Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
"Precis som vårt allmänna ordförråd ständigt berikas med nya inslag behövs en begreppslig påfyllnad när vi talar om kärlek", skriver Jonas Eek i sin helgkrönika. Bild: Jonas Lindstedt

Jonas Eek: En varmare stad visar på kärlekens väg

I sin helgkrönika filosoferar Jonas Eek över kärleken. "Faktum är att kyrkan varje söndag försöker formulera något om kärleken. Alldeles särskilt i den tid som snart börjar, fastans väg fram mot påsk, som kallas kärlekens väg. Men tidvis kan orden för kärlek kännas trötta och förutsägbara. Det behövs nyord för kärleken", skriver han.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vad är kärlek? Ja, det är väl med kärlek ungefär som det är med tiden – åtminstone om vi ska tro 300-talsteologen Augustinus: ”Jag vet vad tiden är så länge ingen frågar mig, men ska jag prata om den blir det genast svårare.” Det sagt om tiden – jag tror det håller också för kärleken. Vi vet vad kärlek är men det är knepigare när vi ska beskriva den.

”Kärleken går bortom orden”, brukar jag säga till brudparen som jag viger. Och de verkar hålla med. Men det betyder inte att det är omöjligt att tala om kärlek. Tvärtom. Det går att formulera sig om kärlek och varje tid behöver göra det. Det är väl just det som driver många konstnärer, författare och musiker. Och – för all del – teologer.

Faktum är att kyrkan varje söndag försöker formulera något om kärleken. Alldeles särskilt i den tid som snart börjar, fastans väg fram mot påsk, som kallas kärlekens väg. Men tidvis kan orden för kärlek kännas trötta och förutsägbara.

Det behövs nyord för kärleken. Precis som vårt allmänna ordförråd ständigt berikas med nya inslag behövs en begreppslig påfyllnad när vi talar om kärlek. Fräscha uttryckssätt som ger nya insikter och alternativa ingångar. Nyord, eller i varje fall alternativa begrepp, som fångar aspekter av kärleken.

Sinnesro är ett sådant ord. Det är inget nytt ord men det är vackert. Och det fångar något om att älska livet såsom livet blev. Sinnesro som en bön om inre frid att utveckla acceptans, mod och förstånd.

Ett fenomen i samma anda är anonyma ensamma. I Stockholm finns ett antal församlingar som erbjuder en sådan gemenskap. Där får man dela erfarenheter av ensamhet men också förhoppningar inför framtiden. Självhjälpsgrupper som serum mot ett av vår tids stora gift – ensamheten. Anonyma ensamma, där man är ensam tillsammans med andra, berättar något om kärleken.

Grubbelklubben är inte bara ett roligt ord utan också en fyndig företeelse som tangerar delar av kärleken. Ordet kommer från kyrkor som bjuder in barn och unga för samtal om livets stora frågor. Ett rum för att villkorslöst få prata om viktiga saker. Med begreppet antyds omsorg och allvar – om såväl barnen som tillvarons gåtor. Sådan omsorg och sådant allvar rör vid kärleken.

På väg till arbete och skola en kylig morgon för några veckor sedan var det många runt om i Sverige, också här i Göteborg, som möttes av en varm överraskning. På flera buss- och spårvagnshållplatser låg handstickade vantar, halsdukar och mössor. De var ditlagda av lokala församlingar som ville skänka glädje och värme i vintermörkret. De stickade plaggen var försedda med lappar med budskap på temat en varmare stad. På en halsduk i Mölndal stod: ”Det är kallt och ruggigt i Mölndal, fryser du? Den här halsduken är inte borttappad, den är handstickad just för dig, ta den, varsågod!”

Fenomenet en varmare stad visar på kärlekens väg. En väg som påminner om att kärleken både är en gåva att ta emot och ett ansvar att ge vidare. På halsduken i Mölndal stod det på lappens baksida: ”Gör något snällt för någon annan, tillsammans kan vi ta hand om varandra och bidra till att skapa en varmare stad”.