Regnet strilar ymnigt över Östra kyrkogården när Christer Mellqvist en onsdagsförmiddag i september förbereder sig för ännu en guidad vandring runt de 25 hektar han kan bättre än de flesta.
Den gula varselvästen är på, mappen med kortfattade biografier sitter i ett fast grepp i högernäven, och glimten i ögat – den kan ingen missa.
– Guidningsjobbet är nog det som varit roligast under alla år, säger han över kaffet sedan Unionens pensionärer tackat för tvåtimmarsturen.
När han nu på fredag går i pension kan han se tillbaka på över fyra decennier i kyrkogårdsförvaltningens tjänst. Det mesta är sig likt innanför Östra begravningsplatsens mur – ”Tar vi bort ett träd ska ett liknande återplanteras, det står i vår kultur- och bevarandeplan” – men sättet hur vi göteborgare använder kyrkogården har förändrats.
– Om det förr var en mörk plats man gärna undvek, fungerar kyrkogården i dag allt oftare som en grön oas där människor promenerar med hundar och barnvagnar. På senare år har jag till exempel lagt märke till att många barn lär sig cykla på våra asfalterade gångar. Sånt gillar jag.
2017 finns det närmare 18 000 gravar på Östra kyrkogården. Unionens pensionärer får förstås se den allra första. Året var 1860 och Östra kyrkogården benämndes Nya begrafningsplatsen när ett litet gossebarn vigdes till sista vilan nedanför rikemanskullen där mer eller mindre förmögna familjer så småningom sökte status in i evigheten.
Med regnet studsande mot sina paraplyer lyssnar besökarna intresserat på Christer Mellqvists faktafyllda bakgrunder som kryddas med personliga anekdoter.
På en kyrkogård möts skilda livsöden sida vid sida. Därför är det förstås inget märkligt i att Gais grundare ”Våran” Gustafsson och Örgrytes landslagskapten Sven Friberg uppmärksammas strax efter varandra, eller att tv-profilen Ulf Thoréns sista vila följs av en stund vid konstnären Ivar Arosenius sten.
– Karin Boyes grav är tveklöst den som allra flest frågar efter, slår Christer fast medan han rundar av vandringen framför den grav som många ser som kyrkogårdens vackraste: familjen Röhss mausoleum med smäckra skulpturer skapade av Sigrid Blomberg.
– Och familjen Seatons mausoleum är Nordens största grav, säger Christer och fortsätter:
– Fast den person här på kyrkogården som betytt mest för flest – vet ni vem det är?
– Jo, Beda Hallberg, kvinnan bakom Majblomman.
Kanske var det morfars naturintresse som inspirerade allra först. Sommarjobben på parkförvaltningen hemma i Kungälv gav mersmak, och efter avklarad militärtjänst sökte Christer Mellqvist sig till Lantbrukshögskolan i Alnarp.
– I mitten på 70-talet skrek man efter utbildat folk. Jag och min kompis Tage såg kyrkogårdsförvaltningens annons och snart hade vi fått jobb båda två: han som arbetsledare på Kviberg, och jag på Östra.
På den tiden var organisationen mer hierarkisk, men den nye unge chefen drog sig inte för att gå in i arbetsbyssjan och tjôta med gubbarna. Jargongen hade han med sig från idrottsåren hemma i Kungälv, och Unionens pensionärer kan intyga att deras guide fortfarande har nära till skrönan och skrattet. För att inte tala om fotbollsreferenserna…
Men att jobba i skuggan av sörjande människor kräver förstås ett annat tonläge, och Christer Mellqvist har inte svårt att erinra sig tillfällen när det känts särskilt tungt.
– En sommarnatt 1994 mördades en ung tjej här inne på kyrkogården. Bara några dagar senare kom tre bussar med ungdomar från hennes hemförsamling i Dalsland och tillsammans med kyrkoherden vandrade vi genom kyrkogården ut till mordplatsen. Det var nog ett av mina allra svåraste uppdrag.
Det ännu ouppklarade mordet har flera gånger föranlett tv-team att rekonstruera händelsen på Östra kyrkogården. Och dramafilmarna som vill använda kyrkogården som miljö återkommer också med jämna mellanrum.
– En gång ville dom till och med att jag skulle spela tysk präst, men det fick jag avstyrt, ler IK Kongahällas gamla vänsterback som hoppas att snart få operera sitt slitna högerknä. Sedan fortsätter han gärna att guida.
– Om folk vill lyssna, förstås.
Christer Mellqvist
Ålder: Fyllde 67 år för knappt två veckor sedan.
Familj: Gift med Anita. Tre barn från första äktenskapet, tre bonusbarn. Tre barnbarn, fyra bonusbarnbarn.
Yrke: Vice skötselchef, kyrkogårdsförvaltningen i Göteborg.
Bosatt: Villa i Floda.
Husdjur: Hunden Inez 1,5 år, en kleiner mûnsterländer. Katten Signe – ”det är hon som bestämmer”.
Fritidsintressen: Skogspromenader med Inez. Den nyinköpta husbilen. Idrott i allmänhet, Örgryte IS i synnerhet. Trädgård och odling.
Aktuell: Går i pension fredagen den 29 september efter över 40 års tjänstgöring inom kyrkogårdsförvaltningen i Göteborg.
