Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

I sommar tänker helgkrönikören Britta Hermansson göra slag i saken och ta en tur med Paddan. Bild: Björn Olsson, Anders Ylander

Britta Hermansson: Att semestra hemma kräver disciplin

"Jag ska sannerligen ha åkt en tur med Paddan eller hoppat på bussen som tar mig genom Göteborgs sevärdheter innan sommaren är över", försäkrar helgkrönikören Britta Hermansson, som just nu är mitt uppe i sin hemester.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Hemester, är det något som ska trenda i vår tid? Ja, kanske. Men jag har svårt få till det. Förutom när jag insåg att vårt damlandslag i fotboll kom till Götaplatsen efter VM-bronset för att ta emot jublet och jag var hemma! Vilken lycka!

Hopp on Hopp off är annars ett sätt att hemestra. Men jag bokar inte plats på Paddan, denna flytande turistattraktion mitt i Göteborg, eller kliver på och av en hopp on hopp off-buss. Närmaste hållplats för bussen är mindre än ett stenkast från min port.

Det blir aldrig av... och båten glider fram lastad med leende turister flera gånger per dag ungefär ett och ett halvt stenkast, om man övat lite, från den där porten jag går in och ut ur ett antal gånger om dagen. Men som sagt, jag åker aldrig med.

Att semestra hemma eller hemestra som en del säger, det kräver en del disciplin. Det är svårt värja sig från allt som ingår i att arbeta. För mig kan det handla om att skriva en text, skicka iväg något mail, boka en tågresa, viga ett brudpar eller besvara en förfrågan om ett besök i en församling våren 2020. Typ så.

Men det fungerar om tant Olga kommer från Västerdalarna och vill se stad och hav. Då händer det! Plötsligt kan antalet turer med Paddan överträffa besöken i Falu gruva. Vilket å andra sidan går rätt fort att trumfa!

Paddan med Feskekôrka i bakgrunden.. Bild: Stefan Berg

Jag övar mig. Nu har jag till och med börjat vinka till dem som stilla åker fram i vårt eget Venedig på stadens kanalbåt där jag sitter nära vattnet i de där lutande bänkarna som nästan är ergonomiska med min rygg. Just nästan gör vinkningen lite problematisk, stel och ansträngd. Det är ett snäpp sämre än att de är omöjliga att sitta i med min kroppsbyggnad och hållning. Nu försöker jag ändå när jag väljer att vara hemma lediga dagar. Jag smyger in lite semestermood med att njuta italiensk glass jag köpt på väg till vattnet.

Jag ska sannerligen ha åkt en tur med Paddan eller hoppat på bussen som tar mig genom Göteborgs sevärdheter innan sommaren är över. För att få lite ledighetskänsla kan jag dessutom lyssna på den engelska guidningen i lurarna. Det finns några små enkla vägar till nya upplevelser. Ibland är de för självklara. Det är så lätt att bli hemmablind och inte tro att jag ska få till det, hoppa på bussen eller kliva ner i Paddan som stilla flyter runt i kanaler, vid hamnar och inlopp till Göteborg eller i en buss med just ett annat språk i lurarna på väg genom stadens olika gator. Jag ska välja att sitta högst upp och titta ner på er andra och kosta på mig en vinkning till er som fortfarande är hemma. Hoppas ni vinkar tillbaka.

Det är en stor poäng att bryta en del mönster ibland. Titta sig omkring, kanske från ett annat håll. Skapa nya vanor. Med de här orden hade jag, om jag inte hemestrat, öppnat min predikan över söndagens evangelietext om hur viktigt det är att se det som varit självklart och inpå knuten från ett annat håll. Det skulle vara själva öppningen och sedan blev det åka av! Nu blir det hemester någon dag till.