När Dan var liten följde han ibland med sin pappa på veterinärrundorna till bondgårdarna. När smågrisarna skulle vaccineras föredrog Dan att fika med bondmoran. Det såg så otäckt ut med sprutorna och kultingarna som skrek. En uttalad sprutskräck hos Dan höll i sig fram till en sjukhusvistelse i samband med en meniskskada i tolvårsåldern.
I Vänersborg, dit familjen flyttade 1970, började Dan gymnasiet på naturvetenskapliga programmet. Ett stort intresse för naturvetenskap fanns men absolut inget för sjukvård.
– Efter första året hade jag undermåliga betyg och bestämde mig för att åka till USA som utbytesstudent under ett år. Där läste man fem ämnen i taget, det var ett studiesätt som passade mig. I High School fanns en kurs i människans fysiologi som väckte intresset för att bli läkare. Väl hemkommen var jag målmedveten och studiemotiverad.
Läste upp betygen
Dan läste in resten av gymnasiet ämnesvis på Hermods och lyckades få upp betygen så mycket att han kom in på läkarlinjen i Lund.
– Det blev en hel del festande, jag var engagerad både i medicinarnas ”Toddydagsspex” och Karnevalen i Lund. Det är bland det roligaste jag varit med om! skrattar Dan.
Efter studierna hamnade han åter på olika orter i Sverige medan han vikarierade dels som narkosläkare, dels som allmänkirurg.
– Som allmänkirurg kan man stå som en rörmokare och fixa med tarmarna i timtal för att få allt på rätt plats, men när patienterna sedan vaknar är de främst bekymrade över hur ärren ser ut, säger Dan som därmed fick upp intresset för plastikkirurgi. För att kunna komma in på den specialistutbildningen fick han rådet att skaffa sig mycket praktik inom allmänkirurgi och började på Mölndals lasarett.
Fångades av ett par ögon
– När jag kom in till Centraloperationsavdelningen, lade jag märke till en sköterska. Det var bara hennes ögon som syntes ovanför munskyddet, de vackraste jag någonsin sett! utbrister Dan med inlevelse.
Först ett år senare, när AT-tjänsten var slut och han fått jobb i Borås, återsåg han narkossköterskan Mias vackra ögon och började uppvakta henne.
– Många gånger var jag på väg att avstå mina försök. Men till slut blev det vi och vi gifte oss 1988.
Jobbade på brännskadeavdelningen
Efter utbildning i plastikkirurgi i Umeå fick Dan en tjänst som plastikkirurg på Plastik- och brännskadekliniken i Linköping. Efter två år i Linköping längtade Mia tillbaka till Göteborg. De började båda arbeta på Plastikkirurgen på Sahlgrenska.
1994 kom en lag som medgav att privatpraktiserande läkare kunde ansluta sig till Försäkringskassan. Dan var först tveksam till att starta egen läkarpraktik.
– Vi hade precis köpt en sunkig villa i Kullavik och fått vår tredje son, så det var inte självklart att starta privatpraktik.
Började operera i egen regi
Dan började med att i egen regi på Läkarhuset göra smärre operationer, som att operera hudtumörer och missprydande ärr.
I början av 2000-talet startade Dan och en kollega en gemensam klinik, som efter dennes pension nu endast drivs av Dan och Mia och deras personal.
– Vi har ett bra team som jobbar ihop, det är särskilt viktigt när man är en liten klinik.
– Nackdelen med att vara privat är att det är så mycket byråkrati, det tar tid både från vården och från fritiden.
Dan tycker om att tillbringa fritiden med familjen, resa tillsammans, gärna åka ut på båtturer eller åka skidor. Men när Dan är ute på jakt är det familjehunden Tassa som följer med honom ut med jaktlaget.
På frågan om hur Dan ställer sig till den prestationspress som dagens aktuella skönhetsideal medför, svarar han:
Vill skapa naturliga resultat
– Det är med utseende som med mode – det varierar med tiden. Jag föredrar att kalla skönhetskirurgi för estetisk kirurgi. Min inställning har alltid varit att sikta på att skapa naturliga resultat. Vi åtar oss inte sådana som vill ha extrema utseenden, som ”ankläppar” och extrema bystvolymer, det ser onaturligt ut och kan skada kroppen, det vill vi inte befatta oss med! säger Dan med eftertryck.
– Vissa patienter har väldigt höga förväntningar som man inte alltid kan uppfylla, för de flesta patienter så ändras inte livet efter en operation bara för att man opererar näsan eller brösten så blir man inte en annan människa!
Dan och Mia har arbetat ihop i över tjugo år. På frågan om det kan vara slitsamt att både dela privatliv och arbetsplats, svarar Dan:
– Vi är väldigt överens om allting, det hade inte gått om vi inte varit i samma bransch. Och så länge man vet vem som bestämmer hemma och vem som bestämmer på jobbet så är det inga problem.
Följdfrågan blir vem det är som bestämmer?
– Inte är det jag i alla fall! skrattar Dan.
Dan Fagrell
Ålder: Fyller 66 år 1 april.
Yrke: Läkare, plastikkirurg.
Familj: Hustrun Mia, sönerna Viktor, Wilhelm och David. Taxen Tassa.
Fritidsintressen: Umgås med familjen, skidåkning, litteratur, båtutflykter och jakt.
