Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Elisabeth Öhman trivs med tillvaron bland öländska väderkvarnar. Efter ett långt yrkesliv som frilansjournalist och copywriter har hon förverkligat drömmarna om att arbeta som författare på heltid.
Elisabeth Öhman trivs med tillvaron bland öländska väderkvarnar. Efter ett långt yrkesliv som frilansjournalist och copywriter har hon förverkligat drömmarna om att arbeta som författare på heltid. "Det är en pågående process hela tiden även när man inte har texten framför sig på bildskärmen", säger hon. Bild: Roger Johansson

Elisabeths drömmar förverkligades – att bli författare på Öland

Efter ett långt yrkesliv som frilansjournalist och copywriter bestämde sig Elisabeth Öhman för att det var dags att förverkliga författardrömmarna. Länge hade hon även haft en annan dröm. Att bo på Öland.

Öland bjuder på strålande vintersol och blå himmel. En frisk vind sveper in från Kalmarsund och långt borta vid horisonten sticker Blå Jungfrun upp ur havet. Gillar man natur är det lätt att förstå varför man väljer att bosätta sig här.

– Det är något speciellt med den karga naturen och luften. En stillhet och en känsla av frihet.

Elisabeth är född och uppvuxen i Nyköping, men hade bott i Göteborg och Kungsbacka i drygt 40 år när flyttlasset gick till Gillberga på norra delen av ön. Att det blev Öland beror till stor del på att det ofta var hit som familjens segelbåt styrdes när hon var barn. Med Elisabeth liggandes i stäven med massor av böcker.

Skrev till Astrid Lindgren

Viljan att berätta har hon haft så länge hon kan minnas. I unga år satt hon ofta med vässad blyertspenna och skrev små sagor och berättelser. Efter studenten blev det studier i Stockholm. Informationsteknik, trots att hon egentligen ville bli journalist. Författardrömmarna fanns hela tiden med på ett hörn och hon skrev brev till Astrid Lindgren och frågade efter tips på hur man blir en bra författare. Astrid svarade: ”öva, öva, öva, skriv så mycket du kan, bara skriv, skriv, skriv”. Det rådet har hon följt, men yrkesmässigt blev det skrivande inom kommunikation och som frilansjournalist och senare även som copywriter. På ett sätt fick hon jobba med ord och det har varit lärorikt men till slut kände hon att det måste bli något mer av drömmen om att skriva eget.

– Jag har alltid känt att jag vill uttrycka mig, men tidigare i livet, när jag jobbat med frilansuppdrag och med kundtidningar och liknande så hade jag hela tiden en uppdragsgivare. Först när jag började med romanerna kunde jag skriva vad jag själv ville. Det var underbart att få ut det man funderat på under lång tid. Skapa en handling och olika karaktärer.

Bild: Roger Johansson
Bild: Roger Johansson

När Elisabeth i början av 1980-talet flyttade till Göteborg var planen att hon, med hennes egna ord, skulle bli den stora frilansjournalisten. Hon såg en annons i tidningen där en frilansfotograf sökte en journalist för att bilda ett team.

– Vi åkte längs hela Västkusten, från Strömstad till Helsingborg, och knackade på varenda tidningsredaktion. ”Hej, jag skriver och han fotograferar”. Jag tror vi fick göra ett reportage, om en glaskonstnär, för Året Runt.

Klartecken från chefen

Så här i efterhand är det ett roligt minne, men även en bra erfarenhet. Ett annat exempel på hennes företagsamhet är när hon några år senare hamnade på Volvos personaltidning. Hon trivdes med kontorslivet i Göteborg, men insåg att Volvo på den tiden hade en massa fabriker utomlands som man visste rätt lite om.

– Så jag frågade chefen: Om jag betalar biljetten själv är det okej att åka och göra reportage om våra fabriker utomlands? Han sade ja, så det blev flera reportageresor runt om i världen. Thailand, Australien, Singapore och Malaysia. Jag minns när vi gick mellan fabrikslokalerna i Kuala Lumpur och kobrorna ringlade i gräset.

Debutboken kom 2015

Elisabeth skriver inte bara romaner. I höstas kom hennes reportagebok om SVT:s långkörare, "Helgmålsringning". Debutboken 2015 var också en reportagebok, om svenska ostron. Och just skaldjuren är något som hon kan längta efter nu när hon är tillbaka på östkusten.

– Det är ju det här med bräckt vatten. Jag saknar havet, de salta vindarna, klipphällarna och de små kustsamhällena.

Nyligen släpptes hennes tredje roman, "Pärlbroschen". Den sista delen i en triologi om den äventyrlige urmakaren Aron Pettersson. Vad som händer härnäst är inte helt klart, men det råder ingen brist på nya idéer. Hon nämner en true crime på planeringsstadiet, några samhällsdokumentärer och nya romanuppslag. På ett sätt kan man säga att hon hela tiden befinner sig i ett drömprojekt. Oavsett i vilken form hennes egna skrivande har just nu, så lever hon sin författardröm varje dag. Upp tidigt strax efter sex. Sedan sätter hon sig i sitt arbetsrum med utsikt över Kalmarsund och skriver hela förmiddagen innan det blir en ordentligt lagad lunch. Den följs av en lång promenad med taxarna Ruby och Josephine innan hon är tillbaka till tangentbordet där hon blir kvar till fyratiden.

– Sedan blir det ändå lite till på kvällarna, när jag sitter i soffan och planerar. Jag googlar rätt mycket, kommer på saker. När hände det? Vad hände? Man bearbetar i huvudet och väver ihop saker med en massa erfarenheter man gjort i livet. Det är en pågående process hela tiden även när man inte har texten framför sig på bildskärmen.

Elisabeth Öhman

Ålder: 64 år.

Bor: Gillberga, Öland.

Gör: Författare.

Familj: Maken Janne, två barn, fyra bonusbarn, barnbarn och taxarna Ruby och Josephine.

Aktuell: Släppte nyligen sin tredje roman, "Pärlbroschen".

Intressen: Historia, filosofi, folklivsforskning och släktforskning,

Några favoritförfattare: Selma Lagerlöf för hennes miljöskildringar och personbeskrivningar. Sir Walter Scott, för hans berättarteknik. Herman Melvilles romanbygge och Astrid Lindgren för hennes förmåga att plantera alla hennes karaktärer i oss alla.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.