Kryosfären är jordens istäckta och frusna delar, det vill säga snö, havsis, glaciärer och permafrost. I en ny rapport varnar 60 ledande kryosfärforskare för riskerna med att överskrida 1,5 graders uppvärmning.
De skriver: ”Två grader är för högt. Vi kan inte förhandla om isens smältpunkt. 1,5 grader är det enda alternativet. Det är inte att föredra framför två grader, det är det enda valet.”
Men redan 1,5 grader är för högt för att förhindra att permafrost tinar och släpper ut koldioxid och metan, som ytterligare höjer temperaturen, konstaterar forskarna.
– Permafrosten tinar redan nu, och ändå har vi bara börjat skrapa på ytan vad gäller den globala uppvärmningen. Det är tröga system. Permafrost och inlandsisar reagerar väldigt långsamt. Det innebär att även om vi låser uppvärmningen vid 1,5 grader kommer permafrosten att fortsätta tina och släppa ut växthusgaser i flera hundra år, säger Gustaf Hugelius, professor vid Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet, biträdande föreståndare för Bolincentret för klimatforskning och en av rapportens författare.
Han säger att för varje tiondels grad ytterligare uppvärmning förloras permafrost motsvarande hela Sveriges yta. Varje tiotals grad förvärrar problemen och effekterna är oåterkalleliga över lång tid.
Vid Parisavtalets tillkomst 2015 fanns permafrosten överhuvudtaget inte med i beräkningarna, berättar han.
– Tidigare rapporter från FN:s klimatpanel IPCC nämnde endast att permafrost är en stor osäkerhetsfaktor. I den senaste IPCC-rapporten konstateras att effekter av tinande permafrost, samt våtmarker och bränder, saknas i klimatmodellerna man använt sig av.
Varför det är så viktigt att hålla oss under 1,5 grader med tanke på kryosfären?
– Arktis och Antarktis värms upp snabbare än övriga jorden. Nya studier visar att tröskeln för inlandsisarna på både Grönland och delar av Antarktis ligger kring 1,7–1,8 grader, därefter har vi startat en process som vi inte kan stoppa. Det är helt oacceptabelt, säger Gustaf Hugelius.
Fakta: Detta är permafrost
Permafrost råder när marktemperaturen är lägre än 0 grader under minst två år i rad. Permafrosten följer växlingar i jordens klimat. Idag täcks drygt 20 procent av jordens totala landyta av permafrost. Under den senaste istiden var utbredningen sannolikt det dubbla.
Permafrostens utbredning hänger samman med temperaturen. Längst i norr är permafrosten sammanhängande och djup, vilket kallas kontinuerlig permafrost.
Källa: polarisen.se
Rapporten visar att hela jordens kryosfär kommer att få oåterkalleliga skador vid två graders global uppvärmning, med katastrofala konsekvenser för naturen och miljontals människor. På lång sikt innebär två grader bland annat en höjning av havsnivån till mellan 12–20 meter.
Merparten av alla glaciärer försvinner utanför polarområdena och Himalaya, varav en del redan år 2050. Himalaya väntas förlora hälften av sina glaciärer. Detta kan bland annat leda till jordskred, översvämningar och stor påverkan på jordbruk, elförsörjning, och dricksvatten.
– Vi förlorar exempelvis låglänta deltaområden, som är otroligt produktiv jordbruksmark. Det blir väldigt stora kaskadeffekter.
Inlandsisar har redan påverkats
I år har koldioxidhalten i atmosfären nått 50 procent över förindustriella nivåer, högre än vid någon tidpunkt under de senaste tre miljoner åren, påminner forskarna bakom rapporten. ”Vårt budskap, kryosfärens budskap, är att detta vansinne varken kan eller får fortsätta”, understryker de: ”En viss grad av skada hos kryosfären är redan intecknad. Vi måste förhindra ännu värre påverkan från en kollapsande kryosfär för varje ytterligare tiondels temperaturhöjning.”
Rapporten visar hur exempelvis glaciärer och inlandsisar redan har påverkats, hur havsisen minskat alarmerande mycket i båda polarhaven, på växande tecken på stress hos nyckelarter som krill, lax och torsk – och hur det redan sker metanutsläpp från tinande permafrost.
– Om permafrosten tinar kommer den att släppa ut växthusgaser i flera hundra år. Det innebär att framtida generationer inte bara måste släppa ut noll koldioxid, utan också hitta sätt att lagra den som kommer från upptinad permafrost, säger Gustaf Hugelius.
Frisätter växthusgaser
Vid Stockholms universitet har man undersökt hur tidigare klimatförändringar påverkat permafrosten genom att studera sediment från Arktiska oceanens botten.
När klimatet blev varmare vid slutet av förra istiden började permafrost tina i Sibirien, vilket frisatte stora mängder växthusgaser. Det ledde till en ökning av koldioxid i atmosfären som kan ses i borrkärnor från denna tid. Resultaten bidrar till förståelse av framtida utsläpp från permafrost. Uppvärmning av Arktis kan leda till en mycket stor upptining av permafrost, erosion av kusterna och utsläpp av växthusgaserna koldioxid och metan i atmosfären, visar studien.
I subarktiskt klimat leder uppvärmningen till att permafrosten i stora våtmarksområden, så kallade palsmyrar, tinar. En studie från Göteborgs universitet visar att följderna blir att metanutsläppen ökar och att livsmiljöer för växter, djur och människor förändras.
Det har skett en kraftig minskning av utbredningen av palsmyrar i både Sverige, Finland, Norge och Kanada. Mellan en tredjedel och drygt hälften av ytan har försvunnit mellan 1955 och 2016 i de undersökta områdena, och processen ökar i hastighet. Studien visar att den främsta orsaken är våtare, varmare och kortare vintrar.
LÄS MER:Michael Tjernström jobbar i Arktis – med isbjörnar överallt
LÄS MER:Experterna – här är de viktigaste klimatfrågorna i Dubai
Fakta: Det händer när permafrosten tinar
Arktisk permafrost lagrar mer kol än atmosfären. Koldioxid kan frisättas när permafrosten tinar, vilket i sin tur kan bidra till den globala uppvärmningen. Det sker även utsläpp av växthusgasen metan.
Smältande permafrostvatten innehåller även kvicksilver och andra föroreningar som kan ha skadliga miljöeffekter. Kvicksilver kan exempelvis orsaka nervskador hos människor och djur.
I Alaska och Kanada har fisk lokalt blivit oätlig på grund av att permafrost avgett stora mängder kvicksilver.
Källor: Stockholms och Umeå universitet.
