Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Britta Hermanssons sommar har bland mycket annat bestått av ett återbesök i Nås i Västerdalarna där hon är född och uppvuxen.  Bild: Erik Mårtensson, Anders Ylander
Britta Hermanssons sommar har bland mycket annat bestått av ett återbesök i Nås i Västerdalarna där hon är född och uppvuxen. Bild: Erik Mårtensson, Anders Ylander

Britta Hermansson: Britta Hermansson: Det underbara svaret är världsbäst

I sommar har Britta Hermansson varit tillbaka i den lilla byn Nås i Västerdalarna där hon är född och uppvuxen. Och där blev hon påmind om ett alldeles speciellt dialektalt uttryck. "Jag hade glömt hur välanvänt och hållbart det är. Det är världsbäst", skriver hon i sin helgkrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag har i sommar hittat tillbaka till ett uttryck jag hade glömt. Ett fritidsboende i Nås i Västerdalarna, där jag är uppväxt, påminde mig. Med ett lätt roat uttryck sa hon: det finns ett talesätt här som är lite speciellt när man som vi, behöver en snickare, målare eller en prisuppgift på bröd som levererats. Mjukbröd från bagarstugan ska betalas. ”Vad kostar det?”

Mer ofta än sällan säger den som hängt en brödleverans på dörren, kollat trappräcket med röta, sett över en ledning, som svar på följande självklara fråga: ”vad kostar det, kan du komma, är det möjligt få detta gjort nästa vecka och vad blir jag i så fall skyldig?

”Ja, fånt vi si da”. Det är ett underbart svar. Man skulle kunna tro att det bara betyder: vi får väl se. Nja, det är bara en bråkdel av betydelsen. Jag har gått och sugit på detta uttryck i sommar. Jag hade glömt hur välanvänt och hållbart det är. Det är världsbäst.

Betydelsen för den som är främmande för dialekten och inte känner till de rika nyanserna är något i stil med: ett försiktigt eller svagt nej med en positiv eftersmak. Ett positivt nekande som kanske ändå blir av i slutändan, men ingen vet bestämt, om jag ska dra betydelsen ytterligare ett varv. Några få ord kan i Nåsmålet ha stor variation. Allt från att jag eventuellt ska betala för brödet till ett hantverk som ska göras. Måtte jag aldrig mer glömma nyanserna i detta lödiga mål.

Det är lite knepigt att ta betalt för några brödkakor. Det skulle ändå bakas. Jag har inte tid att laga det där i morgon, vem vet om det nappar bra till veckan. Då kan det bli en längre fisketur. Troligen tar det längre tid än beräknat att måla garaget hos grannen eller förbereda för fiber med lång leveranstid. Nej, jag kan nog inte lova att jag ska lösa detta inom en bestämd tidsram. Men det känns så tråkigt att inte ställa upp, så vad säger man?

”Ja, fånt vi si da”. Trots allt finns ju en öppning. Det kan bli av. Ett svagt och tvekande nej kan eventuellt bli ett ja, men det är dumt att skapa några förhoppningar redan nu.

Gör er inga bekymmer, säger Jesus. Den som klarar att invänta kan få vara med om att det händer när man minst anar det. Och så blir det en riktigt positiv överraskning när jag får ett besked. Eller hur? Då har jag rotat runt och gjort mig bekymmer alldeles i onödan flera dagar för tidigt.

Så ett tveksamt nej med en positiv eftersmak blir dubbelt så bra när ett jakande besked kommer. Med handen på hjärtat så är det mer ofta än sällan som det blir gjort. Men det kan hjälpa mig att tagga ner och inte fixa allt på en gång. För den rastlöse är det troligen ett helt hopplöst svar. Det ordnar sig nog trots allt, men vem vet när?

Själv väntar jag på besked om en trekammarbrunn, kanske måste något åtgärdas men jag räknar kallt med svaret: ”Ja, fånt vi si da”.

Jag sitter ju inte i sjön. Locket är på. Det är ingen brådska. Jag bor i Göteborg och har allt jag för tillfället behöver runt hörnet, så jag gör mig inga bekymmer om detta just nu.