Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/2

De ångrar inte steget från villa till lägenhet

Det har tagit några år för beslutet att mogna. Men nu har Anita och Ingemar Attestål äntligen gjort slag i saken, sålt huset och flyttat till lägenhet. "Jag känner att vår bästa tid är nu", säger Anita.

Trots att det är ett par veckor sedan flyttlasset gick har de inte kommit i ordning. Fortfarande står pappkartongerna på hög och planeringen är lite loj. Det finns egentligen ingenting som brådskar. Barnen har flyttat för länge sen och nu är det bara de två som ska bo i den nya lägenheten.
Anita och Ingemar Attestål har precis börjat nosa på friheten det innebär - att inte ha ett stort hus att sköta om.
– Det är inget som ska klippas eller röjas så fort man kommer hem. Häromdagen brydde vi oss inte ens om att laga mat utan åkte in till stan i stället och gick på tapasrestaurang, berättar Anita.

140 kvadratmeter har blivit 69, och städningen går nästan på ett ”ögonblick”. Det finns heller ingen trädgård som kräver underhåll under sommaren. 
Försäljningen av huset har gett Anita och Ingemar massor av tid över och en helt ny ekonomisk situation.
– Eftersom det här är en hyreslägenhet har vi fått pengar över. Vi har redan bokat in tre olika resor, säger Anita nöjt.
Fast lite känslosamt har det naturligtvis varit. Anita har bott i huset i Jonsered i 32 år och där har hennes fyra söner vuxit upp. Under de senaste 20 åren har Ingemar funnits vid hennes sida.
– När vi träffades hade jag också ett hus i Bollebygd. Jag har inte bott i lägenhet sen mitten på 70-talet, säger Ingemar.

Lätt kaotiskt under flytten. Bild: Lisa Thanner 
Lätt kaotiskt under flytten. Bild: Lisa Thanner 

Trots att de kastat eller skänkt bort två tredjedelar av allt de ägde får de ändå inte riktigt plats i sin nya bostad. Till lägenheten hör en vind och en källare och där är det smockfullt av grejer. Enbart julsakerna som prydde villan under vinterhalvåret tar upp ett alldeles eget förråd.
– Det fanns sammanlagt 18 fönster i huset och vi hade julljustakar i allihop. Trots att jag vet att vi inte kan ha allihop här, har jag inte klarat av att slänga dem, säger Anita.
Första natten i den nya bostaden var också lite ångestfull. De hörde nya ljud utanför fönstret och trafiken som rullade förbi bara ett stenkast bort. När de återvände till huset för att plocka ihop det sista började de undra vad de egentligen hade gjort?
– Konstrasterna var så stora. Trots att vi bara flyttat några hundra meter, säger Ingemar.
Helt villa-lösa är däremot inte Ingemar och Anita. Sedan tio år tillbaka är de ägare till ett fritidshus på Bokenäset utanför Lysekil. Där finns fyra rum och en trädgård som behöver tas om hand, och de åker dit så ofta de har möjlighet. 
– Men vi kan inte tänka oss att bo där permanent. Pendlingsavståndet är för stort och tillsammans har vi sex barn och tio barnbarn i Partille, Göteborg, Borås och Stockholm, säger Anita. 

Det var i samband med köpet av sommarhuset som tanken om att bo i lägenhet började ta form, och Anita och Ingemar har stått i bostadskö på Boplats sedan 2009. De hade egentligen inga planer på att flytta just då, men var medvetna om att det skulle ske så småningom. Tack vare framförhållningen kunde de också ställa vissa krav på sitt nya boende.
– Vi visste att vi ville ha en trerumslägenhet och att vi ville bo kvar i Jonsered. Nu hade vi gott om tid att hitta något som passade oss, säger Anita.

Hennes råd till andra i samma situation är att göra likadant. Att sätta upp sig i bostadskö långt innan det är dags att flytta, helst redan i 50-årsåldern. 
Det kostar heller ingenting att vara aktiv på bostadsmarknaden, trots att man egentligen har tänkt vänta. Rätt som det är dyker det upp ett erbjudande som känns helt rätt, menar hon.
– Eftersom vi hade en färdig plan redan för tio år sedan slapp vi fundera på att köpa en dyr bostadsrätt. Nu kan vi unna oss att resa till Nya Zeeland som vi drömmer om. Jag känner att vår bästa tid är nu, konstaterar Anita.

Bara glada miner hos Ingemar och Anita Attestål. Bild: Lisa Thanner
Bara glada miner hos Ingemar och Anita Attestål. Bild: Lisa Thanner

Många av samtalen till Villaägarnas riksförbund kommer från äldre som vill sälja sin fastighet. Arbetet med huset har blivit för tungt och de vill flytta till en mindre lägenhet. Men de som inte har varit ute i god tid riskerar att fastna i en rävsax.
Att få tillgång till en hyreslägenhet efter försäljningen av villan är en högvinst. 
Om hyran är hyfsat låg kan överskottet efter huset användas till något annat än att bara bo.

Tyvärr har långt ifrån alla haft samma framförhållning som Ingemar och Anita Attestål. 
I stället blir de hänvisade till en stenhård bostadsrättsmarknad. 
Priset för en lägenhet kan vara lika högt som vad huset är värt, plus att det tillkommer en avgift för bostadsrätten varje månad.
Det kan till och med bli dyrare att bo i en liten tvåa än att stanna kvar i ett hus på flera hundra kvadrat.
– Det händer att människor ringer hit och gråter. De vill flytta från sina hus, men har inte råd, säger Håkan Larsson, boendeekonom på Villaägarnas riksförbund.
Kanske är villan belånad och ekonomin inte den bästa. Oftast är husägaren pensionär och i många fall änka eller änkeman. 

Vid försäljningen av huset måste hon eller han skatta för vinsten och det är långt ifrån självklart att det blir så mycket pengar över som man hade räknat med från början.
– Det är inte ens säkert att man beviljas lån på banken trots att man ägt en fastighet i många år, säger Håkan Larsson.
Det kan också vara tufft att packa ihop ett hem, både fysiskt och känslomässigt. 

Huset har rymt ett liv med med- och motgångar och här har kanske barnen fötts och vuxit upp. Risken är att allt från trehjulingar till mopeder har sparats och stuvats undan på vindar och i garage. I en framtida lägenhet finns inte alls samma förvaringsutrymmen och man kan bli tvungen att göra sig av med saker inför flytten.
– Därför är det återigen viktigt att planera medan man fortfarande är frisk och pigg. Det är ett gediget arbete man har framför sig och man ska orka med ansträngningen, säger Håkan Larsson.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.