Ljuset flödar i villan vid Öresjö

Tio minuter in till stan, två minuter ner till stranden. Här bor familjen Emanuelsson/Starrén i villan från 1906 som de låtit renovera med varsam hand.

ANNONS
|

Familjen Emanuelsson/Starrén trodde aldrig att de skulle ha möjlighet att köpa hus vid Öresjö utanför Borås. Men när den gamla damen i den vackra villan skulle flytta till sin son i Australien, öppnade sig en möjlighet de bara fantiserat om.

– En god vän till oss kände den här kvinnan, så vi lärde så småningom också känna Inger Blomberg-Larsson och hennes f hus, och tänkt att det vore rena drömmen att få bo här. Det var mest en fantasi, men när hon väl bestämde sig för att sälja så fick vi köpa det, berättar Helen Emanuelsson.

Då bodde hon med sin sambo Håkan i ett litet tjugotalsradhus inne i Borås, men de är båda uppvuxna med somrar på landet och längtade utanför stan, gärna till vatten. Den jugendinspireradevillan låg på en höjd, omgivet av bergsknallar och träd, med härlig utsikt över Öresjö. Huset i sig hade en fantastisk atmosfär, även om det var ganska slitet på sina ställen. Damen som nu sålde det var barnbarn till textildirektören Per Larsson, som 1906 byggde huset som familjens sommarbostad. På den tiden fanns tennisbana och vacker trädgård med snäckor, rabatter och krattade grusgångar. Nu fanns dock inte mycket kvar av utemiljön, tennisbanan var förfallen så den togs bort.Inger hade en fantastisk känsla för färg och mönster berättar Helen, huset var vackert inrett med fjädrar, stora växter, divaner och mycket tyger. Det var i och för sig inte familjens stil, de ville ju sätta sin prägel på huset, men de fick köpa en del väldigt fina möbler av henne som hört till huset och de känns jätteroliga att ha:

ANNONS

– Favoriten är de vackra ”tulpanstolarna”, med ett väldigt speciellt grafiskt tulpanmönster i ryggen, som vi just nu använder som nattduksbord i sovrummet. Vi har sett på gamla bilder att det även har funnits en liten soffa i samma utförande.

Huset behövde öppnas upp en aning, eftersom en del mellanväggar byggts till under åren. De fina trägolven slipades, väggar och snickerier målades om och några väggar fick tjusiga fondtapeter med stora mönster som passade perfekt till husets karaktär. På andra våningen fanns ett kök som byggdes om till stort badrum med utsikt över trädgården. Nya element fick också sättas in. Fasaden var målad med plastfärg, så den blästrades bort med olivkärnor och målades sedan med falu rödfärg, som originalet en gång varit. Och en hel del virke som fanns i uthuset har kunnat återanvändas, till exempel vackra gamla lister.

– Man kan nog säga att vi gjort en totalrenovering, men på ett väldigt försiktigt sätt och under flera år. Det mesta har vi gjort själva, och förändringarna har fått växa fram, berättar Helen.

Både hon och Håkan har ritat både badrum och kök själva. Köket var också en av husets viktigaste projekt, eftersom Håkan är väldigt road av matlagning. Av flera små rum blev det ett enda stort, med mycket bänkyta och plats för umgänge.

ANNONS

– Vi är väldigt ofta i köket, läser läxor, jobbar, lagar mat, pratar… Tur att vi har ett stort köksbord, en normal vardag är det fullbelamrat med tidningshögar, papper, två datorer, läxböcker. Köket var det första vi gjorde om, och vi är fortfarande nöjda med det även om det börjar bli lite till åren nu.

Precis utanför köket ligger hallen, och Helen visar hur man kan se ut åt alla fyra väderstreck i vilket rum man än befinner sig. Det ger en ljus och luftig känsla, något som Helen och Håkan verkligen har velat ta till vara i huset.

Möbleringen är ganska sparsam, med utvalda arrangemang av föremål som de samlat på sig genom åren.

– Vi har mest gamla möbler, köper inte nytt särskilt ofta. Reseminnen tycker jag mycket om, för då blir de också symboler för en upplevelse man haft, konstaterar Helen och visar bland annat en rolig ljusstake med djur staplade på varandra, köpt på en resa till Miami. Eller den lilla cerise plastekorren på hallväggen, som Helen såg i en klädaffär i Paris och tjatade sig till att få köpa. En annan favorit är en rolig askkopp i form av en isbjörn, ett arvegods.

Håkan, Helen och 15-årige sonen Olle trivs fantastiskt bra i huset vid Öresjö. Tio minuter in till stan, två minuter ner till stranden vid sjön där de också har en liten båt. Skogen precis bakom knuten, där det är nära till motionsspår.

ANNONS

– Och på somrarna är vi jättemycket utomhus, vi bor nästan på verandan. Vi fick göra den lite bredare så det gick att ha möbler där, säger Helen.

I trädgården har de satsat på det lättskötta. Rabatterna har gjorts om, de har lagt stenplattor för en uteplats och satt lite buskar. En stor del är naturtomt, och den vill Helen och Håkan behålla. Ett par vackra gamla parkbänkar i vitmålat trä följde med huset, och placeras ut i trädgården på somrarna. De har också gjort i ordning glasverandan, som har originalfönster som går att dra ner så det blir öppet. Den tråkiga dörren som ledde direkt ut till verandan bytte de ut mot ett riktigt fynd – en vacker gammal dubbeldörr som grannen hade, vars hus är ritat av samma arkitekt. Han hette Lars Kellman och var på modet då, och har ritat många av Borås mer kända byggnader kring förra sekelskiftet, som biografen Röda Kvarn och von Ahnska huset.

– Glasverandan är också en sådan härlig plats, där vi ofta sitter när vi har gäster, det ryms ju åtminstone 15 personer. Och på somrarna äter vi middag därute, varenda dag.

ANNONS