Forskarna bakom studien har byggt en modell där artificiell intelligens använts för att granska satellitbilder av all bebyggelse i hela Danmark, under 30 års tid. Bebyggelsen har klassificerats i olika kategorier beroende på hur tätt den står och hur höga byggnaderna är.
Detta har sedan samkörts med danska registeruppgifter kring invånarnas hälsa och socioekonomiska status. Målet var att undersöka om det finns någon koppling mellan boendemiljö och depression.
– Det pågår ju en väldigt hätsk debatt inom stadsbyggnad där många vill att man ska bygga enligt det här konceptet: Stadsnära förort, egen tomt, bo på marken. Det är den amerikanska drömmen, dit alla strävar. Samtidigt visar våra data att det inte gör oss lyckliga, säger Stephan Barthel, professor i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle.
”Lite märkligt egentligen”
I studien såg man ett samband mellan ökad risk för depression och boende i radhus-och villaförorter. Riskökningen sågs inte för lägenhetsförorter och inte heller för boende i innerstaden eller glesbygdsområden, utan gällde specifikt för villa- och radhusområden. Vilket förvånade forskarna bakom studien.
– Det är märkligt, egentligen, lite kontraintuitivt. Men efter att vi rensat bort andra kända riskfaktorer för depression ser det ut så här. Höghusområden innebar ingen förhöjd risk för depression, men områden med lägre bebyggelse utanför städerna gjorde det, säger Stephan Barthel.
Kan man inte tänka sig att medelklassen i villaförorterna oftare söker hjälp och får sin depression diagnosticerad?
– Jo, det är möjligt. Men det bor medelklass även i lägenheterna i innerstaden. Det är lätt att tänka att det bara är folk med lägre socioekonomisk status som bor i höghus, men det stämmer inte. Så det finns andra faktorer som vi tror mer på.
Andra riskfaktorer för psykisk ohälsa man tagit hänsyn till i studien är bland annat socioekonomisk status, psykisk ohälsa hos föräldrarna, ensamhushåll och arbetslöshet. Efter att ha rensat för sådana faktorer kvarstod en 20–30 procent högre depressionsrisk för de som bodde i villa-och radhusområden jämfört med de i glesbygd, och 10–15 procent högre jämfört med boende i innerstadsområden.
En del av förklaringen kan hittas i själva den fysiska miljön, resonerar Stephan Barthel. I studien såg man att områden med hög andel depressioner var mer monotona och oftare saknade stora grönområden och mötesplatser. I högriskområdena låg också fastigheterna i genomsnitt glesare.
– Det finns ofta inga gemensamma öppna ytor i de här villa-och radhusområdena. När man vistas utomhus så gör man det på sin egen tomt. En förklaring kan ligga i möjligheterna till social samvaro.
”Måste sluta bygga så”
Den modell som forskarna utvecklat planerar man nu att använda för vidare studier.
– Det är första gången det görs en empirisk studie av den här storleken på det här, och vi har använt oss av artificiell intelligens på ett unikt sätt. Nu har vi testat den här modellen på Danmark, och det kan finnas kulturella eller andra skillnader som påverkar resultaten, och nu måste vi gå vidare och testa den på Sverige och andra länder.
Mycket återstår också att studera kring hur olika faktorer samverkar, och orsaker till mönstren. Till exempel har man inte brutit ner resultaten utifrån ålder. Kan det vara så att föräldrarna mår väl i villaidyllen, medan tonåringarna vantrivs, eller tvärtom? En slutsats kan man dock dra redan nu, anser Stephan Barthel.
– Vi måste sluta bygga bilberoende förorter med småhusbebyggelse. Om vi vill ha en mentalt frisk befolkning kan vi inte fortsätta bygga så. Jag bor själv i ett sådant område, så hade jag velat driva upp mina egna fastighetspriser och hylla mina egna livsval hade jag hållit tyst om det här. Men nu har vi empiriska data som stödjer det.
LÄS MER:50 år av trafikkaos för Askimsbor – utan någon lösning
