Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/10

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Omskrivna huset i Majorna: Så ser det ut på insidan

De nybyggda svarta och röda husen på Allmänna vägen bryter av mot Majornas äldre landshövdingehus. Det är hus som väcker känslor – det svarta har blivit nominerat till årets fulaste hus. Men hyresgästen Johannes Björklund har en annan uppfattning.

Vandra från Stigbergstorget längs Allmänna vägen och du passerar byggnader från en mängd tidsepoker, uppförda i många olika stilar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Strax innan Kommendörsgatan stannar du upp vid det svarta nybyggda huset, bakom ligger ett lika nytt rött hus och i gatuhörnet ett mindre stenhus.

–  Det är vår ambition att det ska vara något från vår tid. Det ska synas att det är ett nutida tillägg som lägger ytterligare ett tidsplan till gatan, säger arkitekt Fredrik Löfvenberg på Liljewall arkitekter, som ritat husen åt Familjebostäder.

Det ena huset har en liggande röd träpanel för att ansluta till landshövdingehusen längs Kommendörsgatan. Övre delen av husen lutar.

– Skälet till att vi vinklat övre delen på fasaden till någonting mitt emellan tak och fasad är att ansluta till de brutna taken hos landshövdingehusen, säger Fredrik Löfvenberg.

Det andra nybyggda huset har en fasad med överlappande träspån.

– Vi ville att det skulle vara en träfasad, men också att de två byggnaderna skulle skilja ut sig från varandra på ett distinkt sätt. Så såg vi i andra änden på kvarteret en gavel på Djurgårdsskolan som är svart och täckt med skifferplattor. Det tyckte vi såg fint ut, så det blev en kombination av träfasad och utseendet från skolan, säger Fredrik Löfvenberg.

I en fyra på 96 kvadratmeter i det röda huset bor Johannes Björklund tillsammans med hustrun Johanna Sjöstrand, döttrarna Alma, 16, och Vera, 12, samt minstingen Ivar, ett år, som Johannes är föräldraledig med.

Familjen flyttade in den första februari i år, de bodde tidigare vid Mariaplan men deras trea blev för trång när Ivar föddes.

Lägenheten är smal och enkelsidig, mot fönstren ligger vardagsrum och sovrum och mot den slutna sidan ligger klädkammare och badrum. Huset har ingen tvättstuga, tvättmaskin och torktumlare finns i badrummet och Johanna och Johannes har installerat diskmaskin i köket.

De nybyggda husen väcker känslor. På nätet har det varit en diskussion om att särskilt det svarta huset inte passar i omgivningen.

Och när branschorganisationen Sveriges Arkitekter delade ut pris för årets bästa byggnad, Kasper Salin-priset, delade samtidigt nätverket Arkitekturupproret ut sitt nyinstiftade anti-pris, en utmärkelse för årets fulaste nyproduktion. Förra året var det svarta huset på Allmänna vägen nominerat.

Arkitekturupproret, som startade som en Facebook-grupp, tycker det är fult med modernistiska byggnader och vill värna om historiska stadsdelar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

 Men Johannes känner inte igen diskussionen.

– Jag tycker väldigt mycket om husen och har uppfattningen att andra jag pratar också tycker de är snygga, säger han.

Det röda husets konstruktion är lite ovanlig. Bakom lägenheten finns det mot grannhusets brandgavel något som närmast liknar en loftgång och som gör att alla lägenheter nås från bara en trappuppgång. Loftgången får ljus från husets uppglasade gavel, som också markerar en gräns mot landshövdingehusen.

En lite lustig detalj är att i köket finns ett fönster ut mot loftgången. Fönstret släpper in extra ljus och Johannes berättar att solen ibland letar sig in i köket den vägen.

Samtidigt som de stora husen byggdes renoverades det mindre stenhuset i hörnet för att innehålla lägenheter.

Huset är en rest från en svunnen tid, en glipa i tiden till det Majorna som fanns innan landshövdingehusen.

Stenhuset var från början en villa, uppförd 1862 av handlaren Carl-Albin Borgström som ska ha haft handelsbod i huset. Troligtvis är det ritat av Victor von Gegerfelt, senare stadsarkitekt i Göteborg. På 1870-talet köptes fastigheten av Charles Åhmansson, därav namnet Åhmanssonska villan.

Åhmansson drev flera repslagerier, bland annat det vid Bangatan, han var redare för segelfartyg och hade en butik vid Skeppsbron. Dessutom fick han olika offentliga förtroendeuppdrag.

Villan hade en stor trädgård som sträckte sig över Kommendörsgatans nuvarande sträckning och bort till Djurgårdsskolan.

1899 köpte Göteborgs stad stenhuset av änkefru Åhmansson och det blev bostäder och bland annat sommarkafé. 1915 försvann den stora trädgården när landshövdingehusen längs Kommendörsgatan byggdes

En ny epok för huset började 1919 när Göteborgs första yrkesskola öppnade i lokalerna.

Yrkesskolan blev vid tiden för andra världskriget en flygmekanikerskola för att efter kriget åter bli verkstadsskola, som fanns kvar åtminstone in på 1960-talet. På senare år har det varit daghem i byggnaden innan den stod tom några år i väntan på nybygget.

På gården har det funnits ett eller två gårdshus. Dessutom låg ett litet brygghus eller tvättstuga längst inne i hörnet. Det revs först när bygget av de nya husen skulle börja. Innan dess hann det vara med i Håkan Hellströmfilmen Känn ingen sorg. Man målade bland annat dit extra fönster för att det mer skulle likna en bostad.

Hemma hos Johanna och Johannes strömmar ljuset in i lägenheten, det är en hörnlägenhet med fönster i hörnet på funkisvis. De stora fönstren släpper in mycket ljus från den öppna platsen utanför. Det är utsikt mot Hisingen, åtminstone när det inte är löv på träden. Dessutom är balkongen indragen i fasaden för att ge plats för fönster som släpper in eftermiddagssolen.

Inredningen går i retrostil, med köksbord med Perstorpsplatta, udda stolar, tv-bänk från 1950-1960-talet och ett gammalt tandläkarskåp som vitrinskåp.

Johannes delar döttrarnas legointresse och flera legokonstruktioner pryder lägenheten: en discokula i kökstaket adderar ytterligare lekfullhet. De flesta rummen har lampor av typ Bumlingen, familjen har minst ett tiotal i olika storlekar.

Förutom lägenheten har familjen också en kolonistuga i Torpakolonin vid Östra sjukhuset.

–  Att vi har tillgång till trädgård där är en förutsättning för att kunna bo i lägenhet, säger Johannes.

Familjen är så nyinflyttad att de till exempel inte har kunnat använda balkongen ännu, men de trivs redan.

– Och så är läget jättebra, nära Stigbergstorget och med promenadavstånd till Järntorget, säger Johannes.

 

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.