Under det senaste årets pandemi har inte mycket varit som vanligt på Lunds universitet. För historieprofessor Dick Harrison har det inneburit att allt arbete sker från hemmet. Det gäller även undervisningen.
– Det har jag löst genom att filma alla föreläsningar från ett litet rum med dålig ventilation. Det inte är kul. Men det har blivit desto mer tid till att renovera grovkök och skriva böcker.
Du är alltså händig?
– Nej, nej, inte ett dugg, säger han och skrattar.
– Men vi ser ju grejer som behöver göras och för det anlitar vi hantverkare.
Däremot är han en fena på att skriva. Hittills har det blivit ett hundratal titlar. Och strömmen fortsätter. Bara i år har han gett ut elva slimmade böcker om olika historiska händelser eller personer, och fler är på gång. Dessutom han krönikör i Svenska Dagbladet och svarar varje vecka på en historisk fråga i Vetenskapsradion i Sveriges Radio.
Flera gånger har han prisats för sina bedrifter. År 2000 tilldelades han Augustpriset i fackboksklassen för sin bok ”Stora döden” om digerdödens härjningar på 1300-talet. Året efter fick han Hertig Karls pris – numera Stora historiepriset – och 2010 Monteliusmedaljen. Två gånger har han vunnit SVT:s ”På spåret” och fått sin förmåga att minnas saker beskrivet som att han har ”klisterminne”.
– Det var länge sedan folk ville spela frågespel som Trivial Pursuit med mig.
Medeltidsforskare i grunden
I grunden är han medeltidsforskare med särskilt intresse för senmedeltiden, men drar sig inte för att ge sig in i andra epoker och genrer. Bland annat har han skrivit en biografi om den före detta statsministern Tage Erlander. Och förra året släppte han sin andra deckare, ”Herrens år 1398”.
– Jag kan vara kusligt effektiv när jag väl får möjlighet att skriva. Vad än man kan säga om den här pandemin så har den i alla fall inte resulterat i ett intellektuellt förfall – i alla fall inte här hemma.
Apropå pandemin, när är den över?
– Först i höst, men hade det varit för 30 år sedan hade vi varit av med corona mycket snabbare. Då hade man låtit människor stå i kö i en idrottshall och så hade de fått sin spruta. Det nya nu är att vi har blivit väldigt skeptiska till allt runt omkring, och vi jämställer ofta åsikter med fakta. Det dröjer inte länge förrän det uppstår fejknews och konspirationsteorier. Och detta dör folk av. Det tycker jag inte alls om.
Tveeggat svärd
Samtidigt är det ett tveeggat svärd, menar han:
– Internetrevolutionen utgör en rejält tuff nöt för varje diktator att knäcka – det är positivt och helt nytt. Historiskt har folk inte haft något att säga till om alls, utan har haft fullt upp med att överleva.
Förr var det bara någon promille som kunde vara med och styra riket och sprida sina idéer. I dag är det annorlunda.
– Nu gör till och med tonåringar det. Det ska bli väldigt spännande att se hur vi i framtiden kommer att se tillbaka på den här utvecklingen.
Intresset för historia väcktes när Dick Harrison bara var fem–sex år och lärde sig läsa i sin mammas "Sveriges historia för folkskolan" av Carl Grimberg. Ju äldre han blev desto mer entusiastisk blev han, vilket motarbetades både hemma och i skolan.
– Hemma fanns en föreställning om att den som läste mycket blev förläst, alltså lite dum. Under vissa perioder fick jag inte läsa annat än mina läxor för mina föräldrar. Och att studera till något som man inte kan bli något av sågs som slöseri med tid eller rentav farligt.
Betraktades som en tönt
I skolan i Staffanstorp betraktades han som en tönt på grund av sitt bokintresse, vilket var skäl nog för att bli mobbad.
– Det var värst på högstadiet och vi snackar fysisk mobbning. Jag fick huvudet bankat i bordtennisbordet, jag blev neddragen på golvet och sparkad. Det var en förfärlig miljö. Men det slutade samma dag som jag började gymnasiet och tog bussen till Lund. Sedan jag var 21 år har jag försörjt mig som historiker.
Vad tror du att det har gjort med dig?
– Om något har det gjort mig mer självmedveten och kompromissovillig, även inför mig själv. Även om jag tycker att något är jobbigt så gör jag det i alla fall. Samtidigt ska det mycket till för att någon ska kunna tvinga på mig jobb som jag inte vill ha, säger Dick Harrison och fortsätter:
– Jag vet inte om det kallas starkt psyke eller en stark ovilja att kapitulera, men den där fighterinstinkten kan säkert länkas tillbaka till uppväxten. Och jag är ingen lat människa, det kan inte ens mina värsta belackare påstå.
Dick Harrison
Ålder: Fyller 55 år den 10 april.
Gör: Professor i historia i Lund och författare.
Bor: I Åkarp några kilometer söder om Lund.
Familj: Hustrun Katarina Harrison Lindbergh och dottern Nala, 8 år.
Aktuell: Gav ut sju böcker i mitten av mars i år på förlaget Historiska media, bland dem biografierna ”Julius Caesar”, ”Olof Palme” och ”Kleopatra”.
Om att fylla 55: ”Det känns som att det går väldigt fort och att livet rusar förbi. Annars känner jag ingen skillnad på att fylla 45 och 55.”
Så firar jag födelsedagen: ”Det har jag överlåtit till min fru och dotter som får överraska mig. Men först besöker jag min mamma som har blivit vaccinerad.”
Bästa middagen: ”Min fru är författare men hade lika gärna kunnat vara chefskock på en finkrog. Allt hon lagar blir väldigt gott.”
Läser: ”Nu håller jag på med 'Flickornas tystnad' av Pat Barker. Det är en återberättelse av Trojanska kriget ur Akilles slavinnas perspektiv där hjältarna beter sig som svin. Den är omtumlade och intressant.”
