Som så ofta förr hade ett antal unga handbollsspelare i Redbergslids IK träffats vid legendariske ledaren Lennart Necanders sommarstuga i Askim. Och som vanligt spelade gänget fotboll på stranden.
Året före hade RIK, med Necander som lagledare, vunnit junior-SM och med de unga talangerna som stomme tog sig laget upp från division två till Allsvenskan.
Men Donald Lindblom satsade inte bara på handboll. Sommaren 1957 spelade han samtliga träningsmatcher i IFK Göteborgs A-lag. Fotbollssäsongen började på den tiden i september och avslutades på våren.
– Jag var uttagen till allsvenska premiärlaget, men trampade på en sten och bröt tån när vi spelade på skoj i Askim, minns han. Jag haltade i en månad och var förstås väldigt besviken. Nils ”Tidan” Johanssons bror Allan fick min plats och sedan fick jag aldrig någon ny chans.
Handbollsledarna i RIK hade legat på för att Donald skulle koncentrera sig på vintersporten och det gjorde han, om än i kombination med fotbollsspel i Redbergslids division två-lag.
– Vi var många som höll på med båda sporterna och det blev träning året runt, berättar han. Konditionen var jag aldrig orolig för. Även om jag var målvakt sprang jag lika mycket som alla andra och var alltid vältränad när dom olika säsongerna började.
Han hade värvats av nämnde Necander från Sörgårdens AIK i Mölndal. Unge Lindblom var egentligen utespelare, men hade testat i målet och det visste Necander. ”Vi saknar en målvakt i juniorlaget” var hans argument då han knackade på dörren till familjen Lindbloms hem vid Korsvägen.
– Jag ”spikade igen” i första matchen och då sa ”Necke” att ”nu får du stå i mål för gott” och så blev det, säger Donald med ett skratt.
Han var självlärd och i mycket en annan typ av målvakt än de som redan var etablerade, som Gunnar Brusberg i Heim, Roland Mattsson i Örebro och ”Gummi” Nilsson i Majorna. Donald hade nytta av både bollsinne och spelsinne från fotbollen. Dessutom var han oerhört reaktionssnabb och vig. Han var en av de första att använda effektiva utkast, som gav kontringar och ”enkla” mål.
När RIK vann junior-SM 1956 skedde det med osedvanligt stora talanger som lade grund till en ny storhetstid för klubben. Förutom Donald fanns till exempel Gunnar Kämpendahl och Gösta Carlsson, alla av årgång 1937 och alla blivande världsmästare.
Två år senare tog den gyllene generationen segern i Allsvenskan och det gav i sin tur plats i Europacupen för klubblag 1959. Det var bara andra året som tävlingen arrangerades av stora franska dagliga sporttidningen L'Équipe.
RIK gick hela vägen och vann finalen, som spelades i Paris, över tyska Frisch-Auf från Göppingen.
Det var en annorlunda final. Donald Lindblom hade magsmärtor, men släppte trots det bara in 13 mål. Om han tvingats bryta matchen var utespelaren Per-Ove Arkevall beredd att hoppa in, eftersom det inte fanns någon reservmålvakt på plats. Vid hemkomsten visade det sig att Donald Lindblom hade drabbats av magsår.
Mer än tio spelare fick inte vara med. Det innebar att två av RIK:s storskyttar tvingades se matchen från läktaren: Björn Alfredsson (stjärngolfaren Helen Alfredssons far) och Canet Norman, landslagsman i diskuskastning.
Vid den efterföljande banketten hälsade arrangörerna RIK välkommen tillbaka året därpå, men fick svaret ”nej, det går inte, vi har förlorat svenska mästerskapet till Heim!”.
L'Équipe införde på stående fot en ”lex Redbergslid” – regerande mästarlaget skulle automatiskt bjudas in följande år.
Redan 1958, året före Europacupsegern, blev Donald Lindblom världsmästare med Sverige. Sedan blev det både brons och silver i de följande VM-turneringarna och spel i ytterligare en. Det var ytterst nära att han kom med också i ett femte VM.
Brandkårsmästerskap finns också med band meriterna. Han jobbade på Brandkåren i Göteborg från 1960 till 1997, när han fyllde 60. Den karriären hade betydelse för att han inte tackade ja till värvningsbudet från Vikingarna i Helsingborg.
– Jag var intresserad, men visste inte hur det skulle bli med jobbet, medger han.
Fortfarande är Donald en ofta sedd gäst vid RIK:s matcher i Lisebergshallen. Och han har alltid synpunkter.
– Jag skulle vilja se flera utvisningar! Spelet är för hårt, ibland rena brottningen och det verkar som att det finns en tyst överenskommelse med domarna.
Självklart tittar han lite extra på målvakterna.
– Det finns många bra, säger han, men jag reagerar på det där att målvakt och försvarare tar var sitt hörn. Det är att göra det enkelt för sej. Jag tycker försvararna ofta är för dåliga på att täcka.
I Redbergslid lever den gamla fina målvaktstraditionen vidare, den som Donald Lindblom är en av de allra främsta representanterna för. Tobias Thulin är en av landets mest uppmärksammade.
– En lovande kille, tycker Donald. Visst har han lite brister, men det har alla. Jag är lite förvånad att han släpper förhållandevis mycket i höjden, så lång som han är, men Tobias är väldigt duktig på närskott.
Donald Lindblom
Ålder: fyller 80 år i morgon, 23 augusti.
Bor: Villa i Utby.
Familj: fru Lillan, sonen Klas, barnbarnen Mikaela och Lotta, barnbarnsbarnen Ava och Ebbe.
Gör: Pensionär, spelar bridge ett par gånger i veckan.
Firar: Med närmaste familjen.
Om att fylla 80: "Får vara glad att vara hyfsat frisk, även om jag har lite krämpor".
