Det syns redan på långt håll. Ett falurött litet hus med vita knutar som har fält, skog och bergsmark som närmaste grannar. Överby, i närheten av Strömstad, bjuder utan tvekan på en naturskön miljö.
– I namnet Per Albin-torp har det gått inflation. Men det finns bara cirka 7 000 som blev byggda. Man ser på taklutning och annat om det är frågan om ett äkta Per Albin-torp. Man missar det aldrig, fastslår Torsten Sigfridsson.
Han är vår ciceron när vi åker omkring och besöker ett par torp. Och sämre ressällskap kan man ha. Torsten är inte bara en trevlig herre utan även teknologie licentiat i byggnadshistoria och arkitektur samt expert på de speciella små kåkarna. Som författare till avhandlingen Per Albin-torp: Typhus för arbetarsmåbruksbyggnader finns det förmodligen ingen i hela världen som kan mer om ämnet.
Komplement till egnahemsrörelsen
Men låt oss ta det från början. Ett Per Albin-torp är ett fyrkantigt litet hus med källare och vind samt en tillhörande ekonomibyggnad. Det kom till som ett komplement till egnahemsrörelsen för att göra livet lättare för vissa yrkesgrupper.
– Depressionen slog till i början av 30-talet och det var svåra tider i Sverige. På landsbygden bodde arbetarna i enkla kojor och på vindarna hos till exempel bönder. Men plötsligt fick de chansen att skaffa ett eget hem. Det var förstås någonting helt otroligt.
Anledningen var en kungörelse som, från och med sommaren 1933, gjorde det möjligt för flottare och arbetare i skog och vid jordbruk att söka förmånliga lån för att låta bygga arbetarsmåbruk. Sysselsättning skulle skapas genom själva byggandet och därefter brukandet av jorden. Husen uppfördes till en början i Norrland, norra Dalarna och norra Värmland och kallades i folkmun för Per Albin-torp.
– Men snart ändrades bestämmelserna till att även gälla fiskare och stenhuggare. I Bohuslän byggdes 26 stycken, mest i Strömstad och Munkedal, berättar Torsten medan vi kommer allt närmare den inbjudande miljön.
Byggt om
På gräsmattan utanför torpet står Olle Svensson och Elisif Lindelöf och hälsar oss välkomna. Efter att först ha använt stället som sommarstuga flyttade paret in permanent för tre år sedan och trivs bra. De visar in i det lilla huset som med tiden har förändrats. I en utbyggnad finns duschmöjligheter och i utrymmet under trappan upp till övervåningen, där det tidigare fanns ett skafferi, har ett badrum kommit till.
– Det som tidigare var kammaren är numera kök. Det ursprungliga köket låg här, berättar Olle och slår sig ned vid ett rejält matbord i rummet som även rymmer en soffa.
Per Albin-torpen var standardiserade, de flesta byggdes efter ritningar från 1935, och den som skulle flytta in hade små möjligheter att påverka resultatet. De räntefria lånen var på 6 000 kronor, en summa som ökades med åren, vilket räckte för mark, bostadshus och ladugård. Från och med 1940 kunde de familjer som hade fler än tre barn under 16 år även få ett bidrag på 1 000 kronor för inredning av vinden.
I Olles och Elisifs hus byggdes vinden om för cirka 20 år sedan och rymmer numera sovrum och vardagsrum. I det senare finns takstolarna kvar och minner om en tid när det här fanns sädesbingar. Nu är rummet möblerat med teve, soffa, fåtölj och bord. Under snedtaket på ena sidan har det vuxit fram ett kontor med skrivbord, datorbord och några hyllor. Ett smart sätt att utnyttja hela golvytan. Kåken rymmer inte mer än 60 kvadratmeter men känns rymligare än vad den egentligen är.
Grund av granit
– Stenhuggare göt inte husgrunden som andra gjorde. Därför har de flesta arbetarsmåbruken i Bohuslän en grund av riktig granit, konstaterar Torsten Sigfridsson när vi återigen befinner oss på gräset utanför torpet.
Olles och Elisifs ägor har utökats till nästan tolv hektar vilket är betydligt mer än vad som ingick från början.
– Byggnaderna uppfördes på två till tre hektar mark. En hektar var obruten och resten odlingsbar. Meningen var att det hela skulle fungera som ett deltidsjordbruk med djurhållning, fortsätter Torsten medan vi promenerar bort mot ekonomibyggnaden.
Här fanns utedass, vedbod och utrymme för kor, höns och grisar. I dag fungerar ladugården som verkstad och förråd och rymmer även kylskåp och frysboxar.
– En del småbrukare fick lämna sitt Per Albin-torp. Det berodde ofta på svårigheter att fullfölja uppodlingskravet eller att sköta djurhållningen. Många var inte bönder. Det som gav minst problem var byggnaderna, även om man från början anlade gödselstacken precis utanför vardagsrummet, berättar Torsten.
Vi tar farväl av Olle Svensson och Elisif Lindelöf och sätter oss i bilen. Kör på småvägar och kommer efter några kilometer fram till ett gult torp nära en liten sjö. Det används av norskan Grethe Lund som spenderar somrarna här och även tar sig hit under andra delar av året.
Tillsammans med Torsten Sigfridsson ser vi oss omkring i huset och konstaterar att det är mer orört än det förra. Kammaren fungerar som sovrum och köket finns kvar där det en gång byggdes. Utrymmet under trappan upp till vinden används fortfarande som skafferi. Där uppe är det inrett och fint och utrymmet avdelat i två olika rum.
"Inga riktiga Per Albin-torp"
– Det byggdes flest arbetarsmåbruk före Andra världskriget. Sedan blev det en stor nedgång. Eftersom många var inkallade blev det också svårare att sköta dem som fanns. Efter kriget tog nybyggnationen aldrig riktigt fart igen, säger Torsten utanför på tomten.
Det uppfördes emellertid Per Albin-torp ända fram till 1948 då låneverksamheten slopades. Då hade den svenska industrin kommit igång efter kriget och det fanns fler arbetstillfällen. 1961 efterskänktes alla kvarvarande låneskulder på småbruken.
– Det var många som kopierade typritningarna till torpen och byggde egna hus. En del följde dem strikt medan andra bara tog idéer. Det var inte samma regler eller låneform som gällde, inga riktiga Per Albin-torp. I dag är huvudparten av arbetarsmåbruken förändrade. De har byggts om och används som sommarstugor, hästgårdar och till lite av varje. Många har rivits och marken köpts upp, avslutar Torsten Sigfridsson.
Vi sätter oss i bilen och lämnar de historiska miljöerna. Rullar bort från småbruken som egentligen borde hetat Per Edvin-torp.
Den dåvarande jordbruksministern Per Edvin Sköld var nämligen arbetarsmåbrukens förkämpe. Men de fick i stället sitt namn efter den nytillträdde statsministern Per Albin Hansson.
