Det är sommar 2018.
Erika Jakobsson och hennes mamma Ingrid har köpt en charterresa till Cypern. De checkar in på hotellet i Ayia Napa och njuter av Medelhavets möjligheter. Stränderna, baden och den vackra utsikten över vattnet. Dessutom blir Ingrids reumatiska värk alltid lite snällare i värmen.
Erika lyfter telefonen och sträcker ut högerarmen. Mor och dotter ler mot kameran och Erika trycker av: Där satt den. Ett minne för livet.
Vi skriver 2021. Isen och snön har fått fäste på Eriksbergskajen och Norra Älvstrandens caféer känns ovanligt lockande.
Den 22 mars har det gått ett år sedan Ingrid somnade in för gott. Bara 71 år gammal.
– Reumatismen hade hon levt med ända sedan hon var ung, men 2016 började hon hosta väldigt mycket, och på ett sätt som vi inte kände igen. Dessutom fick hon feber.
Det visade sig att Ingrid Jacobsson drabbats av lungfibros. Lungans vanliga vävnad kring luftrören hade omvandlats till stel ärrvävnad. Och ju mer fibrosen utvecklades, desto svårare fick Ingrid att andas.
Febern kom och gick
Hostan bet sig fast. Febern kom och gick, men Ingrid fortsatte att försöka fånga livets glädjeämnen.
– Hon pratade inte gärna själv om sjukdomen. Det var som att hon ville skydda oss andra, säger Erika.
Ingrid bet ihop. Gick på sin målkarkurs, fortsatte med sitt hantverk och tyckte om att fixa med trädgården kring det fina hus i Stenungsundstrakten som hennes pappa en gång byggt.
Väninnorna var många. Flera av dem hade hon också rest tillsammans med. Cypern, Grekland, Turkiet, Sydafrika…
I sitt yrkesliv hade Ingrid bland annat haft en chefstjänst för några av Sahlgrenskas dietister. Hon älskade sitt arbete och fortsatte jobba långt efter 65-årsdagen.
Tillbaka på Sahlgrenska
I maj 2019 var hon tillbaka på Sahlgrenska. Men den här gången för att få lungorna kontrollerade på nytt.
– Röntgenplåtarna visade en förändring, men man bedömde att det var fibrosen som orsakat en ny skuggning, säger Erika.
Sommaren som följde blev jobbig. Benskörheten tilltog, värken förvärrades och en spinal stenos i ryggen begränsade livet ytterligare. Hur mycket Ingrid än ville var det svårt att njuta av trädgården den sommaren.
– I september väntade en ny röntgen på Sahlgrenska. Det var första gången jag hörde talas om cancern, men jag tror att mamma redan hade sina misstankar.
Strålning och cellgiftbehandling
Hösten kom att präglas av strålning och cellgiftbehandling. Krafterna tröt, men familj och vänner fanns ständigt där; beredda att stötta, laga mat och hjälpa till med allt det praktiska.
– I februari 2020 hostade hon fortfarande upp mycket slem, och när hennes syster kom på besök från Norge blev mamma så dålig att hon togs in på Kungälvs sjukhus. Det visade sig att lungorna var vattenfyllda. Man satte in drän, och mamma hade jättesvårt att andas.
Försök att ta bort dränet föll inte väl ut. Ingrid blev genast sämre, men med hjälp av syrgas och nytt drän återfick hon tillfälligt lite livskraft.
– Lördagen den 21 mars pratade jag med henne i telefon. Efter att Coronan fått spridning fick vi inte längre komma på besök, men hon sa att hon prövat att sitta upp en stund, och faktiskt till och med försökt att gå en liten sväng.
På söndagsnatten blev Ingrid allt sämre, och det var tydligt att slutet närmade sig. Erika och hennes syster fanns snart vid hennes sida.
– Hon andades väldigt tungt men var inte vid medvetande. Jag försökte prata med henne, men fick ingen respons. Och vid tretiden på söndagseftermiddagen var det över.
– Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne.
FOTNOT: Mamman stavade sitt efternamn med C (Jacobsson), medan dottern Erika valt att stava Jakobsson med K.
Erika Jakobsson
Ålder: 40 år.
Yrke: Barnskötare.
Bor: Lägenhet på Hisingen.
Familj: Barnen Zakaria 16 år, Milo 4 år och Meya 1,5 år.
Fritidsintressen: Att vara ute i naturen, umgås med familj och vänner och att lyssna på poddar.
