Margit och Bernhard Kajupank är galantofiler. De är särskilt intresserade av att samla på Galanthus, snödroppen.
Och det finns en del att samla på. Arton vilda arter och minst femhundra odlade sorter av den vanliga snödroppen. Stora kraftiga och vitala. Små gracila. Med dubbla blomblad och gröna markeringar. Eller gulfläckiga med drag åt aprikos som Lady Elfenstone.
Bryter marken i februari
- De kommer när vi är svältfödda på blommor, säger Margit. De börjar bryta marken redan i januari och februari och vi följer dem med spänning. På nätterna i mars och april fryser de ner av frosten. Ligger som trasor på marken, sedan reser de sig när solen skiner på dem och det blir lite värme. Tåliga är de och långlivade. När de börjat blomma blommar de i en månad minst. Snödroppar gör en aldrig besviken.
Att de klarar sig bra under våra frostnätter beror på att temperaturen inne i knoppen är någon tiondels grad högre än omgivningen. Vattnet i växten lagras också mellan cellerna i stället för i cellerna. Det gör att blomman inte sprängs sönder när allt annat som kommit för tidigt fryser.
Tjuvaktiga skator
Vi går runt i Margits och Bernhard Kajupanks trädgård på Myrekärrsvägen i Kärrdalen och tittar på olika sorter. Margit har säkert närmare tjugo arter och sorter. Hon har haft dem länge nu och vet inte helt säkert hur många, allt som oftast motarbetas hon nämligen av skatorna som knycker namnlapparna med sortnamnen.
En del av de vanliga snödropparna kommer från Bernhards födelseland Estland. Dem har de fått av estländska trädgårdsamatörer på besök i Botaniska i Göteborg och några har Bernhard hämtat hit. De flesta av de speciella sorterna har Kajupanks köpt på trädgårdsresor till Wisley garden i England eller bytt till sig av andra galantofiler.
Ibland utvecklas nya hybrider i trädgården. Den lilla snödroppen korsar sig med sin granne och nytt liv uppstår.
Subtila skillnader
Överallt i trädgården finns stora plättar av snödroppar. För ett otränat öga kan de se väldigt lika ut, med sina mjölkvita blommor och gröna stjälkar och blad. Men efter några timmar med en galantofil och näsorna nära myllan, ser jag och fotografen Anna något helt annat. Skillnaderna mellan 'dropparna' finns även om de är subtila. Det kan handla om färgen på blad och stjälkar, ett veck i bladet som inte en annan har, form eller storlek på blomman. Någon har två blomstänglar, andra en. En sort har två, små åsneöron som vippar ovanför blomman.
Där är Margits favorit 'Magnet' som hela tiden förökar sig med sidolökar och som doftar underbart syrligt och gullviveaktigt, när solen värmer på den. På ett ställe i trädgården har lökarna blivit så många att de poppat upp ur marken. De ska Margit sätta ner på ett annat ställe när tjälen lämnat för i år. Här finns Bernhards speciella favoriter - de dubbelblommande. I trädgården finns framförallt Galanthus plicatus 'Cordelia' och Galanthus plicatus 'Jacquenetta'. De står i klungor framför huset. Hos dem har ståndare och pistiller förvandlats till blomblad. Därför kan de bara föröka sig genom sidolökar. Vid en nära titt ser de ut som pyttesmå rosor, vita med gröna stänk ytterst på blombladen.
Mighty Atom giganten
Alldeles nedanför trappen på baksidan av huset finns giganten bland snödropparna i Margits och Bernhards trädgård. 'Mighty Atom'. Stora, nästan oanständigt svulstiga blommor, åtminstone om vi jämför med de andra vi sett. Det ser ut som om blomman ska tappa balansen och trilla åt sidan för huvudet är mycket tyngre än den korta stjälken.
På verandan står ett stort antal plantor med snödroppar som Margit har gjort i ordning och ska ha med sig till trädgårdsamatörernas lotteri. Två kronor kommer lotterna att kosta.
- Trädgårdsamatörer är maniacs. De är som galna efter dem, säger Margit och ser nöjd ut.
Växer vilt
Snödroppar växer vilt i östra medelhavsområdet. I Turkiets bergskedjor, vid Svarta havet, på Krim, vid Kaspiska havet, i Pyrenéerna, i Alperna och i Italien. Många snödroppslökar i den internationella handeln är vildinsamlade trots att det egentligen är förbjudet enligt den så kallade Washingtonkonventionen. För oss som köper lökar är det viktigt att kolla ordentligt att de är odlade.
I trädgården är de lättskötta. Margit brukar gödsla med naturgödsel, när hon "städat" på våren, och sedan lägger hon på ett lager av ny jord. Dropparna behöver inte någon ytterligare skötsel. Men läget är viktigt för dem - de gillar att stå i halvskugga.
- Växer det för och blir skuggigt brukar de själva dra sig ut en bit mot solen, säger Margit.
Efter blomningen flyttar Margit lökarna, om de står för tätt, till ett annat ställe i trädgården med mera plats. Delar hon på lökarna brukar de komma igen med dubbel kraft och bli många fler.
Den vanligaste giftig
Den vanligaste snödroppen, nivalis, är giftig och får vara ifred för rådjuren. Precis som kusinerna narcisserna och snöklockorna.
Handlar vi påsar med torra lökar på hösten, som de flesta av oss gör och planterar dem då, är det inte så många som kommer upp till våren. Eftersom de legat lagrade hela sommaren har de förlorat all sin kraft. Det är nu på våren vi ska plantera lökarna. Bladen ska ha krupit fram och lökarna ska färska - in the green - som engelsmännen brukar säga.
Stort gemensamt intresse
Margit och Bernhard har ett stort gemensamt intresse i växterna. De startade föreningen Trädgårdsamatörerna i Göteborg 1977. Och de samlar på många arter.
- Snödroppen var kanske inte det första vi började med, säger Bernhard. Vi blev lockade av en annan amatör som berättade entusiastiskt om dem. Då förstod vi oss inte riktigt på honom. Sanningen att säga såg vi inte själva skillnaden i början på olika arter.
Men numera ter sig Galanthus allt viktigare för familjen Kajupank.
- Det är det att de är allra först, säger Margit och visar med handen på den vita mattan av snödroppar nedanför oss. Äntligen efter denna långa kalla vinter kommer våren med de underbara snödropparna.
*****
Fotnot:
Galanthus är grekiska och betyder mjölkvit blomma. Nivalis betyder snö, den som kommer i snön.
