behöver olika grad av stöttning. Du som förälder behöver stå för regler, struktur och ramar. Så nej, hoppas inte att de låter bli dumheterna. Du behöver skydda ditt barn från farligheter och stötta i sunt utforskande.
Exempel på agerande
Här kommer ett exempel: Kim 8 år vill få vara ute till klockan 22 eftersom det är turnering i något spel och Kim säger kompisarna får. Du tycker det är en dålig idé då vet att Kim behöver sova många timmar för att må bra. Dessutom vill du inte att han är ute med kompisar själv så sent. När du säger det börjar Kim skrika arga och inte helt snälla saker. Då är det frestande att som förälder skrika tillbaka och bestraffa det dåliga beteendet. Men Kim behöver först hjälp av hantera sin besvikelse och ilska. Då kan du bekräfta känslorna och ändå stå fast vid att han inte får. När Kim lugnat ner sig kan du förklara hur du tänker, berätta hur du upplevde bråket och fråga hur ni kan lösa det nästa gång. Då lär du Kim att svåra känslor inte är farliga och att du tar hens upplevelse på allvar och ser till hens behov av sömn och säkerhet samtidigt som du vill hitta en lösning. Det ökar sannolikheten för att Kim nästa gång pratar lugnt med dig och accepterar ditt nej.
Detta är som vanligt lättare skrivet än gjort. Uppmärksamma det som funkar bra mellan dig och ditt barn. Varmt lycka till!
Fakta: Stina Hindström
LÄS MER:Hur får barn en bra relation till mat?
