Sågspån ligger som ett fint puder över trägolvet i en av lägenheterna i ett 1940-talshus på Reimersholme i Stockholm. Här håller Leif Persson på att restaurera ett originalkök från 1942 – daterat till samma år som huset uppfördes. Köket kommer till och med från samma byggnad, men några trappuppgångar längre bort. Med hjälp av Leifs expertis sätts skåpsluckor och lådor på plats. Allt som går att använda eller återbruka tas tillvara.
– 1940-talsköket är ett av de enklare att få tag på i original. 1950-talet är populärt, det är ovanligare att de köken slängs ut. På 50-talet hade man slutat köpa grejer i lösvikt, det fanns kylskåp och elspis, livet då är ganska likt livet nu, men innan dess liknade köken mer de som fanns i bondesamhället, säger Leif Persson.
Överskåpen är karaktäristiskt inåtlutande. Den smala hyllan längst ned rymmer som mest en graciös kaffekopp, först flera hyllplan längre upp blir skåpet tillräckligt djupt för att svälja en trave tallrikar. På golvskåpen finns skjutdörrar och utdragbara, sinkade trälådor, det vill säga lådor där kanterna har fogats samman som ett pussel i stället för att skruvas ihop, ett hantverksmässigt och hållbart sätt att bygga på.
Tidstypisk stil
– På 1940-talet hade man en globlampa i taket. Man hade räknat ut hur ljuset skulle falla så att man fick bra arbetsbelysning. Från och med 1930-talet finns ett modernt tänk, då kom funkisen och standardmåtten och man började tänka på kvinnorna eftersom det var de som arbetade i köken, säger Leif Persson och gestikulerar mot arbetsbänken.
Med över 20 år som snickare bakom sig har han sett det mesta – bland annat hur splitternya kök rivs ut, ibland utan att ha använts en endaste gång.
– Förr byggde man för att det skulle hålla, man kanske tänkte att huset skulle stå där i 100 år. Gamla kök är i förvånansvärt bra skick, det värsta som har hänt dem är stambyten. Men min upplevelse är att intresset för att ta hand om dem har ökat, säger Leif Persson.
Renoveringsvågen har gjort att stora mängder material slutar sina dagar på soptippen, långt innan det egentliga "bäst före-datumet" har gått ut. Många vill ha ett nytt kök och själv välja stil. Leif har specialiserat sig på att rädda de som riskerar att kastas ut och han får ofta nys om rivningsprojekt.
Fokus på återbruk
– Många ringer och säger ”vi ska kasta vårt kök, vill du ha det?” Men jag kan bara ha ett kök åt gången stående. Den ena aspekten av det här är att återskapa en miljö från förr, den andra att återbruka material men bygga något nytt av det. Vi behåller allt som går, det finns ett miljötänk i det här också, säger Leif Persson.
Att renovera ett gammalt kök behöver inte nödvändigtvis bli dyrare än att köpa ett nytt. Att få ett 1940-talskök på plats kan kosta under 100 000 kronor. Arbetskostnaden är högre eftersom det kräver större insatser från snickare än att skruva ihop en byggsats från Ikea, men å andra sidan är materialet betydligt billigare än för nyproduktion. Vissa kök skänks bort mot avhämtning och en del material går att hitta i grovsoprum och på återvinningscentraler. Leif och hans kollegor kan komplettera det som saknas genom att snickra exakta kopior i verkstaden.
– Jag arbetar konsekvent i naturmaterial och mest massivt trä. Det jag gör ska hålla tills jag går i pension, säger Leif.
Ett onödigt slängande
Han tycker att vi borde tänka till innan vi kastar ut fullt funktionsdugliga kök.
– Känslan i ett hus byggs av summan av detaljerna: listernas profiler, dörrhandtag, fönsterkarmar, kökssnickerier. Börjar man byta ut något kan man stå där och undra var den fina lägenheten tog vägen. Tänk på vilken känsla du får i köket och vilken känsla du skulle vilja ha. Ett nyare kök kan ibland räddas några år till med till exempel byte av luckor, bänkskivor och lådskenor, säger Leif Persson.
Gamla kök avslöjar hur man levde, vilka material som var tillgängliga och hur samhällsandan såg ut. På 1920-talet var många kök platsbyggda med en stor portion snickarglädje och spegeldörrar. På 1930-talet började de tillverkas i snickerifabriker och det mesta gjordes i trä.
– Trä kan man alltid laga och renovera. Med rätt vård håller det i princip hur länge som helst, säger Leif.
Andra material är inte lika förlåtande mot tidens tand.
– Spånskivor är hopplösa. När de tar upp fukt sväller de och faller isär och plast som har blivit gammal är bara att slänga, den blir spröd och krackelerar.
Mer hållbart förr
Många 1980- och -90-talskök kan faktiskt vara bortom räddning.
– De åker ut i större utsträckning, de är slut i dag och håller inte längre, säger Leif.
När köket i lägenheten på Reimersholme är klart ska originaltapeter från tidigt 1950-tal, fyndade på tapetantikvariat, sitta på väggarna och skåpen vara målade i klassisk "köksfärg" – ja, den kallades faktiskt så, en blågrön ton som fanns med på den tidens färgkarta. Leif plockar fram ett gulnat original och visar de 32 nyanser som erbjöds – en viss skillnad mot en vanlig färgkarta av i dag som lätt kan rymma över 1 700 kulörer. Och så tillverkar de träfack för glaslådor – sådana som användes på den tiden när mjöl och socker handlades i lösvikt. Kulturhistorien kommer på köpet.
– Det roliga med jobbet är att det ibland är lite svårt, en utmaning. Att skruva ihop ett Ikea-kök är inte svårt. Det tar bara tid och är tråkigt.
Leifs tips inför köksrenoveringen
• Börja med att använda köket och utvärdera vad du vill ändra. Vad är anledningen till renoveringen? Har ni för få arbetsytor? Flagnar färgen? Kärvar lådorna? Identifiera vad som stör er och åtgärda det, det är sällan fel på hela köket.
• Vad finns det för värdefullt i köket? Titta på material, funktioner och kulturvärde. Vilka delar är slitna? Går de att laga?
• Vad har skåpen för beslag? Går de att spara? Det kan bli fint att lämna årsringar av tidigare stilar och bara komplettera med "nutiden".
• Man kan nästan alltid bygga in en diskmaskin eller ett kylskåp utan att behöva riva ut hela köket.
Lådorna
Håller
Dåtidens färg
Inga förpackningar
Skräddarsys
Belysning
Leifs tre favoritkök
• Från 1920-talet finns otroligt fina, platsbyggda kök med spegeldörrar, fasat kakel och skafferier du kan gå in i. Nästan inga av dessa kök finns kvar och i dag skulle de knappast gå att jobba i, men de är ack så fina.
• 1950-talsköket är en designklassiker, gammalt men fortfarande modernt med snygga linjer och färgglada luckor med snabellås. Man byggde fortfarande med hög kvalitet, sinkade trälådor, fina bakbord och kallskafferier. Efter 1950-talet försvann allt detta.
• 1960-talet är snyggt när det är dyrt. Arkitektritade kök i teak från 1960-talet kan vara fruktansvärt fina med mässingshandtag och barskåp. De massproducerade köken som kom i stor skala i miljonprogrammen är inte detsamma. De är fortfarande bra, men markerar början på slutet för kvalitetsbyggena.
