Eklanda Skog var ett av ytterst få bostadsområden som byggdes under krisåren i mitten av 1990-talet. Radhusen ligger högt i kanten av ett naturområde, med promenadvägar genom Änggårdsbergen till Botaniska trädgården i Göteborg.
På den tiden var bostadsrätter svårsålda. De första familjerna betalade cirka 250 000 kronor i insats och hade i början en relativt låg månadsavgift, men det blev en successiv ökning på över tre procent per år. Grannarna i bostadsrättsföreningen Nyckelharpan hade gemensamma lån på cirka 50 miljoner kronor.
- Månadskostnaden steg till 7 500 kronor, och jag började fundera på vad vi egentligen betalade för, säger Adam Laurén, som varit med i styrelsen sedan bostadsrättsföreningen bildades.
Han jobbar med skattefrågor och visste att föreningar inte har möjlighet att göra skatteavdrag för sina lån. Villaägare och andra privatpersoner kan däremot göra avdrag på 30 procent av sina ränteutgifter.
- Den som bor i bostadsrätt måste dessutom betala styrelsearvoden, revisorer och förvaltning, påpekar Adam Laurén.
Grannen Veronica Christiansson hade arbetskamrater från Torslanda och Gerrebacka, som varit med om att köpa ut sina bostadsrätter. Hon hade hört att det kunde spara pengar.
När hela styrelsen var övertygad om fördelarna gällde det att informera alla grannar i bostadsrättsföreningen. 34 familjer var genast med på ett utköp, två var tveksamma och tre negativa.
Föreningen anlitade Håkan Olsson som konsult och likvidator. Det var bra att ha en opartisk tredje man som tog alla nödvändiga kontakter med myndigheter och banker. Hans uträkningar visade att en likvidation av bostadsrättsföreningen innebar att alla skulle få lägre boendekostnader efter en ombildning och att man troligtvis kunde få mer betalt vid en försäljning.
Varje hushåll kunde gå igenom kalkylerna i lugn och ro och ställa frågor. Nu var de flesta positiva till att friköpa sina hus.
- Oavsett om man betalat 250 000 kronor för sin bostadsrätt eller flyttat in senare och betalat fyra gånger så mycket så hade alla lika mycket att vinna på affären, säger Veronica Christiansson.
Lantmäteriet i Mölndal kopplades in och styckade av det gemensamma området till 40 nya fastigheter. Banken gjorde två olika värderingar av husen. Först beräknades marknadsvärdet som bostadsrätt och sedan marknadsvärdet som villa.
Mellanskillnaden blev cirka 1,2 miljoner kronor.
- Vi sålde bostadsrätten för cirka 850 000 kronor och köpte tillbaks huset fem minuter senare som villa för cirka 2,1 miljoner kronor. Mellanskillnaden finansierades med egna lån, berättar Adam Laurén.
I oktober förra året var alla utköp klara. Föreningens gemensamma lån på 50 miljoner kronor var lösta. Genom de nya lånen hade alla möjlighet att dra av 30 procent av räntan i deklarationen.
Sedan dess sparar varje familj cirka 25 000 kronor per år.
På köpet säger grannarna att de känner större frihet och vågar satsa mer både på hus och trädgård. Samtidigt innebär eget ägande ett större ansvar, man måste själv ta tag i en del saker som var gemensamma angelägenheter förut.
Kvar som kollektivt ägande finns den 40:e fastigheten, den så kallade gemensamhetsanläggningen.
- Kvartersgator, parkeringsplatser, va-anläggningar, lekplatser och liknande måste fortfarande ägas av kollektivet och förvaltas av en samfällighetsförening. Det är en förutsättning för likvidation, förklarar Peter Holmström, lantmätare i Mölndal.
Grannarna i Eklanda Skog använder samma samfällighetsförening för andra gemensamma frågor som sophämtning, kabelteve och snöröjning.
