Cattis är drottning i en mansdominerad bransch

Du behöver bara kliva innanför dörren hemma hos familjen Johansson/Nilsson för att förstå att här är musiken en gemensam nämnare. Det är inbyggda högtalare i taket i hela huset, prydliga rader med Lasse Stefanz-Grammisar, Guldklavar, och mängder av guld- och platinaskivor tar rejält med plats innanför entrén. Det är maken Gunnars, han är trummis i det omåttligt populära dansbandet Lasse Stefanz. Sönerna Hampus och Tim har bandet Klioo Krantz tillsammans och har just inlett ett samarbete med Jack Vreeswijk. Tim spelar även trummor i Arvingarna sedan förra hösten. Och Cattis själv är alltså en av de främsta dansbandsbokarna i Sverige, agent åt flera av de stora svenska banden, något hon har sysslat med sedan den andra halvan av 80-talet.

Blev ett naturligt steg

Vid den tiden var hon anställd på ett dataföretag i Stockholm, där hon var med och utvecklade ett bokningssystem, som hon senare var ute och installerade samt instruerade hur det fungerade hos olika förmedlare.

– Då träffade jag så otroligt många människor i branschen som jag blev tjenis med, så det var ett naturligt steg för mig att ta när jag bytte bana och började på Svenska Musikerförbundets förmedlingscentral, FMC, berättar Cattis.

Bild: Tommy Holl

1/2

30 år gammal träffade hon Gunnar under ett dansbandsevenemang i Sunne. Sedan dess har de kamperat ihop och de flyttade till Västsverige 1999 när Cattis började jobba på Tonart i Alingsås tillsammans med hennes stora mentor Klas Johansson.

– Han lärde mig verkligen allt om branschen. En man med stort hjärta, pondus som folk alltid har lyssnat på. Han var så pedagogisk och en sann problemlösare. Som bokare fungerar man nämligen även som allt från äktenskapsmäklare till psykolog, säger Cattis och skrattar.

Tog över bolaget 2008

2008 tog hon över bolaget som hon i dag driver tillsammans med en av sina absolut bästa vänner, Monica Premberg.

– Vi pratar nog med varandra i telefon minst fem gånger om dagen. Vi har väldigt tät kontakt.

Cattis, Monica och ytterligare en tjej är de enda kvinnorna som driver produktionsbolag inom genren.

– Det är ju överlag inte jättemånga tjejer som håller på med dansband. Det är en väldigt mansdominerad bransch. Jargongen kan vara tuff, du behöver en del skinn på näsan och det går inte att vara pryd. Vi får ligga i lite extra för att visa att vi är minst lika bra som grabbarna. Men vi som trots allt har styrt in på den här vägen älskar jobbet med allt vad det innebär.

Förutom musiken har familjen Johansson/Nilsson ytterligare en gemensam nämnare – fotboll. Hampus spelar i Alingsås IF, mamma Cattis och sonen Tim lirade tidigare i Brommapojkarna och värmlänningen Gunnar fick chansen att provträna för IFK Göteborg i sin ungdom.

Många mejl och telefonsamtal

På bordet står fika framdukat. Cattis har lämnat kontoret nere i källaren för en stund, telefonen är lagd åt sidan under intervjun.

– Jag öppnar ”växeln” klockan 10.00 på morgonen, sedan sitter jag i princip i telefon hela dagen och betar av mejl i inkorgen mellan varven. Även om dansbandsvärlden är hårt drabbad av Corona-pandemin måste vi hela tiden jobba som att allt ska återgå till det normala. Men det tror jag tyvärr inte att det gör, det kanske aldrig någonsin blir som det var igen, säger hon.

På grund av den rådande krisen i musikbranschen har Cattis sedan i våras börjat jobba deltid på ett LSS-boendet inom psykiatrin.

– Vi hjälper till med disk, tvätt, personlig hygien och framförallt med medicineringen. Det är viktigt att den biten sköts ordentligt när du jobbar inom psykiatrin. Det kan bli farligt annars.

Cattis älskar att ha fullt upp, mötet med människor ger henne energi och med två jobb arbetar hon ofta från morgon till sen kväll. Får hon en stund över tillbringar hon den helst tillsammans med familj och vänner, om hon inte tittar på fotboll eller nynnar på ljuv musik.

Rebecca Schelin