Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sonja och Bo Kanje, som varit gifta i 65 år, delar det genuina intresset för fåglar i allmänhet och ugglor i synnerhet. Bild: Anna Edlund
Sonja och Bo Kanje, som varit gifta i 65 år, delar det genuina intresset för fåglar i allmänhet och ugglor i synnerhet. Bild: Anna Edlund

Fågelfantasterna Sonja och Bo anar ständigt ugglor i mossen

84 år gammal klättrar Bo Kanje fortfarande i träd. Var dag vädret tillåter är han och hustrun Sonja ute i skogen där de inventerar och ringmärker – främst kattugglor.
– Sedan vi slutade jobba har vi hållit på så mycket vi orkar, berättar Bo. Vi har ringmärkt över 4700 kattugglor och det finns honor jag följt i 15 år.

Han reser stegen mot trädet och berättar samtidigt att det ska finnas två kattuggleungar i holken där uppe.

Medan Bo Kanje klättrar upp för att hämta ungarna, 18-19 dagar gamla, förbereder hustrun Sonja sig inför mätning, vägning och ringmärkning.

– Man kan se på vingarna hur gamla de är, förklarar Bo när han kommit ner igen. Dessa blir nog kvar i holken en vecka till ungefär.

Holken där de två kattuggleungarna huserar har ringmärkaren Bo Kanje själv snickrat ihop. Det har blivit några hundratal holkar genom åren och de ska underhållas regelbundet. ”I början ringmärkte vi mest ormvråk och andra dagrovfåglar. Men ska man märka vråkar och hökar måste man klättra upp 15-20 meter och Sonja vill inte att jag klättrar när det bara är vi två. Men fyra meter är inte så farligt”, säger Bo. Bild: Anna Edlund
Holken där de två kattuggleungarna huserar har ringmärkaren Bo Kanje själv snickrat ihop. Det har blivit några hundratal holkar genom åren och de ska underhållas regelbundet. ”I början ringmärkte vi mest ormvråk och andra dagrovfåglar. Men ska man märka vråkar och hökar måste man klättra upp 15-20 meter och Sonja vill inte att jag klättrar när det bara är vi två. Men fyra meter är inte så farligt”, säger Bo. Bild: Anna Edlund

Två fluffiga små ugglor skymtar i korgen Bo ställt ner på marken.

– Kattugglor är mästare på att klättra. De brukar inte vara riktigt flygfärdiga när de hoppar ut. Hamnar de på marken kan de ofta klättra upp i ett träd eller i en buske.

Inventering och ringmärkning

I den lilla bokdungen en bit norr om Varberg har det funnits en holk uppsatt sedan 1985. Ett år tidigare påbörjade Bo tillsammans med några vänner på Getteröns fågelstation ett projekt i syfte att inventera och ringmärka rovfåglar.

– De sa att de skulle hålla på i fem år, säger Sonja med en antydan till ett leende.

Bo skrattar lite. Tiden går.

– Vi hittade en ormvråk på ett ställe där ormvråkar inte brukar häcka och tänkte ”den kan vi ju ringmärka”.

Men redan innan dess fanns intresset för naturen och fåglar där. Som barn hade Bo holkar i trädgården.

– Och vi är ju födda på den tiden då man alltid var ute och klättrade i träd.

Getteröns fågelstation

Vidare berättar Bo att han på sextiotalet var med och startade Getteröns fågelstation.

– Då var jag ute jämt, säger han. Efter jobbet, på kvällar och helger. Jag och Sonja är fortfarande ute sju dagar i veckan, när vi kan. Vi slutade jobba 1998 och har hållit på så mycket vi orkat sedan dess.

I anteckningsboken noterar Sonja allt som ska dokumenteras. Bild: Anna Edlund
I anteckningsboken noterar Sonja allt som ska dokumenteras. Bild: Anna Edlund

Bo sätter sig ner på en sten, tar upp en av uggleungarna och vänder sig sedan mot Sonja som tagit fram de redskap som behövs för ringmärkning samt vägning och mätning.

– Här har vi barnavårdscentralen, konstaterar Bo och ler en aning. Denna väger 325 gram. En vuxen kattuggla väger ungefär ett halvt kilo.

Nästa unge han tar upp är något större. 370 gram. Sonja antecknar.

– Det handlar mycket om rapportering, säger Bo. Man måste hålla rätt på allt. Vi har ungefär 300 holkar för kattugglor, plus ytterligare 150 holkar.

I nästa andetag förklarar han att de ringmärkt sammanlagt över 4700 kattugglor. Men det viktigaste och mest spännande är att följa upp ta reda på vad som sedan händer med fåglarna.

– Det häftigaste är att återse sådana man ringmärkt. Det finns honor jag följt i 15 år. Mamman här har häckat på denna plats i flera år.

Korta förflyttningar

Bo gör en kort paus innan han lägger till:

– Hur gamla blir de, vad händer med dem? Sådant är väldigt intressant att få veta. Säg att den här honans hane dör. Skaffar hon en ny här eller flyger hon till närmsta ensamma? Oftast flyttar honorna max en till två kilometer.

– Det blir till grannen, fyller Sonja i med ett skratt.

Långt äktenskap

Sonja och Bo har varit gifta i 65 år. Sonja delar Bos fågelintresse, men hennes entusiasm kanske inte är fullt lika stor som makens.

– Jag tycker att det är kul att vara ute, säger hon. Men det finns mycket annat att titta på också, blommor och träd.

– Att vara ute överhuvudtaget är roligt, håller Bo med. Men landskapet har förändrats något enormt. Det gör mig lite less. Skogsbruken dominerar – man avverkar riktig skog och planterar granar. Det här med holkar till ugglor började vi med när vi såg att det inte längre fanns några bohål för dem.

När Bo ska välja en uggleart han gillar lite extra tvekar han först men bestämmer sig sedan för kattugglan.

– Fast berguven är häftig. Och även Hornugglan är trevlig. Men den häckar nästan bara när det är toppår. Förra året var ett rikt uggleår med mycket möss, vilket ugglor lever på. På många platser hade vi holkar med sex ungar. På fyra ställen fanns det till och med sju! Det var det bästa året sedan 2010. Innan dess var det 1999.

Dåligt uggleår i år

2021 däremot är ett dåligt uggleår konstaterar Bo efter att ha klättrat upp med de ringmärkta uggleungarna till holken igen.

– I höstas fanns nästan inte några bokollon alls och mössen dog ut innan jul.

Bild: Anna Edlund
Bild: Anna Edlund

Sonja har packat ned anteckningsblock och verktyg. Nu väntar nästa holk, söder om Varberg.

– Sedan 1984 har jag ringmärkt 9820 ugglor och dagrovfåglar, säger Bo. Jag tänkte ”jag kan väl få 180 till så är det jämt, då lägger jag av”.

Med ett skratt fortsätter han:

– Men det blir tydligen inte detta år.

Sonja och Bo Kanje

Ålder: 84 år.

Bor: Varberg.

Familj: Två barn, tre barnbarn och snart ett barnbarnsbarn.

Gör: Pensionärer.

Intressen: Inventera och ringmärka fåglar, vara ute i naturen. Under vintrarna har vi rest mycket.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.