Familjen från Orust ska segla jorden runt i fem år

För ett och halvt år sedan träffades Peter Hedlund och Charlotte Johannesdotter på Orust, vid Peters hemmahamn, Svineviken där Charlottes pappa driver Båtvårdsvarvet.

Det blev kärlek vid första ögonkastet, och Peter bjöd raskt in Charlotte till Alvesta där han har sin firma. Vid samma tidpunkt fick Peter utmärkelsen Årets företagare, och efter prisutdelningen gick han ner på knä mitt på scenen för att fria till sin Charlotte. Hon sa ja, och i slutet av juni gifte de sig.

Händelserik seglats

Det dröjde inte länge innan de köpte segelbåten Trinity III, en 17 meter Hallberg-Rassy, byggd på Orust. Båten låg på Mallorca, och planen var att de skulle segla hem den direkt, men det blev en händelserik seglats. Mitt ute i farleden, bland alla stora oljetankers slogs elen ut, och deras AIS-system fungerade inte längre. Det blev krisläge när de hamnade mitt i ett dimbälte.

– Vi fick gå för motor, och blev tvungna att väja för alla stora fartyg. Vi såg dem, men de såg inte oss. Det är när vi hamnar i ett krisläge som vi fungerar som allra bäst, berättar Peter Hedlund.

En natt över Nordsjön börjar det blåsa 18 meter per sekund. Trinity III hamnade i separeringszonen i Engelska kanalen och de blev tvungna att styra mot båttrafiken.

– Det var en tuff natt. Fyra fartyg gick rakt emot oss, och vi var bara 100 meter från riktigt stora oljetankers. Vi var blöta, trötta och frusna, men det var bara att bita ihop och sätta på sig pannlamporna, berättar Peter.

Peter och Charlotte kom till slut hem till Svineviken med Trinity III där båten totalrenoverades och utrustades med all nödvändig säkerhetsutrustning anpassad för jordenruntseglingar. I början av september höll Peter och Charlotte en avskedsfest för släkt och vänner i Lilla Bommens hamn i Göteborg.

En vecka senare, den 8 september startade de äntligen sin jordenruntsegling.

– Den första dagen blåste det åter 18 meter per sekund och vågorna gick höga. Fyra gånger blev vi inblåsta, och under seglingen ner till Gran Canaria hade vi två månader av höststormar. I Biscayabukten var vädret brutalt, och på väg mot Lissabon hade vi sex-sju meter höga vågor. Vi satt på tre timmars pass och var alltid beredda. Man sover inte så djupt och kan höra om det behövs hjälp. Vi har som policy att vi inte går ut på däck ensamma utan säkerhetslina och pannlampa, berättar Peter.

– Vädret var lynnigt och inget har kunnat torka. Vi har frusit och det känns som vi har bott i våra underställ, fyller Charlotte i.

Skype med skolan varje fredag

Charlottes barn, Theodora och Konstantin kommer att vara med under den mesta tiden av seglingen och Peters lite äldre barn, Nils och Axel, kommer ner och hälsar på under skolloven. Det är Charlotte som sköter skolundervisningen på båten, och varje fredag kopplar de upp sig med skolan via Skype.

– Vi har ett bra samarbete med skolan som ser resan som något positivt. Skolan lägger sina geografilektioner efter var i världen vi befinner oss. Barnen skriver dagbok och klassen skriver tillbaka, berättar Charlotte.

18 november var det invigning av ARC 2018, Atlantic Rally of Cruisers i Las Palmas marina med en lång parad och högtidliga tal.

180 segelbåtar från 30 olika nationaliteter deltog, varav åtta svenskar båtar sedan korsade Atlanten från Gran Canaria till St Lucia i Karibien.

Både Peters mamma Karin, och Charlottes mamma Inger flög ner till Gran Canaria för att vara med under den sista veckan innan seglingen över Atlanten startade.

Efter drygt 15 dygn ensamma på havet kom Peter, Charlotte och Axel äntligen fram till St Lucia och kunde fira att de kom tvåa i sin klass, samt på artonde plats av totalt 180 båtar.

– Tävlingen gick utmärkt och vi är otroligt nöjda, berättar Peter.

Inbrottstjuvar ombord

Efter festligheterna ankrade de i en liten lagun och hoppade i vattnet för att snorkla på revet, bara 40 meter från båten.

Under tiden hade fyra killar simmat ut till båten och tagit sig ombord. När de kom tillbaka till båten upptäckte de att skåpen var öppna, och alla deras saker låg utspridda på golvet. Tre mobiler, datorn, kreditkort, körkort, kontanter, sex flaskor rom och även Charlottes handväska var borta.

– Vi blev väldigt chockade, och Karibiens skönhet försvann lite. Första känslan var att vi drar härifrån. Nu har vi fått lära oss att under de senaste åren har Karibien klassats som världens farligaste piratvatten, berättar Peter.

– Det finns ett nätverk som heter CSSN där man kan kolla upp i förväg om någon ö har haft många inbrott den senaste tiden. Vi har också fått tips att ha gamla mobiler, kreditkort och lagom mycket kontanter framme. Resten av värdesakerna kan man gömma på flera olika ställen så att det tar lång tid att hitta. Nu låser vi luckorna till båten inifrån vilket jag aldrig någonsin har gjort tidigare.

Åter i karibiska övärlden

Familjen var hemma i Sverige under några veckor i januari för att ordna upp allt det praktiska, samt hämta barnen som under Atlantkryssningen har varit hos sin mormor på Orust.

Nu är familjen åter på plats på Martinique i den karibiska övärlden.

– Vi siktar på att segla i Karibiens övärld hyfsat fort, för att sen ta oss igenom Panamakanalen innan nästa jul och komma över på Stillahavssidan. Sedan får vi se vart vindarna bär, kanske blir det Galapagosöarna, Australien, Nya Zeeland och Afrika, säger Peter.

Helene Lundgren